Ett komplext mästerverk - för fansen

Watchmen

Genre: Action
Format: Blu-ray, region B, 2 skivor
Bolag: Paramount, 2009
Ljud: Dolby TrueHD 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.40:1 1080p

Watchmen - Director's Cut

Genre: Action
Format: Blu-ray, region ALL, 3 skivor
Bolag: Warner Bros., 2009
Ljud: Dolby TrueHD 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.40:1 1080p
FILMEN

"Watchmen" har dömts ut som ofilmbar. Många manusförfattare och regissörer har under åren gjort seriösa försök men sett sig tvungna att ge upp med just det argumentet. Originalet, en grafisk roman i 12 delar av Alan Moore och Dave Gibbons är onekligen en mastig pjäs satt i ett alternativt 80-tal där det kalla kriget är mer än ett allvarligt hot, fylld av dialog, mängder av insprängda flashbacks i varierande längd, en karaktär som lever i dåtid, nutid och framtid samtidigt och så vidare. Att klämma hela serien på en kväll är i princip omöjligt utan kräver flertal sessioner. Att komprimera den till en film i vettig längd är omöjligt - "Watchmen" kräver sin speltid hur lång den en må vara.

Men vad betyder egentligen "ofilmbar"? Betyder det att den inte går att filma över huvud taget eller att det inte går att göra en film som de som inte läst förlagan kan uppskatta? Om fallet är det senare så är jag böjd att hålla med. Ser man filmen med ett helt blankt sinne och fräscha ögon så tror jag att man faktiskt inte uppskattar den. Den är komplex i sin struktur, det är långa partier med dialog där två personer egentligen bara står och tittar på varandra och det är ett myller av plotter som binds ihop av trådar som för den oinvigde kan vara oerhört tunna. Dessutom: förväntar man sig en "Spider-Man" eller "Batman" för att det är en superhjältefilm så blir man garanterat besviken.

Lotten att göra en film av denna ofilmbara historia föll på Zach Snyder, som tidigare gjort remaken av "Dawn of the Dead" och Frank Millers muskliga "300". Lustigt nog kan jag inte tänka mig en bättre lämpad person än Snyder, speciellt efter "300" som visuellt var exakt som att läsa Millers bok och så även fallet här. Varför återuppfinna hjulet? Dave Gibbons teckningar, sidlayouter, bildvinklar och personligt uttryck imiteras perfekt av Snyder. Redan när den första trailern dök upp kom det artiklar på Internet som satte filmrutor i jämförelse med Gibbons teckningar. Likheten var kuslig och som fan av serien var det egentligen bara att tacka och ta emot och åtminstone foga sig i att visuellt skulle "Watchmen" inte svika.

Och det gör den inte. Detaljrikedomen i adaptionen är nästan perverst anal där Snyder och hans medarbetare verkligen inte tagit några som helst egna initiativ. Superhjältarnas dräkter har blivit lite mer moderna men allt annat är exakt. Till och med vissa biroller görs av skådespelare som ser ut som de på teckningarna. Visuellt sett kan det inte finnas någon adaption som är mer trogen sin förlaga.

Det samma gäller nästan för storyn. I en grov uppskattning är 90% precis som i boken, ned till dialogerna. Visst, saker och ting har trimmats ned, i ett möte mellan två karaktärer i filmen har en av karaktärerna bytts ut jämfört med boken, två möten mellan ett par karaktärer i boken har blivit ett möte i filmen - den typen av justeringar har gjorts. Ungefär samma sak skedde i "Sagan om ringen"-trilogin, men i "Watchmen" är de betydligt färre. De partier ur boken som utgått i bioversionen är sådana som indirekt inte har någonting med huvudpersonerna att göra, och det är bra att fokus hålls på de som är viktiga. Det gör att filmen håller samman bättre trots att den ändå är nästan 3 timmar lång.

Det finns även en ganska stor förändring när det gäller filmens slut, något som redan innan filmen hade premiär diskuterades vilt bland fansen. Jag ska inte gå in på detaljerna, men även här handlar det om att bibehålla fokuset i filmen, även om jag gärna hade sett det som finns i boken då det är något riktigt visuellt. Förklaringen till förändringen är för att inte förvirra tittarna ytterligare och jag köper det. För att vara en film som till 90% följer sin förlaga kan man acceptera en ganska stor förändring som dessutom inte alls lär märkas för de som inte läst boken.

"Watchmen" är i grund och botten en deckargåta som inleds med att The Comedian (Jeffrey Dean Morgan) mördas. The Comedian var ursprungligen medlem i Minutemen, en samling superhjältar som röjde upp bland buset när de föll genom lagens fingrar. Dessa superhjältar var egentligen inget annat än vältränade rättsskipare, några övermänskliga krafter eller magiska egenskaper fanns inte. Verkliga superhjältar alltså. Minutemen upplöstes så småningom och en ny generation hjältar bildade Watchmen med samma ambitioner. Initialt garvar The Comedian hjärtligt med en been there, done that-attityd, och det ska snart uppdagas att han har en helt annan inställning till vad vad det innebär att vara superhjälte.

