Värd högsta tänkbara betyg

Grace is Gone

Genre: Drama
Format: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2008
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
FILMEN

Stanleys (John Cusack) fru Grace är stationerad i Irak och har lämnat Stanley att ensam kvar hemma ta hand om deras två döttrar. I de inledande scenerna tecknar regissören och manusförfattaren James C Strouse ett mekaniskt hem där Stanley framstår som tom, nästan ofullständig, utan sin fru.

En dag kommer två militärklädda män till huset. Grace är död. Strouse låter en av militärerna förklara för Stanley att hans fru dog som stolt över att tjäna sitt land, vilket bara är en i raden av exempel på ett närvarande, mycket känsligt öga för detaljer som följer hela filmen. De korta scenerna mellan Stanley och hans bror John (Allesandro Nivola) berättar exempelvis enbart i blickar, tonfall och kroppsspråk mer än själva dialogen.

"Grace is gone" är en mycket stram och återhållen film där John Cusack fått sina drömmar krossade, sin fru förlorad och sin handlingskraft förlamad; han klarar inte av att förklara för sina döttrar vad som hänt. Istället tar han med dem på en resa till ett nöjesfält och skjuter upp det oundvikliga.

Stanleys inre kamp och hans försök att hålla fasaden och samtidigt kontrollera sina inre känslor är fantastiskt porträtterad, både av Cusack och av Strouse - det subtila och okonstlade gräver metodiskt ner sig i den lilla familjens sätt att hantera den enorma förändringen. Fanns det betyg att sätta hade jag delat ut det högsta till "Grace is gone".


EXTRAMATERIALET

Ingenting.


TRE SAKER

1. I "Grosse point blank" spelar John Cusack en torped som åker hem till sin uppväxtstad. Ett kort klipp i filmen är när han tömmer en whiskyflaska över sin pappas grav. Det är en av mina absoluta favoritscener. Filmen - där Jeremy Piven gör en skitrolig biroll - är riktigt skojig.

2. James C Strouses sätt att berätta en historia fick mig osökt att tänka på ett fantastiskt kommande samarbete: tryck Paul Austers bok "Brooklyn follies" i näven på honom. Strouse skulle göra underverk med den.

3. För övrigt är scenen där Stanley peppar sina jobbarkompisar inför arbetsdagen något av det roligaste jag sett på förbannat länge.


Arkiv
JOAKIM JOHANSSON (2008-12-01)