Kort och gott suveränt

The Brothers Bloom

Genre: Dramakomedi
Format: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Noble Entertainment, 2009
Ljud: Dolby digital 5.1, DTS 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
FILMEN

Jag tror att alla som tittar på film i någon större utsträckning förr eller senare hittar "sin stil", ungefär som man hittar sin specifika musiksmak. Jag talar inte om att föredra en viss genre framför andra, utan tänker mer detaljerat. Man hittar liksom en viss ton i filmen som direkt tilltalar en. I mitt fall handlar det nästan uteslutande om roliga filmer som inte nödvändigtvis är komedier utan rör sig lite fritt över genrerna. Man kanske kan kalla dem för tragikomiska. Till dessa kan man räkna in Wes Anderson och Michel Gondrys filmer. Nu kan jag lägga ytterligare en till samlingen: "The Brothers Bloom".

Det behöver inte gå många minuter av filmen innan jag direkt känner att den är i exakt min stil. Under resans gång skrattar jag till massvis av gånger, blir underhållen av att filmen inte alls tar den väg den förväntas göra för att komma i mål, imponeras av ett stabilt skådespeleri och regiarbete. Kort och gott suveränt bra.

Bröderna Bloom heter lustigt nog Stephen och Bloom. Stephen (Mark Ruffalo) är den äldre av dem, den med den knivskarpa hjärnan, medan Bloom (Adrien Brody) är den som får dra det tunga lasset i deras verksamhet. De är nämligen bedragare som tillsammans med sin knäpptysta allt-i-allo Bang Bang (Rinko Kikuchi) lurar pengar av människor på ett oerhört välplanerat och intelligent sätt. Filmen inleds med en tillbakablick när bröderna är små och flyttar runt från fosterhem till fosterhem och slutligen knäcker en briljant idé om hur de kan lura pengar av de rikare barnen. Men redan i denna första kupp inser vi hur genomtänkt allting är.

Åren har dock satt sina spår och Bloom har tröttnat på att spela en massa roller i Stephens välskrivna manus och vill bort och leva ett "oskrivet liv". Dock dröjer det bara tre månader sedan de separerade innan Stephen söker upp honom och erbjuder en sista, genial kupp. I alla dessa kupper ingår det en kvinna och denna gång är det den exentriska arvtagerskan Penelope (Rachel Weisz). Men den här gången går det inte riktigt som de har tänkt sig. Eller gör det det? Hur som helst väntar ett äventyr som har det mesta utom en för tittaren uppenbar riktning.

Det är otroligt fin kemi mellan Ruffalo och Brody. Det finns en tydlig obalans i deras relation, där känslorna växlar mellan olika extremer, och lika väl som de kämpar efter den perfekta kuppen så får de lägga ned lika mycket tid på varandra. Den stora behållningen måste ändå vara Weisz som är lika delar hysteriskt rolig som ljuvlig. Weisz är oslagbar som komisk skådespelare och när hon har en sådan här välskriven karaktär att jobba med så är bollen hemma direkt. Bara en sådan sak som att Penelope samlar på hobbys, något som ska visa sig vara väldigt användbart.

Filmen är fylld av en massa skämt i bakgrunden så som tittare blir man konstant underhållen och road. I övrigt känns det som regissören och manusförfattaren Rian Johnson sneglat en del på ovan nämnda Wes Anderson. På baksidan av fodralet görs en association till Andersons "The Royal Tenenbaums" - som råkar vara en av mina absoluta favoritfilmer - och det är inte alls fel tänkt.

Mycket, mycket bra film och med sitt ganska tidslösa bildspråk så känns "The Brothers Bloom" redan som en klassiker. Se den genast!


EXTRAMATERIALET

Ingenting, tyvärr.


TRE SAKER

1. Rian Johnson nämner klassikern "Blåsningen" och "Rivierans guldgossar" som inspirationskällor. Inte alls dumt tänkt.

2. Något efternamn på bröderna nämns aldrig i filmen, vilket gör att titeln blir lite mystisk i och med att bara en av dem går under namnet Bloom.

3. Det är kul att karaktären Bang Bang kan ge ett så stort uttryck utan att säga någonting i filmen. I och för sig - precis som alla uttänkt knäpptysta karaktärer har hon en replik i filmen...


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2009-10-17)