Otursförföljd slapstick

Pure Luck

Genre: Komedi
Format: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2011
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
FILMEN

Miljonären Highsmiths (Sam Wanamaker) dotter är riktigt otursförföljd så det är klart att han ojar sig när hon åker iväg på semester till Mexiko helt själv, och Valerie (Sheila Kelley) gör så klart ingen besviken. På väg ut ur terminalen fastnar hon med klacken i ett galler, hennes bagage förstörs under resan och när hon pratar med pappan i telefon på hotellrummet ramlar hon ut från balkongen och faller sex våningar ned och landar på en markis.

Strax därpå blir hon rånad och tappar i samband med det minnet och försvinner. En månad senare har Highsmith skickat agenten Campanella (Danny Glover) till Mexiko flera gånger utan att han hittat Valerie. En anställd psykolog (Harry Shearer) hos Highsmith har dock en udda teori: för att hitta en extremt otursförföljd person måste man skicka en minst lika otursförföljd person som så att säga "halkar på samma bananskal". Lyckligtvis finns det en sådan på ekonomiavdelningen - Eugene Proctor (Martin Short). För att det ska funka, menar psykologen, måste Proctor tro att det är han som leder uppdraget och att Campanella bara är hans assistent.

Sagt och gjort - Proctor och Campanella åker till Mexiko men Proctors otur ska direkt göra sig synlig, men till Campanellas förvåning är det förbluffande ofta den faktiskt leder dem åt rätt håll i jakten på Valerie.

Den här filmen som i Sverige tidigare gått under namnet "Rena rama turen" har 20 år på nacken och det märks att den gjorts i en tid som inte ställde lika höga krav på humorn som man kanske gör nu. Slapstickhumorn i filmen har inte riktigt åldrats med värdighet och det blir inte så kul eller dråpligt som de på omslaget citerade recensenterna tyckte då. Det är i och för sig en rätt harmlös film som fungerar som en stunds förströelse, men jag är väldigt övertygad om att jag hade tyckt betydligt bättre om den i fall jag hade sett den 1991 och inte 2011.


EXTRAMATERIALET

Inget.


TRE SAKER

1. Den enda scenen som jag skrattar riktigt högt åt är något så billigt som när Martin Short råkar köra upp ett sugrör i näsan. Näshumor får mig alltid att skratta.

2. Vem är vår tids Martin Short? Tja, om man leker med tanken på att det skulle göras en remake av "Pure Luck" så skulle jag sätta en liten peng på att Steve Carrell fick rollen.

3. Filmen gjordes tidsmässigt mellan "Dödligt vapen" och "Dödligt vapen 2", men ändå ser Danny Glover tio år yngre ut än i de filmerna. Det kanske är det renrakade ansiktet och faktumet att han spelade äldre än han var i "Dödligt vapen" som gör det.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2011-06-24)