Hyfsat bra… de sista 15 minuterna

Welcome to the Jungle

Genre: Skräck
Format: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2009
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk Widescreen 1.85:1
FILMEN

"Welcome to the jungle" marknadsförs som kanske den mest skräckinjagande filmen det senaste årtiondet. Personligen tycker jag mer att det är en av det senaste årtiondets segaste filmer. Trots att den bara är knappt 80 minuter lång händer det i stort sett ingenting under de första 65 minuterna av filmen.

Ett gäng ungdomar ger sig ut för att leta efter Michael Rockerfeller som försvunnit årtionden tidigare. Nu har dock en äldre gråhårig, skäggig man siktats i djungeln och naturligtvis måste det vara den försvunne Rockerfellern som levt med kannibalerna under alla dessa år.

Sagt och gjort packar de ihop vad de behöver och ger sig iväg. Ganska snart börjar de käbbla med varandra och bråken avlöser varandra vilket i sin tur leder till att två av de fyra smiter iväg för att hitta Rockerfeller och själva ta alla pengar de får för sitt fynd. De andra blir naturligtvis förbannade och tar upp jakten. Vad de inte vet är att de alla fyra styr färden rakt in i kannibalernas land…

"Welcome to the jungle" må låta som en bra film men under den första timmen händer det som sagt i stort sett ingenting. De fyra ungdomarna tar sig fram i djungeln, bråkar, super och gör inte så mycket annat. Allt detta filmar de för att, gissar jag, bevara åt eftervärlden. Det känns dock inte trovärdigt när de filmar varandra hela tiden och det blir bara larvigt. Man har här försökt återskapa den känsla man finner i "Blair Witch Project" men misslyckats totalt.

När de stackars ungdomarna sen når fram till kannibalernas stränder, då börjar det hända saker.


EXTRAMATERIALET

Inget alls.


TRE SAKER

1. Vad jag funderade på var hur de laddade batterierna till videokameran mitt ute i djungeln…

2. Skådespelarna känns som bäst mediokra.

3. Det var föresten The Horror Review som tyckte att filmen var kanske den mest skräckinjagande filmen det senaste årtiondet, om ni undrade.


Arkiv
HANS-ÅKE LILJA (2009-07-28)