Skämmes på dig, Lasse Hallström
Hachiko - En vän för livet
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: SF, 2010
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
90 minuter av kanske det sämsta jag någonsin sett. Under filmens gång hann jag krevera, bli illamående och få spunk flera gånger om. En sämre film vet jag knappt om jag någonsin har sett. Att det är Lasse Hallström som ligger bakom den får mig att skämmas lite extra. Att Richard Gere väljer att spela huvudrollen i en sådan här film får mig dessutom att se ut som ett frågetecken.
"Hachiko - En vän för livet" handlar om den japanska hunden Hachiko. Som valp hamnar Hachiko av en slump i USA där han väljer sin nya husse som alltså spelas av Richard Gere. Redan från start är husse och hund oskiljaktiga och efter det följer Hachiko sin husse varje dag till tågstationen. Varje eftermiddag exakt 17.05 väntar han också på att husse ska komma hem. Varje dag, samma tid. En dag kommer inte husse men Hachiko är en trogen hund som trots att hans ägare aldrig dyker upp troget fortsätter att vänta i tio års tid. Varje dag.
Även om filmen är baserad på en verklig historia från Japan runt 1920-talet är inte detta hållbart nog att göra en långfilm på. Kanske att en tv-film på 45 minuter skulle ha fungerat. Då skulle man också ha valt att sända den för barn, för det här är inget för en vuxen som kräver att få lite mer än 90 minuters skit. Det är en omöjlighet att hålla intresset uppe under en film där det i stort sett inte händer någonting. Transportsträckan till att Richard Geres huvudroll försvinner är brutalt seg. Att filmen inte gick upp på biograferna är fullt förståeligt.
Det händer absolut ingenting i filmen och det enda som känns lite mer positivt är de scener där vi tittare får se världen ur Hatchikos perspektiv. Den här filmen är töntig och någon vidare handling är det inte. Den bästa rollprestationen görs av en hund. Det säger väl det mesta.
"Hachiko - En vän för livet" handlar om den japanska hunden Hachiko. Som valp hamnar Hachiko av en slump i USA där han väljer sin nya husse som alltså spelas av Richard Gere. Redan från start är husse och hund oskiljaktiga och efter det följer Hachiko sin husse varje dag till tågstationen. Varje eftermiddag exakt 17.05 väntar han också på att husse ska komma hem. Varje dag, samma tid. En dag kommer inte husse men Hachiko är en trogen hund som trots att hans ägare aldrig dyker upp troget fortsätter att vänta i tio års tid. Varje dag.
Även om filmen är baserad på en verklig historia från Japan runt 1920-talet är inte detta hållbart nog att göra en långfilm på. Kanske att en tv-film på 45 minuter skulle ha fungerat. Då skulle man också ha valt att sända den för barn, för det här är inget för en vuxen som kräver att få lite mer än 90 minuters skit. Det är en omöjlighet att hålla intresset uppe under en film där det i stort sett inte händer någonting. Transportsträckan till att Richard Geres huvudroll försvinner är brutalt seg. Att filmen inte gick upp på biograferna är fullt förståeligt.
Det händer absolut ingenting i filmen och det enda som känns lite mer positivt är de scener där vi tittare får se världen ur Hatchikos perspektiv. Den här filmen är töntig och någon vidare handling är det inte. Den bästa rollprestationen görs av en hund. Det säger väl det mesta.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Richard Gere och Jason Alexander i samma film. Det fungerade i "Pretty Woman". Här fungerar det inte alls. Det är bara pinsamt att se två bra skådespelare i en sådan här skitfilm.
2. Filmen har fått en femma i betyg av Amelia. Det räckte väl med en snygg karl som vurmade för en hundvalp för att få igång tanterna.
3. Filmen innehåller sjukt många miljöbilder med melankolisk musik. Det behövdes nog som utfyllnad kan jag tro.
2. Filmen har fått en femma i betyg av Amelia. Det räckte väl med en snygg karl som vurmade för en hundvalp för att få igång tanterna.
3. Filmen innehåller sjukt många miljöbilder med melankolisk musik. Det behövdes nog som utfyllnad kan jag tro.
MARIA EREMO (2010-05-03)