Vid den här tidpunkten har den första övermänskliga superhjälten kommit - Dr Manhattan (Billy Crudup) är det närmaste en gud man kan komma och för varje dag som går kommer han allt längre bort från sin mänskliga sida. Med sina enorma krafter blir han snabbt ett vapen för den amerikanska armén och är i högsta grad delaktig i att USA vinner Vietnamkriget.

Så småningom växer dock allmänhetens tveksamhet till de maskerade hjältarna och president Nixon inför en lag som helt enkelt förbjuder superhjältar varpå Watchmen upplöses och alla packar in sina dräkter i förråd. Alla utom Rorschach (Jackie Earle Haley). Han fortsätter att ganska handgripligen straffa de skyldiga och blir i och med det själv jagad av polisen. Rorschachs drivkraft är ett djupt hat mot hur världen har utvecklats, allting utifrån hans eget ursprung som filmen egentligen bara snuddar vid men ändå delger så pass mycket att hans sociopatiska läggning blir glasklar.

Rorschach utreder The Comedians död och misstänker att det är någon som vill ha ihjäl maskerade hjältar och varnar sina gamla kollegor Nite Owl II (Patrick Wilson), Silk Spectre II (Malin Åkerberg), Dr Manhattan och Ozymandias (Matthew Goode), som oavsett om de tror på hans teori eller inte får anledning att dra på sina gamla dräkter igen och trotsa lagen.

Det är ungefär "Watchmens" handling nedskalad på enklast möjligaste vis. Resten hänger på karaktärerna. Trots att The Comedian dör i inledningen är han med genom hela filmen och Jeffrey Dean Morgan ger verkligen liv åt denna smått vidriga figur. Patrick Wilson och Malin Åkerberg - som fått ta mycket skit för sin roll - gör bra ifrån sig och tolkar sina karaktärer fint. Bäst och mest spännade är dock Jackie Earle Haley som Rorschach, som är den stora fanfavoriten. Han har bäst repliker och är till och med bättre än i boken.

Kvar att prata om är Dr Manhattan som är en helt CGI-gjord karaktär baserad på Billy Crudups skådespeleri. Dr Manhattan är förmodligen den största anledningen till att många andra filmskapare givit upp för han kunde inte gjorts utan den teknik som finns idag. Dock märks det väldigt väl att han är datagjord. Inte för att det är dåligt gjort utan mest för att karaktären i sig inte kan vara en vanlig människa, men det är ju också poängen med honom vilket gör det lättare att acceptera honom.

Filmen har en hel del actionsekvenser som är estetiskt snygga, med Snyders traditionella tempoväxlingar som extra krydda, och vissa sekvenser är riktigt brutala, betydligt råare än i boken, där Snyders mer grafiska talanger från tidigare nämnda "Dawn of the Dead" tydligt visar sig.

Åter till ursprungsfrågan: Har Zach Snyder lyckats filma "Watchmen"? Ja, det har han, även om det lite elakt draget är en film för fansen att jämföra ruta för ruta och i sin exakthet blir det egentligen inte så spännande som man hade önskat. Men samtidigt är det fansen som har störst behållning av "Watchmen". De som aldrig tidigare att hört talas om serien kommer sannolikt inte att fatta tjusningen med filmen.

DIRECTOR'S CUT

Director's Cut-versionen, som enbart finns i USA, ger oss 24 minuter till av "Watchmen". Det mesta är ej märkbara förlängningar av ett par scener, medan några scener är klart framträdande. Mest noterbar är mordet på Hollis Mason (Stephen McHattie) - den ursprungliga Nite Owl. En mycket brutal scen som dock är väldigt fräckt redigerad i och med att den återger många av de skurkar Nite Owl slogs mot när det begav sig. Våld och nostalgi på samma gång.


EXTRAMATERIALET

"Watchmen" som köpfilm är en riktig härva. Det finns nämligen en rad olika utgåvor - och fler är dessutom att vänta. Den svenska DVD:n innehåller bioversionen och extramaterialet "Mekanik: Tekniken bakom den fantastiska serievärlden", medan blu-ray-utgåvan finns i två utföranden: en dubbeldisc (recenserad här) och en trippeldisc med "Tales of the Black Freighter" på en egen skiva. Det är en historia-inom-historien som finns med i den grafiska romanen i form av en serietidning en karaktär läser vars innebörd reflekteras i den stora historien.

Denna animerade filmatisering finns redan idag utgiven, i alla fall utanför Sverige, separat tillsammans med fejkdokumentären "Under the Hood" som i sin tur är en biografi skriven av original-Nite Owl som också figurerar i romanen för att ge lite fördjupning.

