Visuellt makalös - men sen då?
Speed Racer
Genre: Barn o familjFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Warner Bros., 2008
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
Nog går varningsflaggan i topp när Wachowskibröderns ("Matrix"-trilogin, "V för Vendetta") nya film är kategoriserad som "Familjefilm" och dessutom innehåller en svensk dubbning, och mycket riktigt är detta en barnfilm så det stänker om det.
Baserad på en japansk anime från 60-talet - och som därefter både figurerat som manga och amerikansk tecknad remake - berättar "Speed Racer" om familjen Racer som är framgångsrika inom racingsporten. Pappa Pappsen Racer (John Goodman) bygger bilarna som sönerna Rex Racer (Scott Porter) och sedemera Speed Racer (i vuxen ålder spelad av Emile Hirsch) kör. Speed växer upp med Rex som stor idol, men Rex dör under tragiska omständigheter och familjen Racer tappar sugen under ett par år.
Nu är Speed vuxen och går i sin storebrors fotspår som framgångsrik förare som sponsorerna hänger över som hökar. Men när Speed nobbar en stor sponsor får han reda på "sanningen" om racingsporten: den är uppgjord och korrupt och det enda som betyder något är makt och pengar. Som straff för nobbningen svärtas familjen Racers namn ned och Speed får svårt att klara sig på racingbanorna, samtidigt som han börjar inse att denna "sanning" var vad som tog hans brors liv. Eller gjorde den det? Den mystiska föraren Racer X (Matthew Fox) åker precis som Rex, så är hans älskade storebror verkligen död?
Grejen med "Speed Racer" är det visuella uttrycket som är något alldeles extra. Det är starka färger som skapar rena fantasilandskap, och racingscenerna är så pass rafflande - och totalt overkliga - att man knappt hinner med att uppfatta vad som händer. Men det är också i princip det enda som är bra med filmen. Skådespeleriet, trots bra skådespelare (kompletteras bland annat av Susan Sarandon som mamma Racer och Christina Ricci som Speeds flickvän Trixie), sticker inte ut alls och storyn i sig hjälper kanske inte till.
Det märks väldigt tydligt att det är en film för barn. Filmen känns som att titta på när någon spelar tv-spel samtidigt som man zappar över till Cartoon Network och en repris av 60-tals-Batman, för filmen är fylld av töntiga skurkar som spelar över å det grövsta. Min misstanke är att det går helt hand med originalet och att filmen ska utspela sig i ett futuristiskt 60-tal (hur konstigt det än låter), och det kan man i sammanhanget svälja. Man har dessutom ytterligare en bror till Speed i störiga ungen Spritle (Paulie Litt) vars bästa kompis är en schimpans.
Frågan är hur stor succé "Speed Racer" egentligen gör hos moderna barn? Filmen är över två timmar lång och det är i min uppskattning mer än barn orkar med (om det inte är "Harry Potter" de ser). Jag tror att de flesta ungarna hellre vill spela dataspelet än se klart filmen.
Det känns som de som får mest ut av den här filmen är de som sett den gamla animen och älskat den. Personligen väljer jag Wachowskibrödernas tidigare filmer om jag vill ha en större filmupplevelse.
Baserad på en japansk anime från 60-talet - och som därefter både figurerat som manga och amerikansk tecknad remake - berättar "Speed Racer" om familjen Racer som är framgångsrika inom racingsporten. Pappa Pappsen Racer (John Goodman) bygger bilarna som sönerna Rex Racer (Scott Porter) och sedemera Speed Racer (i vuxen ålder spelad av Emile Hirsch) kör. Speed växer upp med Rex som stor idol, men Rex dör under tragiska omständigheter och familjen Racer tappar sugen under ett par år.
Nu är Speed vuxen och går i sin storebrors fotspår som framgångsrik förare som sponsorerna hänger över som hökar. Men när Speed nobbar en stor sponsor får han reda på "sanningen" om racingsporten: den är uppgjord och korrupt och det enda som betyder något är makt och pengar. Som straff för nobbningen svärtas familjen Racers namn ned och Speed får svårt att klara sig på racingbanorna, samtidigt som han börjar inse att denna "sanning" var vad som tog hans brors liv. Eller gjorde den det? Den mystiska föraren Racer X (Matthew Fox) åker precis som Rex, så är hans älskade storebror verkligen död?
