Att storma en kulle
Hamburger Hill
Genre: KrigFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2011
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
På skolgården hemmavid brukade kommunens plogbil samla ihop all snö i en enda hög varje år. Vinterhalvårets populäraste lek var att se vem som kunde inta och hålla det där berget längst. Under de år som vi fick hållas genomförde vi många fruktlösa stormningar, det var oftast sjätteklassarna mot resten av skolan. Jag såg hjärnskakningar och fläskläppar och själv tackar jag i dag högre makter att ingen blev skadad på allvar innan lärarna förstod hur allvarlig leken blev och satte stopp för den.
Detta är förstås ingenting i jämförelse med de fasor och livsfarliga moment som möter en mitt i ett brinnande krig, ändå kan jag inte låta bli att se parallelerna mellan min barndoms snökulle och berget i filmens titel. Frustrationen, futiliteten och rädslan när man kämpar sig uppåt är alla känslor som jag delat med karaktärerna i filmen. Därefter exploderar en killes huvud och jämförelsen bleknar bort.
Trots det är inte "Hamburger Hill" en speciellt blodig krigsfilm. Man försöker visserligen att skrämma upp tittaren med att visa någons inälvor pulserande i TV-rutan redan efter någon minut, men i övrigt är de riktigt slafsiga effekterna hållna till ett minimum.
I stället är det det fåniga i att försöka inta en obetydlig kulle som blir en metafor för det meningslösa med krig i största allmänhet, och det är detta man tar med sig från filmen. Som tittare är man helt och hållet isolerad tillsammans med den här gruppen av soldater. Den information de får är den enda information man själv får och varför den här kullen är så viktig förblir man lika okunnig om som karaktärerna i filmen. Det här är effektivt och smart av regissören John Irvin och manusförfattaren James Carabatsos, men så var de båda med i det riktiga kriget på olika sätt.
"Hamburger Hill" är varken bättre eller sämre än andra filmer om Vietnam-kriget. I stort sett varje film, från "Apocalypse Now" till "Rescue Dawn", har sin egen unika vinkling och sitt egen berättelse att framföra. Det viktiga är om filmen berör och känns trovärdig och "Hamburger Hill" klarar sig utmärkt på båda punkterna. Känslan av att bara vara en liten bit i ett stort pussel ger den här filmen en egen röst värd att lyssna på.
Detta är förstås ingenting i jämförelse med de fasor och livsfarliga moment som möter en mitt i ett brinnande krig, ändå kan jag inte låta bli att se parallelerna mellan min barndoms snökulle och berget i filmens titel. Frustrationen, futiliteten och rädslan när man kämpar sig uppåt är alla känslor som jag delat med karaktärerna i filmen. Därefter exploderar en killes huvud och jämförelsen bleknar bort.
Trots det är inte "Hamburger Hill" en speciellt blodig krigsfilm. Man försöker visserligen att skrämma upp tittaren med att visa någons inälvor pulserande i TV-rutan redan efter någon minut, men i övrigt är de riktigt slafsiga effekterna hållna till ett minimum.
I stället är det det fåniga i att försöka inta en obetydlig kulle som blir en metafor för det meningslösa med krig i största allmänhet, och det är detta man tar med sig från filmen. Som tittare är man helt och hållet isolerad tillsammans med den här gruppen av soldater. Den information de får är den enda information man själv får och varför den här kullen är så viktig förblir man lika okunnig om som karaktärerna i filmen. Det här är effektivt och smart av regissören John Irvin och manusförfattaren James Carabatsos, men så var de båda med i det riktiga kriget på olika sätt.
"Hamburger Hill" är varken bättre eller sämre än andra filmer om Vietnam-kriget. I stort sett varje film, från "Apocalypse Now" till "Rescue Dawn", har sin egen unika vinkling och sitt egen berättelse att framföra. Det viktiga är om filmen berör och känns trovärdig och "Hamburger Hill" klarar sig utmärkt på båda punkterna. Känslan av att bara vara en liten bit i ett stort pussel ger den här filmen en egen röst värd att lyssna på.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. James Carabatsos har även skrivit manus till Clint Eastwood-filmen "Heartbreak ridge".
2. I sin filmdebut ser vi Michael Boatman, för de flesta kanske mest känd som snobbig bög i komediserien "Spin city".
3. Det finns flera bisarra små detaljer som ger filmen extra trovärdighet. Som när radiomannen i panik ringer efter förstärkning och blir tillrättavisad för att han inte använder rätt språk.
2. I sin filmdebut ser vi Michael Boatman, för de flesta kanske mest känd som snobbig bög i komediserien "Spin city".
3. Det finns flera bisarra små detaljer som ger filmen extra trovärdighet. Som när radiomannen i panik ringer efter förstärkning och blir tillrättavisad för att han inte använder rätt språk.
THOMAS HELSING (2011-10-03)