En kamp mellan gott och ont mot tiden

Rapport till himlen

Genre: Dramakomedi, TV-serie
Format: DVD, region 2, 2 skivor
Bolag: Atlantic, 2006
Ljud: Stereo
Bild: 4:3 1.33:1
FILMEN

Jag såg inte "Rapport till himlen" när den visades första gången 1994, men det var svårt att missa att den gjorde stort avtryck på folk, så när den visades i repris såg jag den.

I ärlighetens namn minns jag inte riktigt vad jag tyckte då. Jag är ganska säker på att Ulf Malmros nästa serie "Silvermannen" hade visats, en serie jag omedelbart fastnade för, så det är möjligt att jag gillade "Rapport till himlen" av bara farten på grund av det.

Så här många år senare så konstaterar jag att serien är OK, men kanske inte fantastisk. De fyra entimmesavsnitten känns aningens sega stundtals och skulle säkert tjänat på om en kvart per avsnitt hade klippts bort. Det är också ganska solklart att serien är väldigt ungdomsinriktad (vilket den såklart var redan då den visades) och det spelar förstås roll i helheten.

Johan Widerberg spelar Viktor som en sommar får vara med om något mycket speciellt. Först drunknar han nästan och efter att ha varit död i 12 minuter har han nu fått förmågan att se döda människor i gränslandet mellan himlen och helvetet. Det visar sig att varje död människa har en vecka på sig att lämna in en rapport till himlen och fixar de inte det blir de kvar på jorden, eller hamnar någon annanstans.

Just denna sommar går en seriemördare loss på unga flickor. En av dessa är Anna (Lina Englund) som Viktor stöter på. Anna måste namnge sin mördare för att komma vidare, men hon vet inte vem som hade ihjäl henne. Samtidigt anländer en elak polis till staden som gör allt för att sätta dit Viktor för morden. Polisen spelas effektivt av Stellan Skarsgård.

Det hela ebbar ut i en kamp mellan gott och ont, och mot tiden, för det blir snart tydligt vad som händer med de döda som väljer att strunta i sina rapporter. Det sköna livet efter döden som de anarkistiska nydöda valt blir snabbt allt annat än skönt.

Serien skildras här för första gången i den stil som blev ganska typisk för Ulf Malmros. Starka färger, annorlunda miljöer och tydliga karaktärer. Malmrosfavoriten Kjell Bergqvist är förstås med och spelar en förvirrad, sluskig präst med träningsnoja och hockeyfrissa, och Thomas Hellberg är rätt underhållande som en rullstolsbunden polis som kanske inte är helt säker i sin roll som utredare.

Till skillnad från fullträffen "Silvermannen" så finns det ett ganska avgörande problem med "Rapport till himlen" och det är att den är övernaturligt på ett inte speciellt mystiskt vis. Vi får snabbt ta del av de dödas värld och sen är det inget konstigt med det. Jag kan inte påstå att det är ett problem som sänker serien på något sätt, men det är för mig väldigt tydligt att det först var med "Silvermannen" som Malmros träffade precis mitt i prick med sitt skruvade filmmakande, även om "Rapport till himlen" troligen är en större publikfavorit.

Men i det stora hela är "Rapport till himlen" en ganska unik serie som nya generationer troligen lätt kan ta till sig.


EXTRAMATERIALET

Inget extramaterial, men däremot en text av Ulf Malmros om hur serien kom till. Av en rejäl slump verkar det som. En lyckad slump i så fall.

Förpackningen till DVD:n är mycket tjusig och om det här hade varit en amerikansk kultserie så är jag ganska övertygad om att det hade funnits en lyxutgåva i en ask liknande seriens rapportbok. Det hade varit något!


TRE SAKER

1. I inledningen och avslutningen av serien var det en skådespelare i en dialoglös biroll som såg så himla bekant ut. Det visade sig vara han den där Musse från "Rallarsväng" så här 13 år tidigare. Även Robert Gustafsson gör en minimal biroll.

2. Vanna Rosenberg gör en avskyvärd roll som blev starten för ett för mig långt ogillande för henne som skådespelare, som än idag inte riktigt har släppt.

3. En betydligt roligare roll har Gert Fylking som den otroligt slemmige bingohallsägaren Mr Splendid. Den otrevliga salivpomadan är pricken över i.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2006-09-06)