Grejen med "Speed Racer" är det visuella uttrycket som är något alldeles extra. Det är starka färger som skapar rena fantasilandskap, och racingscenerna är så pass rafflande - och totalt overkliga - att man knappt hinner med att uppfatta vad som händer. Men det är också i princip det enda som är bra med filmen. Skådespeleriet, trots bra skådespelare (kompletteras bland annat av Susan Sarandon som mamma Racer och Christina Ricci som Speeds flickvän Trixie), sticker inte ut alls och storyn i sig hjälper kanske inte till.
Det märks väldigt tydligt att det är en film för barn. Filmen känns som att titta på när någon spelar tv-spel samtidigt som man zappar över till Cartoon Network och en repris av 60-tals-Batman, för filmen är fylld av töntiga skurkar som spelar över å det grövsta. Min misstanke är att det går helt hand med originalet och att filmen ska utspela sig i ett futuristiskt 60-tal (hur konstigt det än låter), och det kan man i sammanhanget svälja. Man har dessutom ytterligare en bror till Speed i störiga ungen Spritle (Paulie Litt) vars bästa kompis är en schimpans.
Frågan är hur stor succé "Speed Racer" egentligen gör hos moderna barn? Filmen är över två timmar lång och det är i min uppskattning mer än barn orkar med (om det inte är "Harry Potter" de ser). Jag tror att de flesta ungarna hellre vill spela dataspelet än se klart filmen.
Det känns som de som får mest ut av den här filmen är de som sett den gamla animen och älskat den. Personligen väljer jag Wachowskibrödernas tidigare filmer om jag vill ha en större filmupplevelse.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet är även det lite barnanpassat. Först får vi en liten film med Paulie Litt där han går runt och besöker olika avdelningar i inspelningsstudion och på det viset faktiskt ger oss en ganska heltäckande inblick bakom kulisserna. Litt ställer faktiskt riktigt bra och intressanta frågor till folket han träffar, men formen på filmen är tydligt gjord för barn.
Mystiskt nog finns det ingen svensk text att välja på denna film, eller den andra som är en presentation av bilarna och racingbanorna som om de fanns på riktigt. Så är tonen i alla fall, men formen är mer som när man spelar ett tv-spel och väljer bland olika bilar innan man kör sitt race. Även det lite barnanpassat och måttligt kul även om jag imponeras av jobbet som lagts ned på att designa bilarna och banorna.
Mystiskt nog finns det ingen svensk text att välja på denna film, eller den andra som är en presentation av bilarna och racingbanorna som om de fanns på riktigt. Så är tonen i alla fall, men formen är mer som när man spelar ett tv-spel och väljer bland olika bilar innan man kör sitt race. Även det lite barnanpassat och måttligt kul även om jag imponeras av jobbet som lagts ned på att designa bilarna och banorna.
TRE SAKER
1. Den välbekanta meningen "No animals were harmed during the production of this movie" fick troligtvis uteslutas i "Speed Racer":s eftertexter då en tränare klappade till schimpansen efter att den oväntat bitit en stand-in till Paulie Litt.
2. Filmen spelades in i Berlin helt och hållet mot greenscreen (nähä?!). En hel del tyskar finns med i produktionen, både bakom och framför kameran.
3. Fans av den dubbade versionen av animen (har tydligen visats på MTV) kan glädja sig åt att Speed Racer och Racer X:s röstskådespelare Peter Fernandez gör en roll i filmen.
2. Filmen spelades in i Berlin helt och hållet mot greenscreen (nähä?!). En hel del tyskar finns med i produktionen, både bakom och framför kameran.
3. Fans av den dubbade versionen av animen (har tydligen visats på MTV) kan glädja sig åt att Speed Racer och Racer X:s röstskådespelare Peter Fernandez gör en roll i filmen.
ANDERS JAKOBSON (2008-11-07)