Fyra decennier svensk skateboardkultur

Hooked For Life

Genre: Dokumentär
Format: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Spiderbox, 2011
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
FILMEN

I slutet av 80-talet hade skateboarden en oerhört stor plats i mitt liv. Så fort det fanns möjlighet rullade jag runt på brädan med mina kompisar. Vi såg varenda film som kom gång på gång, vi köpte tidningar, hängde i skatebutiken och lade helt enkelt ned mer eller mindre all vaken tid på detta intresse. Jag var egentligen ingen bra åkare, och dessutom alldeles för feg för att våga testa på några mer avancerade trick, men det var kul och givande att bara åka och göra det man kunde.

Jag engagerade mig i den lokala skateföreningen och designade en t-shirt till ett "skate camp" där åkare från H-Street kom över från USA och visade upp sig. En av dessa var svenska megastjärnan Tony Magnusson, som redan då var gammal i gamet. Han var en av förgrundsfigurerna i den första vågen som kom i slutet av 70-talet. Filmaren Staffan Hildebrand, bland annat känd för "G - som i gemenskap", gjorde 1978 en film om dåtidens skatare – "14-årslandet" – som visades på SVT. Över 30 år senare plockar han upp tråden, lokaliserar några av de som var med då och presenterar över två timmar ett utmärkt dokument av fyra decennier svensk skateboardkultur.

Ledorden genom filmen är den fras som givit filmen dess namn: "Hooked for life". Skateboard är en livsstil och för många av de som medverkar mer än så: hela livet. Även om mitt intresse försvann när jag lämnade tonåren så har det aldrig avtagit helt. Det finns spår av den tiden kvar i mig än i dag även om de inte är så tydliga.

Jag får en fantastisk kick av den här dokumentären. I och med att jag ändå är intresserad så blir det väldigt tydligt hur sporten och kulturen utvecklats genom åren. Utrustning, kläder, nivån på tricken och så vidare. Filmen drivs fram av två personer från den första vågen som är betydande än i dag. Tidigare nämnda Tony Magnusson som med företag som H-Street och Osiris blivit en affärsman som fortfarande åker, och Greger Hagelin, en hang-around som insåg sina begränsningar och i stället blev den stora entreprenören som i dag driver den världsomspännande klädkedjan WESC.

Innan jag såg filmen var jag inte beredd på att den faktiskt skulle ta upp hela historiken och blir positivt överraskad när "min" period får utrymme och en del bekanta namn dyker upp, samtidigt som personer som kom i generationen efter mig porträtteras ordentligt, som den smått vansinniga Ali Boulala, svensk skateboards stora "rockstjärna". Det är väldigt kul att se, precis som de gamla 70-talsbilderna.

I och med att Hildebrand har bilder från både då och nu så blir det intressant när han pratar med dagens ungdomar, för inställningen och mentaliteten är den samma. Skillnaden är att 70-talsungdomarna var med och skapade historia, vilket blir ganska tydligt när Hagelin i slutet av filmen stöter på några unga skateboardåkare i sitt gamla bostadsområde.

En väldigt bra dokumentär är det hur som helst - snyggt filmad, väl berättad och ett fantastiskt tidsdokument.


EXTRAMATERIALET

Inget.


TRE SAKER

1. Det finns inget textspår till filmen, vilket är lite dumt då delar av filmen är på engelska. För mig är det inga problem att hänga med, men man ska aldrig ta för givet att alla förstår engelska.

2. Hildebrand missar helt att dokumentera den kvinnliga delen av svensk skateboardkultur. Kulturen är mansdominerad, men det finns tjejer i den, vilket inte alls kommer fram i filmen. Jag tror det bara är en enda tjej som uttalar sig, där ämnet visserligen berörs flyktigt, men det är en stor miss tycker jag.

3. En av skateboardkulturens stora internationella legendarer, Tony Alva, medverkar både i gamla bilder från "14-årslandet" då han besökte Sverige 1978 och i nyare bilder när han besöker Sverige på nytt. Alvas historia avhandlades i utmärkta spelfilmen "Lords of Dogtown" för ett par år sedan.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2011-06-02)