Hemligheter och förgiftade vätskor
Ett uppdrag för Adam Dalgliesh 2: Döden går ronden
Genre: Drama, TV-serieFormat: DVD, region 2, 2 skivor
Bolag: Spiderbox, 2009
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: 4:3
Redan till andra miniserien om Adam Dalgliesh, baserad på P.D. James roman, gjord 1984, har man trimmat till tempot avsevärt. Serien är på fem avsnitt och över på lite mer än fyra timmar. Avsnitten har fått bättre struktur med cliffhangers och ett avslutande mord i de två första avsnitten. Ett klart steg framåt från den första, lite trevande serien.
Den här gången är vi i sjukhusmiljö, närmare John Capendar-sjukhuset där man inte bara vårdar sjuka utan även utbildar sjuksköterskor. Adam Dalgliesh hamnar först på sjukhuset för att förhöra vapenhandlaren Martin Dettinger som lagts in för en mycket svår operation. Medan han bekantar sig med läkarna och de småtjuriga sköterskorna som tycker att Dalgliesh tillfogar en massa stress till den svårt sjuka Dettinger, blir han vittne till hur en student dör knall och fall under en demonstration av näringstillförsel via näsan.
Att det handlar om ett mord är tämligen uppenbart, men Dalgliesh lämnar över fallet till den lokala polisen. Men strax därpå dör ytterligare en student och Dalgliesh kallas tillbaka för att ta över utredningen med sin ständiga kollega och underhuggare John Massingham. I vanlig ordning visar det sig finnas ett antal tänkbara mördare när Dalgliesh börjar förhöra sjukhusets personal och kartlägga de mördade flickorna. Han börjar även fundera på om det finns någon koppling till Dettinger som dog till följd av sin andra operation.
Till slut ska Dalgliesh börja gräva i någons mörka och nedtystade förflutna för att hitta gåtans lösningen, men det ska även visa sig att det inte alltid är så enkelt att komma med de avgörande bevisen för att sätta dit någon.
Lite tätare historia denna gång men ungefär samma nivå på historien jämfört med den första serien. Detta var P.D. James fjärde historia om Adam Dalgliesh och jag börjar redan efter två serier se ett ganska tydligt mönster i hur historierna är upplagda. Förhoppningsvis kommer det lite stilbrott och variationer framöver.
Jag noterar även att Dalgliesh och Massingham verkar ha samma kläder på sig jämt - Dalgliesh i en brun kostym och Massingham i en mörkblå.
Vad jag dock saknar sedan föregångaren är Dalglieshs inre monologer som inte alls finns med denna gång. Jag gillade dem i den första serien då det gav en lite mer logisk inblick i hur tankarna kring fallet gick. Nu får vi istället gissa oss fram.
Den här gången är vi i sjukhusmiljö, närmare John Capendar-sjukhuset där man inte bara vårdar sjuka utan även utbildar sjuksköterskor. Adam Dalgliesh hamnar först på sjukhuset för att förhöra vapenhandlaren Martin Dettinger som lagts in för en mycket svår operation. Medan han bekantar sig med läkarna och de småtjuriga sköterskorna som tycker att Dalgliesh tillfogar en massa stress till den svårt sjuka Dettinger, blir han vittne till hur en student dör knall och fall under en demonstration av näringstillförsel via näsan.
Att det handlar om ett mord är tämligen uppenbart, men Dalgliesh lämnar över fallet till den lokala polisen. Men strax därpå dör ytterligare en student och Dalgliesh kallas tillbaka för att ta över utredningen med sin ständiga kollega och underhuggare John Massingham. I vanlig ordning visar det sig finnas ett antal tänkbara mördare när Dalgliesh börjar förhöra sjukhusets personal och kartlägga de mördade flickorna. Han börjar även fundera på om det finns någon koppling till Dettinger som dog till följd av sin andra operation.
Till slut ska Dalgliesh börja gräva i någons mörka och nedtystade förflutna för att hitta gåtans lösningen, men det ska även visa sig att det inte alltid är så enkelt att komma med de avgörande bevisen för att sätta dit någon.
Lite tätare historia denna gång men ungefär samma nivå på historien jämfört med den första serien. Detta var P.D. James fjärde historia om Adam Dalgliesh och jag börjar redan efter två serier se ett ganska tydligt mönster i hur historierna är upplagda. Förhoppningsvis kommer det lite stilbrott och variationer framöver.
Jag noterar även att Dalgliesh och Massingham verkar ha samma kläder på sig jämt - Dalgliesh i en brun kostym och Massingham i en mörkblå.
Vad jag dock saknar sedan föregångaren är Dalglieshs inre monologer som inte alls finns med denna gång. Jag gillade dem i den första serien då det gav en lite mer logisk inblick i hur tankarna kring fallet gick. Nu får vi istället gissa oss fram.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. En av systrarna i serien har det, ur svensk synvinkel, osmickrande efternamnet Brumfett.
2. Jag gillar hur Dalgliesh kör med sin yngre kollega. Det är en tydlig hierarkisk skillnad mellan dem och Dalgliesh tar vid många tillfällen fram sitt äldre lugn för att bromsa upp den mer temperamentsfyllda och ivriga kollegan.
3. Seriens avgörande hemlighet skulle aldrig funka i en modern historia, om man nu inte lät den utspela sig på 70- eller 80-talet.
2. Jag gillar hur Dalgliesh kör med sin yngre kollega. Det är en tydlig hierarkisk skillnad mellan dem och Dalgliesh tar vid många tillfällen fram sitt äldre lugn för att bromsa upp den mer temperamentsfyllda och ivriga kollegan.
3. Seriens avgörande hemlighet skulle aldrig funka i en modern historia, om man nu inte lät den utspela sig på 70- eller 80-talet.
ANDERS JAKOBSON (2009-08-01)