Vift, vift, vift, vift, vift, vift, vift, vift, vift

The Last Airbender

Genre: Action
Format: Blu-ray, region B, 2 skivor
Bolag: Paramount, 2011
Ljud: DTS 5.1 HD MA
Bild: 1080p High Definition 2.35:1
FILMEN

Det finns lite olika sätt att se på den här filmen. Ett är till exempel är att den är gjord av M. Night Shyamalan, att det är hans första barntillåtna film sedan familjekomedin "Wide Awake" (1998) och att det är hans chans till att få upprättelse efter ett antal svaga filmer. Ett annat är att filmen är baserad på en populär animeserie, som jag själv inte tittat på, men som mängder av människor älskar. Ett tredje sätt är att strunta i vem som har gjort den, strunta i vad den är baserad på och bara bedöma den utifrån vad den är: en fantasybetonad familjefilm.

Till att börja med så kan jag inte påstå att jag på något sätt känner att Shyamalan har satt sin personliga prägel på filmen. Den går ju ärligt talat inte alls att jämföra med någon av hans andra filmer och kanske är det just därför man inte hittar hans personliga uttryck. Om det är bra eller dåligt kan jag inte riktigt svara på, men som det känns just nu kunde vem som helst ha gjort filmen.

Vidare har vi förlagan, animeserien "Avatar: The Last Airbender" som i tre säsonger berättat historien om den försvunna Avataren Aang och hur han lär sig behärska de tre element han som luftbändare inte per automatik behärskar. Filmen baseras på den första säsongen, vilket gör att fler filmer är att vänta. Serien visas på Nickelodeon som nu även är en av bolagen bakom filmen. Jag har aldrig gillat något som visats på Nickelodeon och anime i synnerhet är ingenting för mig, och jag har lite svårt för tonen i filmen som känns barnslig och lite småfånig. Jag kan inte riktigt slappna av och acceptera världen på samma sätt som man kan göra med till exempel "Sagan om ringen"-filmerna.

Vad har vi då om vi bortser från allt detta? Jo, ett visuellt tilltalande familjeäventyr, men med en inte riktigt lika tilltalande story. Via en hel del exposition får vi veta att världen i filmen består av fyra nationer; Eldnationen, Vattenfolket, Jordriket och Luftnomaderna, och bland dessa finns det personer som kan "bända" sina respektive element. Ordningen bland dessa styrs av reinkarnerande Avatar som kan vara av vilken nation som helst. För hundra år sedan försvann Avataren mystiskt och Eldnationen skapade sig större makt och tillfångatog alla bändare från de andra nationerna. Eftersom de visste att Avataren enligt cykeln skulle vara en av Luftnomaderna utplånade de denna nation.

När filmen börjar möter vi syskonen Katara (Nicola Peltz) och Sokka (Jackson Rathbone) som tillhör Vattenfolket. Katare är en bändare, men hon har inte riktigt fått snurr på tekniken då det inte finns någon som kan lära henne och Eldnationen tagit alla instruktioner som fanns. Syskonen stöter på en gigantisk isglob som visar sig innehålla en liten pojke. Han heter Aang (Noah Ringer) och är den sista luftbändaren, och sålunda även den rådande Avataren. Bland Eldnationen är prins Zuko (Dev Patel) besatt av att hitta Avataren då det är det enda sättet han kan återfå respekt av sin far som förvisat honom och Zuko hittar Aang, men han lyckas rymma och tillsammans med syskonen Katara och Sokka ger han sig iväg för att försöka komma underfund med vad som hänt honom och vad han förväntas göra som Avatar. Samtidigt gjuter de hopp i de nationer som hålls förtryckta av Eldnationen och ett första steg för Aang är att lära sig bända vatten.

Filmen grundas mycket i österländsk filosofi och fajtscenerna är uteslutande av martial arts-karaktär, men det är mer rörelser än faktiska sparkar och slag. Det är med andra ord ett jävla viftande som blir rätt enformigt i längden. Vift, vift, vift och så åker ett eldklot iväg. Vift, vift, vift och en mur av jord motar bort elden. Vift, vift, vift och så blir en elaking inkapslad i is eller vift, vift, vift så flyger elakingarna all sin väg. Så där fortsätter det.

Som oinsatt i originalserien och med ett tydligt problem med att komma i världen så kan man lugnt säga att filmen inte riktigt talar till mig. Tonen är anpassad till barn och ungdomar och jag får väl finna mig i att stå bredvid och inte riktigt hänga med. Det finns så klart positiva saker att ta med sig från filmen, men för mig blir det mer av en gäspning än ett rafflande äventyr.


EXTRAMATERIALET

Den timslånga bakomfilmen "Discovering The Last Airbender" förmedlar hela processen från ax till limpa och ger ungefär en sådan där inblick i den här typen av film som man vill ha. Trevlig tittning.

"Siege of the North" är ungefär en likadan bakomfilm, fast koncentrerad till en viss sekvens i filmen och mycket kortare. I mitt tycke kunde detta extramaterial lika gärna varit intryckt i den stora bakomfilmen, men det fungerar lika bra att se separat.

De amerikanska skaparna av animen träffar vi i "Origins of the Avatar", där de redogör lite om hur de kom på idén och hur den utvecklades. Intressant, speciellt för vi som inte har tittat på animen.

I "Katara for a day" följer vi med Nicola Peltz under en inspelningsdag, från sminkning till inspelning till skolarbete med en egen lärarinna. Även detta trevligt, men kanske inget man ser om hundra gånger.

Bland de bortklippta scenerna finns en dansscen som jag är evinnerligt glad över att den inte kom med till filmen. En liten rest från animen kanske? I övrigt är scenerna sådana som kunde ha varit med eller inte utan att det hade gjort så värst stor skillnad. Nu var de inte med i filmen och jag saknar dem inte. Blooperssamlingen är dock inte så överdrivet rolig.

Man har även möjligheten att trycka igång en picture-in-picture-funktion och få information och intervjuer samtidigt som man tittar på filmen, och dessutom följer filmen med som DVD om man nu längtar efter att se den med lite sämre bild.


TRE SAKER

1. Som ni ser används ordet "avatar" både i originaltiteln och på den styrande figuren i filmen. I och med att James Camerons "Avatar" dök upp under filmen produktion uteslöt man det av förklarliga skäl från filmens titel.

2. Det blev en del rabalder runt filmen när det uppenbarade sig att man använt skådespelare från olika etniciteter till filmen. Många menade att i och med att originalet är en anime så skulle enbart asiatiska skådespelare användas, men Shyamalan (indier) menade i sin tur att designen av en animefigur är tänkt att vara universal så att så många som möjligt ska kunna identifiera sig med dem, så i filmen blev Vattenfolket vita/Europeer, Eldnationen araber/indier och Jordriket asiater.

3. Man etablerar huvudskurken i nästa del i slutet på filmen, vilken är en ganska spännande skurk måste jag säga.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2011-02-23)