Skogstokig

Summer Scars

Genre: Thriller
Format: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Njutafilms, 2011
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
FILMEN

Ett gäng stökiga ungdomar i nedre tonåren skolkar och sticker till sitt hängställe i skogen. Några har stulit en moppe från en tant och det tjafsas lite om vem som ska provåka den först. När premiärturen väl är i gång krockar förarna med en man och moppen far in i ett träd. Naturligtvis flyr de fältet och strax därpå ansluter mannen till lägret. Han verkar otroligt nog inte alls berörd av att han blivit påkörd utan charmar in sig i gänget. Han är lite smått märklig men verkar ändå vänlig. "Det här påminner om mina egna somrar", säger han.

Inom kort ska dock denna gäst ändra attityd. Både psykiskt och fysiskt ger han sig på dem och det slutar i en gisslansituation där ingen riktigt vet hur det kommer att sluta. Vad som började som en slapp sommardag har utvecklats till ren psykisk terror.

"Summer Scars" är över på en dryg timme och den känns lite för enkel och lite lätt amatörmässig. Jag ser möjligheter som kunde ha utvecklats vidare, till exempel kunde mannen ha spelat ungdomarna mer mot varandra och skapat lite oreda på det viset. Det finns visserligen vissa stunder i filmen då det är på väg åt det hållet, men det utvecklas aldrig fullt ut. Dessutom är mannens motiv mer än luddiga. Det kanske till och med är poängen med det hela, att det inte finns några motiv, men det bidrar till den där enkla känslan jag nämnde nyss.

Ett läsaromdöme på Internet sammanfattades med "Nice try", och det är lite så jag känner också. Filmen är ett gott försök till en psykologisk thriller, och dess största styrka är att den går framåt i precis rätt tempo och blir tätare och tätare, men den kommer inte riktigt i mål.


EXTRAMATERIALET

Bakomfilmen är en halvtimme lång i 16:9 ihoptryckt till 4:3. En halvtimme är inte så speciellt lång tid men i just detta fall är det lite för väl tilltaget. Det mesta består av klassiskt rövslickeri där filmskaparen Julian Richards tycker att alla sina skådespelare är fantastiska, och de i sin tur tycker att Richards är underbar. Det blir lite too much för så fantastiska och underbara är de inte.


TRE SAKER

1. Filmen är gjord i Wales där filmmakaren precis som ungdomarna kommer ifrån.

2. Psykopatmannen i filmen spelas av Kevin Howarth som är tveklöst mest erfaren i gänget, men som inte har en enda roll på meritlistan som jag känner igen. Julian Richards sitter i bakomfilmen och jämför barnen med kända skådespelare, och för att fortsätta på det spåret skulle jag beskriva Howarth som en blandning av Christian Bale och Willem Dafoe.

3. Det är en snygg plantering av filmens final tidigt i filmen.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2011-05-04)