Finalen gör helheten klart godkänd

Luftslottet som sprängdes

Genre: Action
Format: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2010
Ljud: Dolby digital 5.1, DTS 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.77:1
FILMEN

Om "Flickan som lekte med elden" var en besvikelse är "Luftslottet som sprängdes" en positiv överraskning, åtminstone för denna recensent. Kanske beror det på att filmen fått en halvtimme till att sprida ut sig på, eller kanske för att "Millennium"-trilogin går in i en ny genre i denna film.

"Män som hatar kvinnor" var en renodlad deckargåta och "Flickan som lekte med elden" en mer actionbetonad polisfilm (även om polisdelen var betydligt mer nedtonad i filmen än i boken). "Luftslottet som sprängdes" är å sin sida mer politisk med en hemlig organisation som Mikael Blomkvist (Michael Nyqvist) försöker avslöja och spränga för att hjälpa Lisbeth Salander (Noomi Rapace).

När vi lämnade filmserien sist var Lisbeth halvdöd efter ha blivit skjuten av sin Bondskurkliknande halvbror Ronald Niedermann (Micke Spreitz) när hon spårat upp deras gemensamme far Zala (Georgi Staykov). Lisbeth rehabiliterar sig och hamnar slutligen i rätten där hon får stå till svars. Det här är ett av mina favoritpartier i hela "Millennium"-trilogin, men samtidigt ett helt osannolikt parti som jag antar att riktiga advokater skruvar sig åt. Här blandas förhör med långa utläggningar från advokaterna, uppenbart illegalt framtagna bevis läggs fram utan att någon protesterar, med mera. Lite à la amerikanska tv-serier, men strunt samma - det blir "bra film" och både spännande och underhållande.

En positiv aspekt är att Lisbeths advokat, till lika Mikael Blomkvist syster, Annika Giannini (Annika Hallin) får glänsa ordentligt. Till skillnad från Lena Endre som inte gör någonting märkvärdigt av sin roll som Millenniums chefredaktör Erika Berger, har Hallin en enorm pondus och kyla i sin rollgestaltning. Hon har dykt upp då och då under seriens gång, men här får hon verkligen ta plats och gör det mycket effektivt.

Något annat som är bra med denna film är vi för en gångs skull får se Millennium arbeta. Även om man inte får någon vidare känsla för de sekundära karaktärerna på redaktionen (spelade av bland annat Sofia Ledarp och Jacob Ericksson) så blir det i alla fall lite tidningskänsla, vilket de tidigare filmerna saknat.

Personligen raknkar jag denna film som näst bäst i sviten, där "Män som hatar kvinnor" onekligen är den bästa. Samtidigt har dessa filmatiseringar fått mig att inse vissa brister i Stieg Larssons böcker, som inte alls kommer fram när man läser dem.

I sin helhet får man betygsätta hela trilogin som godkänd. Det blev inte bättre än så här när svenskar och danskar tog hand om materialet, och å andra sidan blev det inte sämre heller. Nu är det bara att invänta den förväntade amerikanska remaken som i och för sig inte automatiskt kommer att bli bättre, men annorlunda.


EXTRAMATERIALET

Jag är ledsen, Nordisk film, men det finns inget "exklusivt" i trailers till de tidigare filmerna i serien.

Bristen på vettigt - för att inte säga något över huvud taget - extramaterial, har varit den stora besvikelsen med filmserien. Kan man misstänka att det kommer en box med tv-serieversionerna senare i år där något extramaterial klämts in?


TRE SAKER

1. Kul att se regissör Daniel Alfredssons far, den inte helt okända Hans Alfredsson, i en rätt speciell roll utan mustasch och talandes rikssvenska.

2. Att de två sista filmerna blivit rejält nedklippta från sitt ursprungliga tv-serieformat blir tydligt i "Luftslottet som sprängdes" då en karaktär som levde i förra filmen numera är död, vilket vi inte fått se i någon av filmerna.

3. Det ska bli intressant att se tretimmarsvarianterna av filmerna för att se vad av det som saknas som faktiskt filmade. Med facit i hand är det rätt mycket som försvunnit från böckerna, visserligen sådant som egentligen inte har någon relevans, men ändå. För den totala "Millennium"-upplevelsen rekommenderar jag att man läser böckerna.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2010-03-03)