Gammal brittisk gubbsjuka
Badliv & Picnic
Genre: Komedi, TV-serieFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Atlantic, 2010
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: 4:3
På omslaget står det tydligt "Uppföljarna till 'Plankan'". Detta är inte alls sant på något vis. Dels kom "Picnic" fyra år innan "Plankan" och dels är inte alls samma folk inblandade. Den enda kopplingen är att samtliga tre är brittiska humorkortfilmer utan repliker.
"Picnic" (1975) och "Badliv" (1982) är med ett komikerpar som kallade sig The Two Ronnies - Ronnie Barker och Ronnie Corbett, som hade ett långvarigt sketchprogram (12 säsonger!) under samma namn mellan 1971-1987. Barker är en stor, bastant herre medan Corbett är en kortväxt dito.
I de här två kortfilmerna spelar de far och son i en brokigt sammansatt familj som drar ut på olika äventyr. Humorn är klassisk slapstick blandat med Benny Hill-aktig gubbsjuka där det alltid finns med en eller två snygga tjejer med kortkorta byxor och rejäla tuttar som exponeras så långt det går innan det anses vara naket. På buskisvis skämtas det om sex och i båda filmerna smäller Barker av en champagneflaska så att skummet forsar fram symboliskt medan han antingen tittar på eller agerar med en av dessa brudar.
Det var väl roligt?
Mja, faktum är att man måste stagnerat i sin humor om man ska tycka det här är speciellt kul idag. Vissa skämt ler jag till lite åt, men det mesta är tröttsamt och gammalmodigt.
I "Picnic" sticker familjen ut på picnic i det gröna med allt vad det innebär och i "Badliv" åker de på en helgsemester vid någon badort. "Badliv" är ungefär 20 minuter längre än sin föregångare, varpå det händer betydligt mer i den, men samtidigt känns den lite onödigt lång.
Vill man ha engelsk humor med lite klass från den här tiden är "Plankan" helt klart ett mycket bättre val.
"Picnic" (1975) och "Badliv" (1982) är med ett komikerpar som kallade sig The Two Ronnies - Ronnie Barker och Ronnie Corbett, som hade ett långvarigt sketchprogram (12 säsonger!) under samma namn mellan 1971-1987. Barker är en stor, bastant herre medan Corbett är en kortväxt dito.
I de här två kortfilmerna spelar de far och son i en brokigt sammansatt familj som drar ut på olika äventyr. Humorn är klassisk slapstick blandat med Benny Hill-aktig gubbsjuka där det alltid finns med en eller två snygga tjejer med kortkorta byxor och rejäla tuttar som exponeras så långt det går innan det anses vara naket. På buskisvis skämtas det om sex och i båda filmerna smäller Barker av en champagneflaska så att skummet forsar fram symboliskt medan han antingen tittar på eller agerar med en av dessa brudar.
Det var väl roligt?
Mja, faktum är att man måste stagnerat i sin humor om man ska tycka det här är speciellt kul idag. Vissa skämt ler jag till lite åt, men det mesta är tröttsamt och gammalmodigt.
I "Picnic" sticker familjen ut på picnic i det gröna med allt vad det innebär och i "Badliv" åker de på en helgsemester vid någon badort. "Badliv" är ungefär 20 minuter längre än sin föregångare, varpå det händer betydligt mer i den, men samtidigt känns den lite onödigt lång.
Vill man ha engelsk humor med lite klass från den här tiden är "Plankan" helt klart ett mycket bättre val.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. När "Badliv" nästan var klar för leverans till BBC ansågs de den vara helt ett fiasko och helt ovisningsbar, varvid en ny producent kallades in för att rädda spektaklet. Regissören flyttade om scenerna lite och fixade ny musik och då blev den bättre. Som tack fick Alan J.W. Bell den lite ovanliga titeln "post-production director".
2. Mat som ramlar på golvet/marken och trampas på är tydligen också kul enligt de två Ronnies.
3. Likaså syftningar på att någon kissar väldigt mycket.
2. Mat som ramlar på golvet/marken och trampas på är tydligen också kul enligt de två Ronnies.
3. Likaså syftningar på att någon kissar väldigt mycket.
ANDERS JAKOBSON (2010-03-15)