Olika men ändå lika

Sthlm

Genre: Drama
Format: DVD, region 2, 2 skivor
Bolag: Nordisk film, 2008
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Widescreen 1.77:1
FILMEN

"Sthlm" är en SVT-producerad dramaserie i sex delar. Den utspelar sig i den kungliga huvudstaden, och varje avsnitt handlar om ett par dagar i livet hos olika stockholmare. Episoderna är fristående men knyts samman genom att de alla tar sin början samma dag, när ett märkligt väderfenomen i form av tre solar kan synas i storstadshimlen. Men fenomenet handlar inte om invaderande utomjordingar eller stundande undergång, det symboliserar endast det som samtliga seriens karaktärer har gemensamt - att deras liv kommer att förändras drastiskt över de kommande dagarna.

Detta är ett grepp som fungerar sådär. Det är lite fånigt och det fantastiska elementet passar inte riktigt med seriens ton, vilken präglas av men inte begränsas till ett slags socialrealism modell Bergman Light. Karaktärerna har alla personliga problem som måste lösas. Här finns exempelvis Johan, som försöker fixa ett jobb så han kan försörja sin psyksjuka mamma, och nioåriga Adam, som måste få sin omogna yuppiepappa att komma till insikt och börja ta ansvar för sin son.

Flera av episoderna är betjänta av att ta upp ämnen som de flesta kan relatera till, åtminstone delvis. Avsnittet om Kerstin som är utanför på arbetsplatsen och därför uppfinner en fiktiv pojkvän är ofta plågsamt närgånget, på ett positivt vis. Men serien innehåller också humor, som när nyss nämnda Kerstin betalar och klär upp en uteliggare för att spela hennes kille på firmafesten.

Efter några avsnitt börjar man dock inse att serien upprepar sig konstant. Det övergripande budskapet är att det kan krävas en kris för att reda ut en gammal konflikt och för att ändra på dåliga vanor och manér. Tyvärr hittar man i de olika episoderna inte tillräckligt varierande sätt att uttrycka detta på, och sättet som samtliga karaktärers öden formas på ter sig rätt enahanda. I de två sista avsnitten är det särskilt tydligt att det inte finns något kvar att säga, då båda handlar om par med dåliga förhållanden som efter otrohetsaffärer finner en lösning på sina problem.

Något annat att irritera sig på är de fruktansvärt överdrivna bikaraktärerna som dyker upp lite varstans. Det främsta exemplet finns i den första episodens elake och slemmige elektronikaffärsföreståndare, som framstår som en karikatyr från yttre rymden jämfört med de andra figurerna. Den och flera andra karaktärer hade mått bra av att utrustas med några kompleterande försonande drag, för nu är de totalt obalanserade.

Skådespeleriet är genomgående bra i serien, men dialogen är ofta stel och högtravande. Detta är vanligt förekommande inom svensk film och tv, och jag vet ärligt talat inte vad det beror på. Men att höra karaktärer som ska föreställa goda vänner tala med varandra som om de träffats för fem minuter sen får dramat att tappa i trovärdighet. Vad som räddar berättelserna är den "såpafaktor" de trots allt besitter. Det är inga rafflande händelsutvecklingar, men man vill ändå se hur det ska gå för karaktärerna.

Det är svårt att riktigt rekommendera "Sthlm", trots att innehållet aldrig är direkt dåligt. Serien funkade sannolikt bättre i tv, som gemytliga små dramer insprängda mellan andra program. Sedd i ett svep på dvd håller den inte, och historierna är inte så intressanta att någon kan tänkas vilja se dem mer än en gång.


EXTRAMATERIALET

Finns inget.


TRE SAKER

1. Danilo Bejarano är bra. Hade inte sett honom sen hans roll som Hamid i "Tusenbröder", men här dyker han upp som en försmådd pojkvän med dold agenda.

2. Serien är skriven och regisserad av Håkan Lindhé, ansvarig för bland annat tv-dramat "Norrmalmstorg".

3. "Sthlm" är den första tv-serie jag sett som saknar en sida på imdb.


Arkiv
JOEL FORNBRANT (2008-09-09)