Personlig strid under första världskriget

De sista äventyrarna

Genre: Krig
Format: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2011
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Letterbox widescreen 2.35:1
FILMEN

Med sin speltid på strax under två timmar känns "De sista äventyrarna" tyvärr evighetslång och seg och jag får inte alls någon känsla för filmen. Det är en äventyrsfilm med väldigt mycket krig, eller en krigsfilm med lite äventyr, några lättare humorsekvenser och en lite småsplattrig effekt på ett ställe som rena chockinslaget.

Filmen inleds 1913 med att en lite smått oborstad äventyrare, överste Flynn O'Flynn (Lee Marvin), sitter i hamnen i Zanzibar och försöker snacka till sig en båt för att åka i väg på elefantjakt. De evigt eftertraktade elefantbetarna lockar. Han behöver dock en kapten till båten och rycker i princip tag i första bästa människa, vilket råkar vara Sebastian Oldsmith (Roger Moore) - representant för den brittiska överklassen (vad annars när det gäller Moore?) - och säger att det är hans kapten. Att Oldsmith direkt blir sjösjuk är en annan femma.

Att Moore spelar en överklassfigur ska man som tittare dock inte oro sig över - han blir snabbt lika skitig som alla andra och ser vid 49 års ålder strålande ut.

De båda inleder någon sorts märklig vänskap där de står sida vid sida när de ställs inför otäcka tyskar, ledda av Herman Fleischer (Reinhard Kolldehoff). Konfrontationerna med Fleischer blir fler och fler och blir filmens centrala tema.

Oldsmith förälskar sig i O'Flynns dotter och de både gifter sig och får barn, men vid en konfrontation mördar Fleischer barnet och allt får en vändning till en betydligt mer personlig strid där våra huvudpersoner inte nöjer sig innan Fleischer är död.

Som sagt, jag får ingen riktig känsla för filmen och tar mig igenom den mest på den sista sparlågan. På rätt humör kan den säkert vara ganska trevlig för det är i grund och botten ingen dålig film, bara lite seg och småtrist i min åsikt. Dessutom blir jag lite störd av kvaliteten på utgåvan där det inte handlat om någon speciellt avancerad digital restaurering, utan vi får dras med ett trist ljud och en förminskad bild i det hopplösa Letterbox-formatet. Detaljer, visserligen, men de påverkade min upplevelse av filmen.


EXTRAMATERIALET

Några biografier över skådespelarna att läsa om man har lust.


TRE SAKER

1. Trots en del användning av stock footage och vissa bakprojektioner så tycker jag ändå att det är en påtaglig episk känsla i filmen, och omslagens citat från Göteborgs-Posten (sannolikt tagna ur en biorecension från när det begav sig) - "En av de mest påkostade äventyrsfilmerna någonsin" och "Storslagen och mycket, mycket välgjord" - känns befogade.

2. "De sista äventyrarna" är en väldigt hurtig svensk titel i jämförelse med stenhårda originaltiteln "Shout at the Devil", som också är namnet på den Wilbur Smith-bok filmen är baserad på.

3. När denna recension skrivs har Jan Guillou precis släppt sin nya bok "Brobyggarna" som också den utspelar sig i Afrika under första världskriget och innehåller enligt uppgift en skildring av en elefantjakt. Ett lustigt sammanträffande.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2011-09-14)