Vietnam goes spagetti
Djungelmassakern
Genre: KrigFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Njutafilms, 2008
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
Italienska Vietnam-filmer ser man inte varje dag, men "Djungelmassakern" från 1980 är just en sådan. Skådisar av varierande nationaliteter trängs här för att ge liv åt det kontroversiella kriget när den desillussionerade kapten Henry Morris (David Warbeck) tar sig an ett sista självmordsuppdrag.
Man har använt sig av samma location som Francis Ford Coppola gjorde när han filmade "Apocalypse Now", och fotografen Riccardo Pallottinis bearbetning av miljöerna är mycket lyckad, då fotot är av betydligt högre klass än man kanske kan förvänta sig. Skådespelarna har inte så mycket att jobba med, men Warbeck är trovärdig i huvudrollen och Tisa Farrow ok som en krigskorrespondent som hamnat mitt i krigets vansinne.
Tyvärr lider "Djungelmassakern" av samma brister som plågar många italienska exploitation-rullar. Dålig dubbning, horribel dialog, funkigt soundtrack, halvdana specialeffekter, outvecklade karaktärer - allt finns där.
Dessutom är filmen stundtals extremt orealistisk. I filmens mittparti, exempelvis, stöter kapten Morris och hans förband ihop med några amerikanska soldater som förskansat sig i en grotta mitt ute i djungeln. Och trots att de är mil från civilisationen och ständigt belägrade av vietcong har det inte hindrat dem från att utrusta grottan men ett flipperspel och en bardisk, komplett med en bartender som serverar soldaterna Coca-cola på löpande band! Företeelser av detta slag är minst sagt svårsvalda i en film som utger sig för att skildra krigets bistra verklighet.
Det skjuts och sprängs ganska mycket i "Djungelmassakern", och medan stridsscenerna vare sig är plausibla eller särskilt välkoreograferade lyckas de åtminstone underhålla. Man har inte snålat på blod och tarmar, och genom sin explicita skildring av de skador som uppstår när soldater skjuts eller knivas känns filmen faktiskt lite före sin tid, då närgångna och groteska skildringar av våldets konsekvenser idag är vardagsmat i krigsfilmer, men inte hade kommit så långt i 80-talets början.
Trots detta känns inte denna film speciellt relevant, och anledningen är att Vietnam-kriget skildrats så mycket bättre både förr och senare. I "Djungelmassakern" hittar man hela tiden scener som skulle kunna vara lyfta ur "The Deer Hunter" eller den tidigare nämnda "Apocalypse Now", fast här är de förstås inte alls lika välgjorda. Filmen blir sålunda inget annat än en knappt ok krigsfilm med många störande inslag.
Man har använt sig av samma location som Francis Ford Coppola gjorde när han filmade "Apocalypse Now", och fotografen Riccardo Pallottinis bearbetning av miljöerna är mycket lyckad, då fotot är av betydligt högre klass än man kanske kan förvänta sig. Skådespelarna har inte så mycket att jobba med, men Warbeck är trovärdig i huvudrollen och Tisa Farrow ok som en krigskorrespondent som hamnat mitt i krigets vansinne.
Tyvärr lider "Djungelmassakern" av samma brister som plågar många italienska exploitation-rullar. Dålig dubbning, horribel dialog, funkigt soundtrack, halvdana specialeffekter, outvecklade karaktärer - allt finns där.
Dessutom är filmen stundtals extremt orealistisk. I filmens mittparti, exempelvis, stöter kapten Morris och hans förband ihop med några amerikanska soldater som förskansat sig i en grotta mitt ute i djungeln. Och trots att de är mil från civilisationen och ständigt belägrade av vietcong har det inte hindrat dem från att utrusta grottan men ett flipperspel och en bardisk, komplett med en bartender som serverar soldaterna Coca-cola på löpande band! Företeelser av detta slag är minst sagt svårsvalda i en film som utger sig för att skildra krigets bistra verklighet.
Det skjuts och sprängs ganska mycket i "Djungelmassakern", och medan stridsscenerna vare sig är plausibla eller särskilt välkoreograferade lyckas de åtminstone underhålla. Man har inte snålat på blod och tarmar, och genom sin explicita skildring av de skador som uppstår när soldater skjuts eller knivas känns filmen faktiskt lite före sin tid, då närgångna och groteska skildringar av våldets konsekvenser idag är vardagsmat i krigsfilmer, men inte hade kommit så långt i 80-talets början.
Trots detta känns inte denna film speciellt relevant, och anledningen är att Vietnam-kriget skildrats så mycket bättre både förr och senare. I "Djungelmassakern" hittar man hela tiden scener som skulle kunna vara lyfta ur "The Deer Hunter" eller den tidigare nämnda "Apocalypse Now", fast här är de förstås inte alls lika välgjorda. Filmen blir sålunda inget annat än en knappt ok krigsfilm med många störande inslag.
EXTRAMATERIALET
En originaltrailer för filmen, samt några filmografier.
TRE SAKER
1. Omslaget har filmens svenska titel. På baksidan informeras vi om att den italienska originaltiteln är "L'ultimo Cacciatore". Dvd-menyn kallar rullen för "The Last Hunter", och när vi startar filmen heter den "Heros d'apocalypse".
2. Musiken till förtexterna är onekligen väldigt tuff, men sen blir det mycket, mycket sämre. En av de största stridsscenerna har instrumental disco i bakgrunden, och det fungerar minst sagt dåligt.
3. Regissörens namn är Antonio Margheriti, och han har bland annat varit inblandad i fina filmer som "Flesh for Frankenstein", och "Cannibal Apocalypse".
2. Musiken till förtexterna är onekligen väldigt tuff, men sen blir det mycket, mycket sämre. En av de största stridsscenerna har instrumental disco i bakgrunden, och det fungerar minst sagt dåligt.
3. Regissörens namn är Antonio Margheriti, och han har bland annat varit inblandad i fina filmer som "Flesh for Frankenstein", och "Cannibal Apocalypse".
JOEL FORNBRANT (2008-08-12)