Fotografen vs fascisterna

As good as dead

Genre: Thriller
Format: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Noble Entertainment, 2011
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
FILMEN

Den tidsmässigt lite luriga inledningen på filmen visar hur en religiös och fascistoid ledare mal på för sin församling. Hans predikan ska leda till en bussmassaker där en av hans församlingsmedlemmar brutalt skjuter ihjäl så många svarta skolungdomar han mäktar med innan han själv tar sitt liv.

Sen börjar filmen med att skildra fotografen Ethan Belfrages (Cary Elwes) liv med delad vårdnad om en dotter som slussas fram och tillbaka mellan föräldrarna. Ethan är dessutom på väg att bli vräkt och tjafsar med hyresvärden som hotar att ta till med hårdhandskarna om Ethan inte packar sina grejer och drar. Detta ruskar Ethan bort utan att tänka två gånger på det. Hans attityd är i allmänhet ganska kaxig.

Men en dag står två män utanför hans dörr och försöker slå in den. Strömmen har gått/slagits av så Ethan kan inte se dem i mörkret men anar förstås vem som sänt dem. Vid nästa försök tar de sig in och plötsligt blir Ethan både brutalt torterad och förhörd. Männen och en tredje person anklagar honom för ett allvarligt brott men han hävdar sin oskuld. Ethan pressas allt hårdare och som tittare undrar man om han verkligen talar sanning...

Jag tycker det dykt upp väldigt mycket filmer på sistone med tortyr eller överdrivet våld och det är ju så där lagom trevligt att se. I just det här fallet så känns det plötsligt en smula bekant eftersom Cary Elwes förmodligen är mest känd hos de flesta som Dr. Lawrence Gordon i "Saw" där han hamnade i en någorlunda liknande sits.

Filmen, gjord direkt för DVD men ändå med några namnkunniga skådespelare, lyckas rätt bra med att bibehålla spänningen ända fram till slutet, men är ändå ingen film jag skulle rekommendera vänner att se. En bidragande orsak är Frank Whaley som spelar den mest drivna av torterarna. Whaley är en sådan där skådespelare som jag inte riktigt vet om jag tycker om eller inte. Rollen han gör här spelar han med en sådan där snärtig 20-talsröst och slänger in ett "boy" i var och varannan mening. Det känns som ett konstlat karaktärsdrag som blir mer irriterande än effektfullt.

"Sådär", är en lämplig enordsrecension av filmen.


EXTRAMATERIALET

Inget.


TRE SAKER

1. Den religiösa ledaren spelas av Brian Cox som jag verkligen gillar, men här är han med i två scener och gör väl egentligen inte mer än vad som krävs som insats. Ändå är han som alltid smått magisk.

2. Som synes på omslaget har en i filmen SS-symbolen tatuerad på halsen. Skurkarna är inte nazister, utan har även en egen hakkorsliknande symbol. Det är inte alls ovanligt att amerikaner blandar in nazistsymboler när de skapar egna fascister och rasister, det är som om den påhittade ondskan inte riktigt räcker till.

3. Jag log lite åt att huvudpersonen hette "Belfrage". Men det uttalas inte som man säger den gamla svenska tv-mannens efternamn, utan mer som "Bell-fridge".


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2011-06-27)