Änglagårdtrilogin är komplett

Änglagård - tredje gången gillt

Genre: Drama
Format: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: SF, 2011
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
FILMEN

Redan 1992 fick vi stifta bekantskap med karaktärerna och jag vet att Fanny, Zac, Axel, Henning, Gottfrid, Ivar, Rut, Mårten, Per-Ove och alla andra gick rakt in i våra hjärtan. "Änglagård" var så svenskt som det bara kunde bli. 1994 kom "Änglagård - andra sommaren" och även om den inte höll exakt samma höga klass som sin företrädare var även denna film mycket bra och helt klart sevärd. Att åter igen få slungas iväg till den lilla byn och träffa människorna som kändes så äkta och på riktigt var en ynnest. Nu är film nummer tre här på dvd. Det har gått 16 år sedan senaste filmen och "Änglagård - tredje gången gillt" knyter ihop säcken.

"Änglagård - tredje gången gillt" följer realtid. Det har i filmen också gått 16 år sedan Fanny (Helena Bergström) och Zac (Rikard Wolff) besökte det lilla samhället Yxared senast. Den här gången är även Fannys dotter Alice (Molly Nutley) med. Det är en hel del saker som måste klaras upp och precis som tidigare år är det inte alla som är glada över deras återkomst. Mycket har förändrats i samhället samtidigt som ingenting har hänt. Rut Flogfält (Viveka Seldahl) begravs i början men annars får vi återse de flesta plus några nya ansikten som till exempel Mona (Lena T. Hansson) och Per-Oves (Jan Myrbrand) fru Anki (Maria Lundqvist). Fanny måste en gång för alla konstatera vem som är hennes far. Är det Axel (Sven Wollter) eller är det Ivar (Tord Peterson)?

Visst, det är en uppföljare och det ska man ha med i beräkningen. Men om du är medveten om det och accepterar faktum så är tredje filmen om Änglagård en bra film. Jag fick i alla fall det jag ville ha och det var skönt att få svar på frågor och få ett slags avslut med de här människorna jag känt så länge. Jag hade inte förväntat mig någonting annat än det jag fick. Detta är en trea och det händer inte massa nytt. Det är inget annat än just ett avslut och kära återseenden. Precis som jag trodde handlar det om 122 minuters njutning, många leenden, skratt och någon liten tår i ögonvrån.

Fotot i Nutleys filmer är alltid väldigt vackert, så även denna gång. Musiken ger nostalgi och det är väl genomtänkt. Skådespelarna är fantastiska och Molly Nutley bevisar att hon kan agera. Filmen är riktigt härlig med alla återblickar från första och andra sommaren och man är nöjd när sluttexterna börjar rulla.


EXTRAMATERIALET

Inget.


TRE SAKER

1. Eftersom Viveka Seldahl avlidit valde man att begrava hennes karaktär Rut i början av filmen. Ett mycket klokt val som gav filmen ännu mer trovärdighet.

2. Säga vad man vill om att Helena Bergströms och Colin Nutleys dotter Molly fick rollen som dottern, hon gör det bra och det gör mycket för filmen att hon är lik sin mamma. Molly bevisar i sin första scen att hon kan gråta trovärdigt.

3. Det är något speciellt med alla som cyklar i dessa filmer. De trampar på som om de vore jagade. Det ser oerhört roligt ut.


Arkiv
MARIA EREMO (2011-05-25)