Dunkla, dubbla berättelser

Svinstian

Genre: Drama
Format: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2009
Ljud: Stereo
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
FILMEN

Italienska "Svinstian" från 1969 är en av de märkligaste filmer jag sett. Den berättar två historier parallellt, utan att göra särskilt tydligt vad någon av dem handlar om och än mindre hur de hänger ihop. I den ena, nästan helt dialogbefriade, berättelsen följer vi en ung man i en svunnen tidsålder (oklart vilken) som blir kannibal, och i den andra ett par kontemporära kapitalister som pratar desto mer.

Filmen är regisserad av Pier Paolo Pasolini, som förmodligen är mest känd för sin "Salò, eller Sodoms 120 dagar". En egensinnig filmskapare som genom sin karriär lyckades skapa diverse kontroverser med vart och varannat alster. "Svinstian" är dock alldeles för dunkel och osammanhängande för att överhuvudtaget ge något bestående intryck.

Det är inte lätt att följa ett narrativ som först visar ett kannibalgäng ströva runt i ett ödsligt vulkanlandskap på jakt efter människokött, för att sedan abrupt hoppa till en svårtolkad poetisk diskussion mellan två medelålders industripampar varav den enes son har eller inte har sex med grisar.

Medan det är meningslöst att redogöra för filmens handling, kan jag konstatera att kannibaldelen av storyn är visuellt stämningsfull men nästan smärtsamt långrandig med sina dialoglösa sekvenser. Historien med kapitalisterna (som båda har lik i garderoberna) försöker uppenbarligen förmedla något slags budskap, men jag har ingen aning om vad. Pasolini ägnade sig åt poesi innan han satte sig i regissörsstolen, vilket man snabbt märker av här. Dialogen får mig att tänka på vissa av Jean-Luc Godards filmer.

"Svinstian" är till för de som är intresserade av obskyra, svårtolkade filmer i allmänhet eller av Pasolini i synnerhet, absolut ingen annan.


EXTRAMATERIALET

Här finns lite bonusinnehåll av det läsbara slaget (Pasolini-bio- och filmografi) samt en trailer plus ett bildgalleri.


TRE SAKER

1. Extramaterialet lär mig att Pasolinis far var soldat under fascismen, och en gång räddade livet på självaste Mussolini.

2. Pasolini själv hann innan filmkarriären både gå med i och bli utesluten ur kommunistpartiet, bli tillfångatagen av tyskarna under andra världskriget, och var under sin livsgärning en mycket kontroversiell figur i italien. Han retade konsekvent upp hela det politiska spektrumet med sina filmer.

3. Innan "Salò" hade premiär blev han mördad. En man erkände och dömdes för dådet, men tog årtionden senare tillbaka alltihop.


Arkiv
JOEL FORNBRANT (2009-12-10)