Och om detta inte är nog finns även "Watchmen: The Complete Motion Comic" vilket en lätt animerad version av den tecknade serien.

Och då har jag inte ens nämnt Director's Cut-versionen med den banbrytande "Maximum Movie Mode", men jag återkommer strax till den.

Pust!

Med detta sagt är det lite beklämmande att konstatera att extramaterialet till "Watchmen" gör mig en smula besviken. Den där riktigt heltäckande, rejäla bakomfilmen som man hade önska finns inte och det bakommaterial som finns gör mig inte helt tillfredsställd.

Det börjar dock bra med en titt på originalet - den grafiska romanen, dess påverkan på seriegenren i stort och hur skickligt och annorlunda gjord den är och hur komplicerad den varit att filma. Det är så klart synd att författaren Alan Moore inte är med, men vi får nöja oss med tecknaren Dave Gibbons och färgläggaren John Higgins. Att jag varmt rekommenderar alla att kolla upp detta mästerverk goes without saying.

Näst ut är en liten film om medborgargarden och superhjältar i verkligheten - det vill säga folk som tar lagen i egna händer och slåss mot skurkar. Det låter lite som ett skämt, men vi får se både Guardian Angels, som grundades i New York för 30 år sedan, och några modernare utklädda, maskerade typer som tar sig själva på stort allvar medan man som tittare nästan fnissar åt det hela. Eller ryser, för det känns som speciellt de här yngre nissarna kommer att ta ned skylten i förtid. Hur som helst, ett inslag som jag inte riktigt tycker hör hemma bland extramaterialet.

Den sista lilla dokumentären, och faktiskt den bästa - den som även finns med på DVD:n, visar upp en fysiker/forskare som anslöt till filmens team för att reda ut dels hur sannolika de saker som händer i storyn är och dels för att se till att scenografin för olika tiders laboratorium etc blev genuina och verkliga. Det här är verkligen superintressant, speciellt som forskaren är en skön liten figur. Han får svara på frågor som om Uggleskeppet skulle kunna flyga, varför Dr Manhattan är blå och en hel del annat. Ett roligt och givande inslag.

My Chemical Romance har spelat in en cover på Bob Dylans "Desolation Row" till filmens eftertexter - en röjig, punkig tolkning, som fått en "Watchmen"-inspirerad video.

Här kommer vi fram till skillnaden mellan den svenska utgåvan och Director's Cut-versionen. På båda finns 11 minifeaturetter som i original visades på filmens hemsida, men i Director's Cut-versionen är dessa även inbakade i "Maximum Movie Mode"-funktionen som på förhand kändes som något nyskapande - en kombination av kommentarspår, making-of, storyboard- och originaljämförelser, bildgallerier, intervjuer och en tidslinje - allting medan man ser filmen. Det börjar riktigt bra med att Zack Snyder kommer in och pratar om öppningsscenen medan bilden bakom honom delas upp på två skärmar. Dessvärre blir dessa inhopp av Snyder bara sporadiskt förekommande under resten av filmen, liksom allt annat material som bara dyker upp ibland. Jag hade föreställt mig att bli guidad genom exakt hela filmen men så är det alltså inte.

Då och då kommer "Focus points" där man kan trycka igång minifeaturetterna, men man kan även välja att se dem separat. Däremot finns det ingen möjlighet att se bildgallerierna separat, vilket är synd.

En spännande funktion, men inte så världsomvälvande jag hade hoppats på.

Det har nu annonserats att en femdiscversion av filmen är att vänta i december, där "Tales of the Black Freighter" klippts in i filmen, där hela "Watchmen: The Complete Motion Comic" ska ingå, där två timmar bonusmaterial inklusive "Under the Hood" ska ingå och där ett kommentarspår av Zack Snyder och Dave Gibbons kommer att ingå. Något att spara pengar till, men som jag redan konstaterat: "Watchmen" på köpfilm är en riktig härva.


TRE SAKER

1. Alan Moore, besviken på hur hans tidigare romaner filmats (bland annat "The League of Extraordinary Gentlemen" och "V för Vendetta") har helt tagit avstånd från "Watchmen" och skrivit över alla royalties för filmen till Dave Gibbons. Hans namn nämns inte ens i förtexterna.

2. Apropå förtexterna så är de något alldeles extra. Man skulle kunna beskriva dem som rörliga stillbilder som berättar storyn om Minutemen och Watchmen, men även ger en historisk inblick i vad som hänt i den alternativa värld som gestaltas i boken/filmen - allting tonsatt av Dylans "The Times They are A-Changing". Vackert, originellt och extraordinärt.

3. Musiken i filmen är vald för sätta tittaren i rätt tid i historien. Många ikoniska låtar, men jag kan ändå inte låta bli att tycka att en del låtval är lite märkliga.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2009-08-05)