En fantastisk fransk feel good-film

Igelkotten

Genre: Drama
Format: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2011
Ljud: Dolby Digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
FILMEN

En elvaårig flicka som vill ta livet av sig, en portvakt som har en hemlighet som ingen känner till och en japansk gentleman som vill dela med sig av glädje och kärlek. Där har ni de tre huvudpersonerna i "Igelkotten". Ni ser alla på omslaget här till höger.

Miljön är ett hus i den exklusiva delen av Paris. I huset finns fem lyxvåningar och i bottenvåningen bort portvakten Renée (Josiane Balasko). Hon är inte vänlig, men alltid artig. Utåt sett är hon typisk portvakt. Hon ser rätt grå och trist ut, lever spartanskt och lämnar egentligen aldrig huset. Hon har sin tjocka katt och en kyl fylld med mörk choklad. Men hennes hemlighet finns bakom en dörr i lägenheten som ingen annan har öppnat. Här finns ett rikt bibliotek med alla de litterära storverken. Där har hon skaffat sig sin intellektuella utbildning, men det är det ingen som vet om.

I en av lyxvåningarna bor Paloma (Garance Le Guillermic). Hon är elva år och har bestämt sig för att ta livet av sig på sin tolvårsdag. Hon står inte ut i sin borgerliga familj och vill helt enkelt inte växa upp enligt den mall hon förväntas följa. Hon tillbringar mest tid med att gömma sig för sin familj, men hon börjar få slut på gömställen. Nu håller hon i stället på att videofilma allt och alla och dokumenterar olika filosofiska funderingar under sitt sista halvår i livet.

När en hyresgäst dör flyttar den japanska änklingen Kakuro (Togo Igawa) in. När han hälsar på Reneé inser han direkt att hon inte riktigt är den hon utger sig för att vara. Även Kakuro är bevandrad i litteraturen och filosofins världar och är allmänt sett en mycket elegant äldre man som vet hur man för sig. Till Reneés stora förvåning vill han umgås med henne. Även Paloma har genomskådat Reneés fasad och blir även hon Kakuros vän i huset, och Reneés lägenhet blir ett nytt gömställe för henne. Dessa tre lätt osannolika vänskaper blir givande för alla och kanske något som kan förändra dem.

"Igelkotten" bygger på den storsäljande romanen "Igelkottens elegans" av Muriel Barbery och är en alldeles förtjusande film. Karaktärerna är så pass välskrivna att det är omöjligt att inte sugas in i berättelsen nästan omgående. Jag vill inte kalla filmen för originell för visst har man sett historier där oväntade vänskapsrelationer uppstår tidigare, men det finns ändå någonting i "Igelkotten" som känns annorlunda. Ett rejält citat från Lotta Bromé på framsidan av omslaget gör en referens till "Amelie från Montmartre" och även om jag kan förstå lite hur Bromé tänker så är det inte alls två filmer som går att jämföra med varandra. Det är möjligen den där klassiska feel good-känslan och en historia som man snabbt dras in i som är likheterna.

En fantastisk film är det hur som helst.


EXTRAMATERIALET

Inget.


TRE SAKER

1. I boken skriver Paloma i en journal, medan hon här filmar med en gammal videokamera. En förändring som känns fullt naturlig när man gått från ett skrivet medie till ett filmat.

2. En väldigt exklusiv japansk toalettstol har stor betydelse i en av filmens roligaste scener.

3. Utan att gå in i detalj måste jag säga att filmen upplösning är duktigt oväntad.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2011-03-28)