Skräck som rinner ut i sanden
The Objective
Genre: SkräckFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Noble Entertainment, 2008
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Vad skulle den amerikanska underrättelsetjänsten gjort om de strax efter den elfte september 2001 plockat upp satellitbilder från Afghanistan som indikerade närvaron av massförstörelsevapen i en avlägsen del av öknen? Skickat en specialstyrka för att undersöka signalens ursprung, så klart. Och vad skulle hända specialstyrkan om denna signal istället visade sig bero på något helt annat, som till exempel ett övernaturligt och livsfarligt fenomen som härjat i landet i århundraden?
Denna fråga ställs i "The Objective" och inledningsvis är premissen mycket lovande. Vi ser tidigt under specialstyrkans uppdrag, som leds av en CIA-agent som vet mer än han berättar, tecken på att allt inte står rätt till. I ett bakhåll skjuter man ihjäl ett antal anfallande fiendesoldater, men deras kroppar är borta några ögonblick senare. Märkliga ufo-liknande ljussken syns på de ödsliga ökenvägarna om natten. Med hjälp av kusligheter som dessa sammankopplade med gamla legender och lokal vidskepelse bygger filmen effektivt upp spänningen, och förväntningarna på vad som komma skall är stora.
Det skadar inte heller att skådespeleriet är genomgående bra. Till skillnad från den "övernaturliga" krigsfilmen nummer ett, "Rovdjuret", är inte soldaterna karikatyrer, utan har gjorts realistiskt hårda och allvarliga. Det finns från början en intressant misstänksamhet mellan militären och CIA-mannen, och den inre söndringen i teamet spär på den paranoida känsla som vilar över berättelsen, och som karaktärerna förmedlar på ett övertygande vis.
Men efter ungefär halva filmen börjar jag ana oråd. Jag får en känsla av att det momentum som byggts upp aldrig kommer att utmynna i någonting. Ledtrådar och fenomen rinner bokstavligen talat ut i sanden, och hjältarna decimeras undan för undan utan att komma närmare mysteriets lösning. Och precis som jag fruktat - upplösningen är en soppa av obegripliga antiklimax. Tillhörde de spöklika soldaterna ett uråldrigt försvunnet brittiskt kompani? Låg utomjordingar bakom, eller var öknen helt enkelt förbannad på de objudna gästerna? Filmen ger inga svar över huvud taget.
Berättelsen faller sålunda ihop som ett korthus, och det är väldigt synd. Man hade kunnat ta ett antal intressanta vägar till ett tillfredsställande slut, men det är som att filmskaparna varit rädda för att bli fåniga och istället slängt ihop något osammanhängande dravel som de kan kalla mystiskt eller smart. Sanningen är nog att de inte själva begriper vad som händer i tredje akten.
Man måste inte bokstavera minsta detalj för åskådaren, men man måste bidra med tillräckligt mycket indicier för att åtminstone sätta fart på dennes fantasi. Detta misslyckas "The Objective" kapitalt med. Objective failed.
Denna fråga ställs i "The Objective" och inledningsvis är premissen mycket lovande. Vi ser tidigt under specialstyrkans uppdrag, som leds av en CIA-agent som vet mer än han berättar, tecken på att allt inte står rätt till. I ett bakhåll skjuter man ihjäl ett antal anfallande fiendesoldater, men deras kroppar är borta några ögonblick senare. Märkliga ufo-liknande ljussken syns på de ödsliga ökenvägarna om natten. Med hjälp av kusligheter som dessa sammankopplade med gamla legender och lokal vidskepelse bygger filmen effektivt upp spänningen, och förväntningarna på vad som komma skall är stora.
Det skadar inte heller att skådespeleriet är genomgående bra. Till skillnad från den "övernaturliga" krigsfilmen nummer ett, "Rovdjuret", är inte soldaterna karikatyrer, utan har gjorts realistiskt hårda och allvarliga. Det finns från början en intressant misstänksamhet mellan militären och CIA-mannen, och den inre söndringen i teamet spär på den paranoida känsla som vilar över berättelsen, och som karaktärerna förmedlar på ett övertygande vis.
Men efter ungefär halva filmen börjar jag ana oråd. Jag får en känsla av att det momentum som byggts upp aldrig kommer att utmynna i någonting. Ledtrådar och fenomen rinner bokstavligen talat ut i sanden, och hjältarna decimeras undan för undan utan att komma närmare mysteriets lösning. Och precis som jag fruktat - upplösningen är en soppa av obegripliga antiklimax. Tillhörde de spöklika soldaterna ett uråldrigt försvunnet brittiskt kompani? Låg utomjordingar bakom, eller var öknen helt enkelt förbannad på de objudna gästerna? Filmen ger inga svar över huvud taget.
Berättelsen faller sålunda ihop som ett korthus, och det är väldigt synd. Man hade kunnat ta ett antal intressanta vägar till ett tillfredsställande slut, men det är som att filmskaparna varit rädda för att bli fåniga och istället slängt ihop något osammanhängande dravel som de kan kalla mystiskt eller smart. Sanningen är nog att de inte själva begriper vad som händer i tredje akten.
Man måste inte bokstavera minsta detalj för åskådaren, men man måste bidra med tillräckligt mycket indicier för att åtminstone sätta fart på dennes fantasi. Detta misslyckas "The Objective" kapitalt med. Objective failed.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. Filmen regisserades av Daniel Myrick, som även gjorde 90-talets independentsuccé "The Blair Witch Project"...
2. ...och "The Objectives" premiss är ju slående lik den filmen: En grupp människor förföljda av en osynlig och ond kraft i en avlägsen vildmark. "Blair Witch" är dock en betydligt bättre och mer sammanhängande film.
3. I huvudrollen som CIA-agenten ser vi Jonas Ball (häftigt namn), och rollen är blott hans andra i en långfilm. Den första var som popartist-mördaren Mark Chapman i "The Killing of John Lennon".
2. ...och "The Objectives" premiss är ju slående lik den filmen: En grupp människor förföljda av en osynlig och ond kraft i en avlägsen vildmark. "Blair Witch" är dock en betydligt bättre och mer sammanhängande film.
3. I huvudrollen som CIA-agenten ser vi Jonas Ball (häftigt namn), och rollen är blott hans andra i en långfilm. Den första var som popartist-mördaren Mark Chapman i "The Killing of John Lennon".
JOEL FORNBRANT (2008-08-21)