Blodig lågbudget för B-filmsälskarna
Faust: Love of the Damned
Genre: SkräckFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Noble Entertainment, 2010
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Konstnären John Jaspers vaknar ur sitt medvetslösa tillstånd och finner att skurkarna som brytit sig in i huset även slagit ihjäl hans flickvän. Förkrossad vandrar han ut på en bro för att hoppa i vattnet, då en bil kör upp bredvid. Mannen som kliver ur bilen ger Jaspers en möjlighet att hämnas sin oförrätt. Allt han behöver göra är att skriva på ett kontrakt där han får djävulska krafter, förstås i utbyte mot sin odödliga själ. Beväpnad med utfällbara järnklor á la Wolverine och en vansinnig blodslust ovanpå det slaktar han de skyldiga. Men man knallar ju inte bara ur ett kontrakt med den mystiske "M"...
Säga vad man vill om Brian Yuzna; när han är inblandad kanske inte produktionskvalitén är den högsta, men man får alltid se nånting hyfsat vridet. Klassiker som "From Beyond" bjuder på kletiga muteringar och mordiska fiskar från andra dimensioner, och i "Return Of The Living Dead 3" skruvar man på förväntningarna och ger oss den ultimata zombien: en rejält piercad, blodtörstig och sexig gothbrud. I "Faust: Love of the Damned" är latexproteserna tydliga och Jaspers jätteknivblad gungar betänkligt, men vad gör det när folk muteras till enorma mjölksprutande jättetuttar och svenska filmrecensenten Ronny Svensson blir ihjälskjuten? Precis. "Faust" är också produktionsbolaget Fantastic Factorys första film. Baserade i Spanien med ambitionen att producera skräckisar utan Hollywoodchefernas feta fingrars inblandning så hann man med att göra åtta filmer innan man lade ner fem år senare.
Mark Frost är genaliskt castad i rollen som Jaspers. Hans skådespelartalanger är ganska begränsade, men han har knepiga grimaser för sig och kan verkligen se totalt psykiskt torterad ut likväl som sataniskt lycklig när han får skvätta blod och oneliners omkring sig. Kultskådisen Jeffrey Combs ("Re-animator", "The Frighteners") är sedvanligt bra, om än underanvänd som polisen på Jaspers spår. Filmens svagheter är samtidigt dess styrka, om det låter vettigt. Tack vare de ibland rejält vingliga specialeffekterna och typiskt lågbudgetartad cinematografi får man en skön popcornkänsla som grabbgänget nog kan uppskatta, samtidigt som elitisterna fnyser och rynkar på näsan. Vi andra blir lyckligare än lyckligast när vi ser att specialeffekterna är signerade Screaming Mad George som slemmat till klassiker som "Society" och några "Elm Street"- och "Re-Animator"-uppföljare och flinar bara glatt när världens minst övertygande avhuggna huvud syns i bild.
Säga vad man vill om Brian Yuzna; när han är inblandad kanske inte produktionskvalitén är den högsta, men man får alltid se nånting hyfsat vridet. Klassiker som "From Beyond" bjuder på kletiga muteringar och mordiska fiskar från andra dimensioner, och i "Return Of The Living Dead 3" skruvar man på förväntningarna och ger oss den ultimata zombien: en rejält piercad, blodtörstig och sexig gothbrud. I "Faust: Love of the Damned" är latexproteserna tydliga och Jaspers jätteknivblad gungar betänkligt, men vad gör det när folk muteras till enorma mjölksprutande jättetuttar och svenska filmrecensenten Ronny Svensson blir ihjälskjuten? Precis. "Faust" är också produktionsbolaget Fantastic Factorys första film. Baserade i Spanien med ambitionen att producera skräckisar utan Hollywoodchefernas feta fingrars inblandning så hann man med att göra åtta filmer innan man lade ner fem år senare.
Mark Frost är genaliskt castad i rollen som Jaspers. Hans skådespelartalanger är ganska begränsade, men han har knepiga grimaser för sig och kan verkligen se totalt psykiskt torterad ut likväl som sataniskt lycklig när han får skvätta blod och oneliners omkring sig. Kultskådisen Jeffrey Combs ("Re-animator", "The Frighteners") är sedvanligt bra, om än underanvänd som polisen på Jaspers spår. Filmens svagheter är samtidigt dess styrka, om det låter vettigt. Tack vare de ibland rejält vingliga specialeffekterna och typiskt lågbudgetartad cinematografi får man en skön popcornkänsla som grabbgänget nog kan uppskatta, samtidigt som elitisterna fnyser och rynkar på näsan. Vi andra blir lyckligare än lyckligast när vi ser att specialeffekterna är signerade Screaming Mad George som slemmat till klassiker som "Society" och några "Elm Street"- och "Re-Animator"-uppföljare och flinar bara glatt när världens minst övertygande avhuggna huvud syns i bild.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Vissa översättningar är lite luriga. Exempelvis blir "Chaos thrives on the impossible" översatt till "Ur kaos uppstår ordning".
2. Soundtracket är ihopsatt med skivbolaget Roadrunner, och då får vi förstås hårda låtar från grupper som Fear Factory, Soulfly, Cradle of Filth och Sepultura.
3. Filmen är bara ett av hundratals verk baserade på en tysk legend som först skrevs ned på 1500-talet.
2. Soundtracket är ihopsatt med skivbolaget Roadrunner, och då får vi förstås hårda låtar från grupper som Fear Factory, Soulfly, Cradle of Filth och Sepultura.
3. Filmen är bara ett av hundratals verk baserade på en tysk legend som först skrevs ned på 1500-talet.
HENRIK ANDERSSON (2010-04-30)