Susanne Biers stora vinnare

Hämnden

Genre: Drama
Format: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2011
Ljud: Dolby digital 5.1, DTS 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
FILMEN

Tre gånger tidigare har regissören Susanne Bier och manusförfattaren Anders Thomas Jensen samarbetat. Sist, fyra år innan "Hämnden", snubblade de på mållinjen när Oscarsstatyetten för bästa utländska film gick till tyska "De andras liv" i stället för deras utmärkta "Efter bröllopet". Den här gången gick bättre. Bier fick ta emot statyetten bara några veckor efter att hon även kammat hem en Golden Globe för filmen.

Känslan i filmen går igen från "Efter bröllopet". Vi har även här ett drama som vilar på besvärliga familjerelationer. Bier/Jensen tränger sig in i två familjer och det är nästan på gränsen till att det blir lite obekvämt. Ungefär så där som när man hör några som bråkar som i sin tur tror att ingen hör dem. Den här osminkade realismen kan jag ibland sakna i svenska dramer, men här uppenbarar den sig i all sin prakt och tar ordentligt med plats.

Det är två pojkar som knyter ihop familjerna. Ett mobbingoffer och en nyinflyttad överklasskille. För Elias (Markus Rygaard) är varje skoldag en plåga. Han får finna sig i att få cykeln luftad och bli kallad "Råttnylle". Ett annat glåpord är "svensken", för Elias pappa är svensk. Christian (William Jøhnk Nielsen) har precis flyttat tillbaka till Danmark med sin pappa (Ulrich Thomsen) efter att hans mamma gått bort i cancer. Relationen mellan Christian och pappan har fått en sig en ordentlig törn och Christian bär på mycket hat och aggression. När han efter att ha parats ihop med Elias får känna på mobbarnas terror ger han tillbaka på en gång och det rejält. Genom detta knyts ett band mellan pojkarna som har sina för- och nackdelar.

Elias svenske far är Anton (Mikael Persbrandt). Han är läkare på en flyktingförläggning i Afrika och växlar mellan att jobba där i några veckor och sedan vara hemma i Danmark en tid. Han är en bra doktor som jobbar under smått vansinniga förhållanden där han kan gå från att diagnostisera en patient till att göra en akutoperation på en ung gravid kvinna som blivit skuren i magen av en lokal bandit. Han är även en god man, en orädd pacifist. Men i familjelivet är han den som varit otrogen och äktenskapet med Marianne (Trine Dyrholm) är på upphällningen. För barnens skull är det de vuxna som växlar boende mellan huset och sommarstället. Antons liv i de båda kontinenterna speglar varandra, och hans hållning mot två olika "stora män" får olika konsekvenser.

Det finns absolut inget att klaga på när det gäller "Hämnden". Det är en lysande film som absolut förtjänat sina utländska utmärkelser. Den är gripande med tre storys man utan problem engagerar sig i. Det finns dock ett påtagligt obehag i filmen och en spänning som gör filmen nästan lite thrillerbetonad. Man vet att något jobbigt kommer att ske för filmen presenterar scen efter scen som riktigt utstrålar att de kommer att leda till något hemskt.

Precis som filmen innehåller ett par historier, som dock så klart sitter ihop, syftar titeln inte på en (1) hämnd utan fler. Rikedomen i historien gör "Hämnden" till en riktig vinnare. På fler sätt än de uppenbara.


EXTRAMATERIALET

När jag läser Tobias recension av "Efter bröllopet" inser jag att extramaterialet är snarlikt. Här finns en intervju med Susanne Bier där hon går igenom filmens uppkomst, teman och detaljer. Intervjun är på engelska och hopplöst dåligt redigerad med utdrag ur filmen som överröstar talet för att sedan huggas av tvärt. Vid något tillfälle huggs ett svar av mitt i ett ord.

Bortsett från dessa taffligheter så är intervjun bra och intressant och vi får bland annat en förklaring till filmens något mer positivt laddade internationella titel "In a better world".

En rad bortklippta scener fyller ut lite luckor i filmen som jag inte riktigt visste att de fanns. Jag säger inte att scenerna nödvändigtvis hade behövt vara med i filmen, men de har åtminstone en funktion.

Man kan även se filmens trailer.


TRE SAKER

1. "Hämnden" har ett vansinnigt snyggt foto där vi får både otroligt idylliska danska sommarlandskap och afrikanska miljöer.

2. Susanne Bier har för vana att alltid ha med någon svensk skådespelare i sina filmer och vice versa: de svenska filmer hon har gjort har alltid haft en dansk skådespelare i någon roll.

3. Jag tror aldrig jag sett en så nervös människa som Bier när hon höll sitt tacktal på Golden Globe. Hon skakade och sluddrade. Det var lite samma sak på Oscarsgalan, men då var hon lite mer samlad.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2011-03-30)