Tecknad musikal för de med livlig fantasi

Alice i Underlandet - 60-års jubileumsutgåva

Genre: Animerad
Format: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Disney, 2011
Ljud: DEHT DTS HA 5.1
Bild: 1080p High Definition 4:3
FILMEN

Det grämer mig lite att jag inte läst "Alice i Underlandet" och "Alice i Spegellandet" för det känns som man borde ha gjort det, speciellt för att ha något att jämföra med när man ser en adaption. Min egentliga "Alice"-kunskap baseras på referenser i populärkultur och Tim Burtons alternativa version.

Fast å andra sidan är jag osäker på om det skulle ge så mycket att läsa dem. Det känns som Lewis Carrolls böcker är sådana som man antingen älskar och tycker är helt fantastiska eller så tycker man bara att de är konstiga. Jag tycker hela "Alice i Underlandet"-grejen är rätt jobbig och flummig. Carroll måste haft en sjusärdeles fantasi eller gått på tunga droger när han skrev dem under andra hälften av 1800-talet. Det är inga normala historier direkt.

Grundplotten bör de flesta känna till oavsett om de läst böckerna eller inte. Alice jagar efter en vit kanin genom ett hål och trillar ned till en märklig värld där hon träffar på två tjatiga tvillingar, en rökande larv, en leende filurkatt, den galna hattmakaren och påskharen, och så småningom den röda drottningen. Äventyren följer på varandra och Alice blir både liten och stor, och liten och stor igen, sjunger med blommor, dricker eventuellt lite te och spelar krocket med en flamingo.

I denna Disney-version från 1951 berättas det mesta med sång och rim och är allmänt sett rätt hysteriskt, och om man inte gillar känslan och historien så blir det rätt outhärdligt till slut. Det är rätt skönt att filmen bara är 75 minuter lång och det enda jag egentligen tar med mig från filmen är att det är smått fantastiskt att en 60 år gammal film både ser väldigt bra ut och låter bra. Jag kan förstå att filmen är uppskattad och det är på alla sätt och vis en imponerande adaption, men "Alice i Underlandet" är helt enkelt inte min grej.


EXTRAMATERIALET

Extramaterialsmässigt måste man säga att det erbjuds nog med godis värdig en 60-årsjubileumsutgåva. Om man är ett fan av just Disneys version av "Alice i Underlandet" får man bonusar så att det nästan räcker och blir över. Delar av materialet har redan funnits utgivet på en tidigare DVD-utgåva, men det finns också en del nytt. Som en dokumentär om Lewis Carroll, hans "Alice"-böcker och Disneys adaption, som är precis lika lång som filmen. Faktum är att man får se hela filmen samtidigt så det blir nästan som ett udda kommentarspår.

Här kommer det dock fram en hel del intressant, även för mig som inte är så förtjust i historien, som att Carroll hittade på en nonsenshistoria för en kollegas barn och bara spann vidare utan att egentligen ha någon aning om vart historien skulle ta vägen. I och med att "Alice i Underlandet" är rätt episodartad är det inte speciellt konstigt att den kom till på det viset. Det är även intressant att se och höra hur Disney vred och vände på historien i runt tretton år innan de kom fram till hur de skulle göra den.

Delar av den här informationen kommer fram i andra bakomfilmer, både av nytt och gammalt slag. Det finns en hel del olika att titta på, samt att man grävt fram allt möjligt ur arkiven; borttagna låtar, försvunna scener, testanimationer, introduktioner av Walt Disney när filmen visats på tv och så vidare. Det finns ännu mer arkivmaterial av det udda slaget som två oerhört sponsrade tv-program, den ena en julspecial där tepartyscenen visades för första gången och ett musikprogram där vissa låtar framfördes.

Det finns även två andra filmer ur arkiven som har kopplingar till "Alice"; en gammal stumfilmssnutt under rubriken "Alice's Wonderland" där live-action och animationer blandades, och en Musse Pigg-kortis där han ramlar in i en Underlandet-liknande värld.

Massor att titta på alltså.


TRE SAKER

1. Min favoritscen i filmen är med den rökande larven där man på ett visuellt sätt leker med möjligheten att skriva vissa ord med bara en bokstav. Helt omöjligt att översätta så klart, men scenen är bra.

2. Filmen innehåller flest sånger av alla Disneyfilmer. Det märks.

3. Lewis Carroll gillade att vrida och vända på orden, vilket roar lingvister, medan andra inte hänger med alls. "Painting in oils" har han gjort om till "Fainting in coils", vilket råkar vara titeln på en låt jag lyssnat på i kanske 25 år. Lite kul att lära sig var titeln kom ifrån efter all denna tid.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2011-02-10)