Hade hoppats på bättre från Pakistan

Hell's Ground

Genre: Skräck
Format: DVD, region 2, 2 skivor
Bolag: Njutafilms, 2011
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
FILMEN

Skräckfilm från Pakistan, kan det vara nåt det? NjutaFilms ger oss chansen att få reda på svaret genom dubbeldiscaren "Hell’s Ground" som inte bara innehåller denna film från 2007, utan även "Dracula in Pakistan" från 1967.

Innan jag såg någon av filmerna tog jag en titt på lite av extramaterialet, nämligen halvtimmesdokumentären "South Asian Horror" som berättar om hur skräckfilmsgenren uppstått och utvecklats i skuggan av sin storebror Indien. Tack vare den får jag vissa spelregler förklarade för mig. Till exempel ska alltid självständiga kvinnor alltid få på nöten - om de inte är en moderskaraktär, vilken gärna får ge andra på nöten. Och så vidare. Det visar sig bli användbart för att ge filmerna en extra dimension.

"Hell’s Ground" lånar friskt från 70- och 80-talets kultskräckisar från USA. Ett gäng ungdomar ljuger för sina föräldrar och smyger iväg i en minibuss för att röka på och festa. Givetvis åker de vilse och rumlar in i ett område där förgiftat vatten förvandlat invånarna till blodtörstiga zombies. En av killarna blir biten och så vidare. Ja, ni kan räkna ut resten.

Förutom att filmen plötsligt byter handling ungefär en timme in. Alla zombies försvinner och glöms bort, och i stället dyker en galen mördare upp med en burka på huvudet. Extremt underligt, och jag vet fortfarande inte om det är genialiskt eller helt idiotiskt.

Pakistans lågbudgetfilmer håller exakt den klass du förväntar dig. Skådespeleriet är okej, men manuset är tunt, babbligt och föga mer än en samling klyschor och stulna idéer. Filmhantverket är halvdant, och det är förmodligen fler baklysta rökmaskiner i den här filmen än i alla filmer i världen sammanlagt. "Pakistans blodigaste film någonsin!" säger omslaget, men har du sett ett avsnitt av "CSI" så har du sett mer blod.

Är det läskigt då? Gud, nej. Stundvis svagt spännande kan jag sträcka mig till. Roligt då? Inte alls, och inte ens på ett "kolla, vad dåligt"-vis. Hela filmen är bara för spretig och lyckas tyvärr varken underhålla eller irritera, och jag hade faktiskt hoppats på att det skulle varit bättre.


EXTRAMATERIALET

Förutom den ovan nämnda dokumentären "South Asian Horror" finns en kort featurette på tio minuter som visar "Hell’s Ground"-regissören Omar Khans vedermödor. Han har lyckats sälja filmen till flera länder, men i Pakistan har den blivit förbjuden på grund av sitt innehåll. Vi visas också runt på några av filmens inspelningsplatser. Tyvärr ganska utdraget och tråkigt utan några intressanta slutsatser eller uppenbarelser.

Dessutom får man en hel extrafilm som bonus: "Dracula in Pakistan", eller "The Living Corpse" som den heter egentligen. Det är en vampyrskräckis från 1967 som förmodligen är ganska typisk. Vi får följa professor Tabani som uppfinner ett odödlighetsserum, som tyvärr har som bieffekt att han förvandlas till en vampyr. Han ställer sedan till med problem hos ett fåtal personer.

Det hela är ganska tråkigt, ibland oförklarligt, med flera helt irrelevanta sång- och dansscener och ständigt överdramatisk musik även i totalt ospännande sekvenser. Trots klipp i filmens då alltför sexuellt provokativa danssekvenser fick den Pakistans första "X-rating". Det lär också vara den första filmen där Dracula är inblandad i både en biljakt och ett regelrätt slagsmål.

Ett bildspel på slitna promotionbilder för "Dracula", dess trailer och en bra 13 minuter lång "Making of" för filmen avrundar paketet.

Allt extramaterial är endast med engelskt tal eller text.


TRE SAKER

1. I "Hell’s Ground" kollar en av killarna på "Dracula in Pakistan" på tv.

2. Dracula-skådisen Rehan från "Dracula in Pakistan" dyker även upp som matförsäljare i "Hell’s Ground".

3. I Pakistan talar man hindustani-dialekten urdu, men blandar hejdlöst in engelska hela tiden. Ungefär en tredjedel av dialogen i "Hell’s Ground" är på engelska.


Arkiv
HENRIK ANDERSSON (2011-08-22)