Daterad och trist flänga-runt-thriller

Träffpunkt Genève

Genre: Thriller
Format: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2010
Ljud: Monomix
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
FILMEN

Det är lite lustigt att en film kan kännas betydligt äldre än vad den faktiskt är. "Produktionsår 1985" läser jag på omslaget till "Träffpunkt Genève", men jag hade spontant gissat på att den hade gjorts 5-10 år tidigare.

Det här en sådan där flänga-runt-thriller som man sett rätt mycket av på 70-, 80- och 90-talet, eller kanske rent av jämt. I modern tid kan en sådan här film heta "Eagle Eye", eller varför inte något med "Bourne" i titeln? Anledning till att jag nämner Bourne är att filmen bygger på en roman av Robert Ludlum som ju även skrivit böckerna om Jason Bourne. Några direkta likheter finns dock inte, den här filmens huvudperson är inte någon överdjävlig agent som tappat minnet utan något så icke-actionladdat som en arkitekt.

Michael Caine spelar arkitekten Noel Holcroft som en dag blir kallad till ett möte i Genève. En affärsman (Michael Lonsdale) frågar vad han vet om sin verkliga far Heinrich Clausen. Holcroft blir smått vansinnig för hans verkliga far var en nazist som han helst vill glömma allt släktskap till. Affärsmannen förklarar att det fanns en annan sida hos Clausen, en mycket ångerfylld sådan där han och två kollegor - Kessler och von Tiebolt - stal pengar från nazipartiet för att i framtiden använda för att på något vis ge plåster på såren till de som for illa av de gärningar de tvingades göra under Hitlers styre. Pengarna har växt till rejäla 4,5 miljarder dollar som Holcroft nu ska få råda över. Dock måste han hitta sönerna till pappans kollegor innan pengarna faller in under hans beskydd. Ett annat aber är att betydligt ondare figurer känner till denna över 40 år gamla pakt och vill så klart få tag på pengarna för att om möjligt dra igång ett Fjärde Rike.

Ganska snabbt hamnar Holcroft under press där folk runt honom dör som flugor, och han hittar visserligen pappans kollegors söner - och lite till - men allting är väldigt rörigt och Holcroft flänger runt överallt och verkar vara den som vet minst när alla andra verkar veta allt.

Thrillern lyfter aldrig för mig och det beror i mycket på att det är så himla uppenbart att Holcroft inte ska lita på någon av de människor han stöter ihop med, men han verkar nästan löjligt godtrogen och allting blir bara en väldigt rörig smet som inte känns så speciellt intressant. Gång på gång känner jag hur daterad filmen och storyn känns med scener som nästan känns som parodier.

Michael Caine i huvudrollen lyckas heller inte göra något speciellt av karaktären, vilket är lite trist för jag brukar alltid tycka att han är bra. Han är förstås inte hopplös i sin insats, men filmen är helt enkelt för trist för att han ska bidra med något extra.


EXTRAMATERIALET

Inget speciellt att orda om, men kul att det finns lite i alla fall. I detta fall är det trailer, bildgallerier och lite trivia och andra textsidor om folket som är med i filmen.


TRE SAKER

1. Filmen inleds med en flashback där vi ser de tre nazisterna slutföra sin pakt innan de tar sina liv. Sekvensen visas i svartvitt och i 4:3-ration och känns väldigt mycket som en gammal film från 40-/50-talet. Ett väldigt effektivt berättargrepp som känns fräscht, trots att det ska föreställa gammalt.

2. Filmen har väldigt irriterande musik. Varken melodierna eller instrumenteringen faller mig i smaken och när det är meningen att det ska vara dramatiskt låter det i stället som ett taffligt soundtrack till en 80-talsskräckis.

3. Jag upplever att bilden inte är speciellt skarp och ljudet är inte av bästa kvalitet heller. Troligen finns det ingen vettig master kvar längre av filmen.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2010-09-01)