Dystopisk japansk splatterfest

Tokyo Gore Police

Genre: Splatter
Format: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Njutafilms, 2009
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Widescreen 1.78:1
FILMEN

De som tycker att splatterkvoten inte fyllts på sistone kan genast ta och kolla upp "Tokyo Gore Police", för här finns det mer blod och gore än i samtliga recenserade skräckfilmer under 2009 på DVDKritik.se tillsammans!

Filmen utspelar sig i en dystopisk framtid där polisväsendet i Japan har privatiserats. Tokyopolisen AB styr i huvudstaden och kämpar mot buset som tagit en mer muterad karaktär. Tjejen på filmens omslag är Ruka (Eihi Shiina) som är en framgångsrik polis, expert på att ta fast och ta kål på så kallade Ingenjörer. Ingenjörer är muterade brottslingar, modifierade till rena monstren som enbart kan dödas om man lokaliserar och förstör den nyckelliknande svulst som döljer sig inne i kroppen.

Ruka njuter dock inte speciellt mycket av sina framgångar. Hon är dyster och självdestruktiv och allting grundar sig att hennes framgångsrike far, även han polis, mördades brutalt inför hennes ögon - en bild och en händelse hon inte lyckats skaka av sig sedan dess. Nu har hon blivit fostrad av självaste polischefen som förvandlat Tokyopolisen till rena exekutionspatrullen.

Men ju närmare Ingenjörerna Ruka kommer ju mer blir hon varse om att Tokyopolisen kanske inte är de goda killarna när det kommer till kritan.

Allt detta serveras i en orgie av splatter. Splatter brukar generellt sett innebära lika delar skräck som humor, och visst - de överdrivna scenerna och den outtalade ambitionen om att göra varje scen värre än den tidigare finns där och skjuter in humor i filmen. Detta kompletteras av grovt satiriska reklamfilmer som kommer in då och då i handlingen.

Filmen har likheter med det som Troma producerat, men budgeten och finessen i specialeffekterna känns betydligt högre. Jag kan dock tänka mig att Yoshiro Nishimurai, som skrivit, regisserat och designat alla monster och specialeffekter, grottat ned sig i Tromas samlade produktion för känslan är den samma.

Dock är filmen onödigt lång (nästan två timmar) och under många perioder väldigt långsam. Storyn i sig är kanske inte den bästa man sett heller, så mycket hänger på splatterpartierna. Så brukar det i och för sig vara i splatterfilmer, så det kommer inte direkt som någon överraskning att effekterna är roligare än själva storyn.

Godkänd är den i alla fall, fantasifullt gjord med välgjorda effekter. Och tonvis av blod och klegg!


EXTRAMATERIALET

Filmen har närmare 90 minuter extramaterial vilket är minst sagt matigt. Filmens making of har inget narrativ utan är bara bilder från inspelningarna, fokuserade på ett par scener och främst deras specialeffekter. Här ser man Yoshiro Nishimurai i all sin prakt och ofta framme och kletar på lite extra blod där det tydligen inte är tillräckligt. Man måste säga att det verkar vara ganska underhållande att göra splatterfilm, dels för de trick man måste ta till för att få till scenerna och dels för det absurda i varje situation.

Som komplettering till detta finns en Q&A med många av de inblandade från den japanska premiären och för mer fördjupning finns det separata intervjuer med Yoshiro Nishimurai och Eihi Shiina att titta på.

Man kan även se reklamfilmerna ur filmen plus lite trailers.


TRE SAKER

1. Fantasifullt vapen #1: Två gevärspipeögon som skjuter goreklumpar!

2. Fantasifullt vapen #2: En kulspruta som skjuter avhuggna armar!

3. Fantasifullt vapen #3: En gigantisk och muterad penis som skjuter... någonting!


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2009-12-28)