Kanonbra debutfilm som utmanar Pixar

Dumma mej

Genre: Animerad
Format: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Universal, 2011
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
FILMEN

Nu har Pixar äntligen fått konkurrens, och det är inte av DreamWorks eller Fox Animation utan från långfilmsdebuterande Illumination Entertainment. Företaget, som grundades 2007, har visserligen folk från de nyss nämnda företagen i höga positioner och är numera ett underbolag till Universal. Hur som helst är debutfilmen "Dumma mej" alldeles lysande och bolaget flåsar verkligen Pixar i nacken.

Ska man göra en Pixar-jämförelse så känns filmen lite som en blandning av "Upp" och "Superhjältarna " med undantaget att det faktiskt är den onda typen som är hjälten. Gru (Steve Carell med en oplacerbar accent) är världens ondaste superskurk, men inte längre den framgångsrikaste. Någon konkurrent har stulit självaste Gizapyramiden och Gru behöver överträffa det, så han beslutar sig för att stjäla månen. Men för att göra det behöver han ha pengar till att bygga en raket och vänder sig därför till Bank of Evil (!) för ett lån. Men det går inte så bra. Bankmannen tycker att Gru behöver mer att gå på och menar om att han stjäl en "förminskare" först så kan det bli aktuellt med lite pengar.

På banken träffar han på den nya konkurrenten Vector (Jason Segel) som ställer sig i vägen för Gru och sedermera snor förminskaren av honom. Fast besluten om att sno tillbaka maskinen tar Gru hjälp av tre föräldralösa kakförsäljerskor som han hastigt adopterar, för Vector släpper gärna in kakförsäljerskor i sitt fäste. Gru har för avsikt att utnyttja flickorna (inte på det viset så klart!) men det är något med dem som får hans genomonda ishjärta att smälta.

Apropå utnyttja så har Gru en mängd märkliga underhuggare, Minioner, som ser ut som små ostbågar eller något. Inte sedan Dosarna byggde kristallsaker i Fragglarna har små arbetare varit så oemotståndliga. De är små gula figurerna gör halva filmen med massor av komiska poänger och kommentarer på ett okänt språk.

"Dumma mej" är en riktigt bra animerad film så där som den ska vara. Perfekt både för gammal och ung, roliga karaktärer och svindlande bra animationer. Gru är en riktigt bra karaktär i sin initiala elakhet, men under filmens gång får vi se flashbacks till när han som barn var rymdintresserad men bara möttes av negativa grymtningar från sin tuffa mamma. Någonstans där anar man att det finns något innanför den hårda ytan.

Kanonbra, och Illumination Entertainment blir nu ett namn att lägga på minnet. Nu får inte Pixar slappa till om de fortfarande ska vara det ledande bolaget för animerad film.


EXTRAMATERIALET

Det finns en hel del extramaterial att se, vilket omslaget inte direkt skyltar med. Den långa bakomfilmen är av det där slaget där man via skådespelarnas hjälp berättar vad hela filmen går ut på, något man förhoppningsvis greppat om man sett filmen... Sen finns det två kortare inslag som fokuserar på att Pharrell Williams gjort musiken och att filmen gjordes i flera olika länder samtidigt, vilket till största delen betydde att Chris Renaud regisserade röstskådespelarna via Skype.

Det finns ett barnspel och några trailers till olika "Dumma mej"-dataspel som inte verkar så dumma faktiskt.

Om man som jag är smått förälskad i Minionerna finns det tre kortfilmer med dessa gula charmknuttar att se. De är dock inte så roliga som jag hade hoppats på.

Det finns även ett kommentarspår med de båda regissörerna Chris Renaud och Pierre Coffin, och ett par Minioner har faktiskt letat sig in där också.


TRE SAKER

1. Mot slutet av filmen kläms det in ett litet detaljskämt som jag dock noterade direkt, trots att det bara blinkar förbi: En välbekant logga, dock med ett B utbytt mot ett G och så texten "Gru-ray disc"...

2. En uppföljare är planerad till 2013.

3. Enda plumpen i protokollet är karaktären Vector som ska föreställa en bortskämd unge med ett kaxigt självförtroende. Karaktären är i längden inte speciellt rolig och dessvärre passar Jason Segels röst så värst bra till karaktären.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2011-02-23)