Förväxlingsfars fast på film
Puss
Genre: KomediFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2011
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: 16:9
"Puss" handlar om ett gäng amatörskådespelare som håller till på en liten teater där de övar in en uppsättning som en i gänget skrivit. Engagemanget är det lite si och så med från de inblandade, men det hela rullar framåt på något sätt ändå. Under filmens gång får vi följa de olika karaktärerna och deras problem som varierar från olycklig kärlek till otrohet till stulen mat och i stort är filmen rätt kul och skådespelarna gör godkända insatser, speciellt Alexander Skarsgård som spelar en rätt osympatiskt person.
Det jag har lite svårt för med filmen är att den känns lite som en förväxlingsfars. Ni vet den där typen av teateruppsättningar där folk blandar ihop varandra, irrar omkring, missuppfattar varandra och så vidare. Sådant kan, långt ifrån alltid dock, ibland vara kul på scen men här känns det mest konstigt. Det känns inte som om det var det man var ute efter när man gjorde filmen utan att det är en liten bismak som man fått med på köpet.
Michael Segerström far runt som ägaren av fastigheten där teatern ligger och försöker, i smyg, få fram bevis för att man bryter mot reglerna och därför kan vräkas. Han lyckas dock somna med en japansk bok med erotiska bilder på magen och bredvid en hemlös som luktar (farsvarning). Samtidigt kommer den nye hyresgästen för att titta på lokalerna och han misstas för att vara utsänd från kommun för att bevilja teatergruppen nytt stöd (farsvarning igen).
Och visst, det blir underhållande, men samtidigt fattas det något fast filmen samtidigt känns alldeles för lång. Det lyfter liksom aldrig utan ligger bara och småpyr mest hela tiden och blir varken mer eller mindre. Filmen fungerar men kunde helt klart varit bättre.
Det jag har lite svårt för med filmen är att den känns lite som en förväxlingsfars. Ni vet den där typen av teateruppsättningar där folk blandar ihop varandra, irrar omkring, missuppfattar varandra och så vidare. Sådant kan, långt ifrån alltid dock, ibland vara kul på scen men här känns det mest konstigt. Det känns inte som om det var det man var ute efter när man gjorde filmen utan att det är en liten bismak som man fått med på köpet.
Michael Segerström far runt som ägaren av fastigheten där teatern ligger och försöker, i smyg, få fram bevis för att man bryter mot reglerna och därför kan vräkas. Han lyckas dock somna med en japansk bok med erotiska bilder på magen och bredvid en hemlös som luktar (farsvarning). Samtidigt kommer den nye hyresgästen för att titta på lokalerna och han misstas för att vara utsänd från kommun för att bevilja teatergruppen nytt stöd (farsvarning igen).
Och visst, det blir underhållande, men samtidigt fattas det något fast filmen samtidigt känns alldeles för lång. Det lyfter liksom aldrig utan ligger bara och småpyr mest hela tiden och blir varken mer eller mindre. Filmen fungerar men kunde helt klart varit bättre.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen heter "Trust me" på engelska.
2. Det är lite kul att se Philoméne Grandin i en roll. De flesta med barn känner säkert igen henne från Bolibompas "Filofix". Faktum är att det tog rätt länge innan jag såg att det var hon.
3. Även Gustaf Skarsgård är med i filmen (och dessutom rätt bra) men bröderna Skarsgård har inte en enda scen tillsammans.
2. Det är lite kul att se Philoméne Grandin i en roll. De flesta med barn känner säkert igen henne från Bolibompas "Filofix". Faktum är att det tog rätt länge innan jag såg att det var hon.
3. Även Gustaf Skarsgård är med i filmen (och dessutom rätt bra) men bröderna Skarsgård har inte en enda scen tillsammans.
HANS-ÅKE LILJA (2011-03-20)