Holländsk films internationella genombrott
På blodig mark
Genre: KrigFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2011
Ljud: Dolby Digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.66:1
Den svenska titeln, "På blodig mark", låter som en actionrulle med stort B, men "Soldaat van Oranje" eller "Soldier of Orange", under vilka titlar filmen är mer känd, är en andravärldskrigsfilm som kan mäta sig med genrens storheter. Ursprungslandet är Holland och produktionsår är 1977. För regin står Paul Verhoeven och i de mest framträdande rollerna ser vi Rutger Hauer och Jeroen Krabbé.
"På blodig mark" är filmen som öppnade Hollywoods ögon för såväl Verhoevens regi som Hauers skådespeleri, och båda holländarna gjorde karriär på andra sidan Atlanten i kölvattnet av dess framgångar. Det är lätt att se varför; produktionsvärdena är höga, regin inspirerad och skådespelarensemblen, med den karismatiske Hauer i fokus, minnesvärd. I jämförelse med övriga andra världskrigsfilmer är dramat även betjänt av sitt manus, som skiljer sig från mängden genom att erbjuda ett ovanligt holländskt perspektiv på konflikten.
Berättelsen är baserad på en bok av Erik Hazelhoff Roelfzema, som själv blev en del av den holländska motståndsrörelsen när landet 1940 ockuperades av Nazityskland, och som i filmen representeras av karaktären Erik Lanshof (Hauer). Vi får under krigsåren följa Erik och hans universitetsvänner, däribland bästa vännen/rivalen Guus (Krabbé), genom deras olika öden i olika roller på olika sidor av konflikten. Erik och Guus dras, snarare av en slump än av hängivenhet, med i motståndet mot ockupanterna, och kommer att spela en viktig roll som agenter åt landsflyktiga drottning Wilhelminas vägnar.
Deras samröre med motståndsrörelsen ser dem smugglas ut ur landet till England, och sedan tillbaka igen för att försöka dra ännu viktigare representanter för motståndet ur nazisternas klor. Parallellt med detta skildras även deras vänners helt skilda upplevelser, där någon tvingas bli dubbelagent åt tyskarna, och någon annan helt enkelt bestämmer sig för att ansluta sig till tyskarna som trots allt ser ut att bli krigets vinnare. "På blodig mark" moraliserar inte över dessa val, och samtliga karaktärer tecknas med ett visst mått av sympati. Samtidigt framställs motståndsmännens insatser som i stora delar misslyckade, och Verhoeven har själv sagt att filmen delvis handlar om hur enskilda människors handlingar i slutänden betyder väldigt lite för det stora hela. Det är på ett individuellt plan som "På blodig mark" berättar sin historia.
"På blodig mark" är inte full av dramatiska krigsscener. Huvuddelen av handlingen utspelar sig efter nederländernas kapitulation, vilken medgavs blott fem dagar efter att tyskarna invaderade. Den spänning som filmen ändå innehåller är mer utav spionthrillerslaget, och skruvas upp mot slutet när Erik och Guus försöker infiltrera Holland ovetande om att tyskarna är dem på spåren. Filmen är med sina två och en halv timme episk till omfånget, men jag hade gärna sett den vara lite längre ändå. Berättelsen följer ett antal karaktärer under flera år och det är vissa delar av handlingen som hade varit intressant att se utforskas ytterligare. Men det är ett synnerligen gott betyg att önska sig ännu mer film när eftertexterna rullar.
"På blodig mark" är filmen som öppnade Hollywoods ögon för såväl Verhoevens regi som Hauers skådespeleri, och båda holländarna gjorde karriär på andra sidan Atlanten i kölvattnet av dess framgångar. Det är lätt att se varför; produktionsvärdena är höga, regin inspirerad och skådespelarensemblen, med den karismatiske Hauer i fokus, minnesvärd. I jämförelse med övriga andra världskrigsfilmer är dramat även betjänt av sitt manus, som skiljer sig från mängden genom att erbjuda ett ovanligt holländskt perspektiv på konflikten.
Berättelsen är baserad på en bok av Erik Hazelhoff Roelfzema, som själv blev en del av den holländska motståndsrörelsen när landet 1940 ockuperades av Nazityskland, och som i filmen representeras av karaktären Erik Lanshof (Hauer). Vi får under krigsåren följa Erik och hans universitetsvänner, däribland bästa vännen/rivalen Guus (Krabbé), genom deras olika öden i olika roller på olika sidor av konflikten. Erik och Guus dras, snarare av en slump än av hängivenhet, med i motståndet mot ockupanterna, och kommer att spela en viktig roll som agenter åt landsflyktiga drottning Wilhelminas vägnar.
Deras samröre med motståndsrörelsen ser dem smugglas ut ur landet till England, och sedan tillbaka igen för att försöka dra ännu viktigare representanter för motståndet ur nazisternas klor. Parallellt med detta skildras även deras vänners helt skilda upplevelser, där någon tvingas bli dubbelagent åt tyskarna, och någon annan helt enkelt bestämmer sig för att ansluta sig till tyskarna som trots allt ser ut att bli krigets vinnare. "På blodig mark" moraliserar inte över dessa val, och samtliga karaktärer tecknas med ett visst mått av sympati. Samtidigt framställs motståndsmännens insatser som i stora delar misslyckade, och Verhoeven har själv sagt att filmen delvis handlar om hur enskilda människors handlingar i slutänden betyder väldigt lite för det stora hela. Det är på ett individuellt plan som "På blodig mark" berättar sin historia.
"På blodig mark" är inte full av dramatiska krigsscener. Huvuddelen av handlingen utspelar sig efter nederländernas kapitulation, vilken medgavs blott fem dagar efter att tyskarna invaderade. Den spänning som filmen ändå innehåller är mer utav spionthrillerslaget, och skruvas upp mot slutet när Erik och Guus försöker infiltrera Holland ovetande om att tyskarna är dem på spåren. Filmen är med sina två och en halv timme episk till omfånget, men jag hade gärna sett den vara lite längre ändå. Berättelsen följer ett antal karaktärer under flera år och det är vissa delar av handlingen som hade varit intressant att se utforskas ytterligare. Men det är ett synnerligen gott betyg att önska sig ännu mer film när eftertexterna rullar.
EXTRAMATERIALET
Med på skivan finns en timslång dokumentär om inspelningen. Genom intervjuer går man igenom allt från manus och casting, till mottagande och efterdyningar. Högintressant, men av någon anledning finns inga textskyltar som förklarar vem den som intervjuas är. För det mesta kan man efter en stund gissa sig till den intervjuades roll, men det är en väldigt konstig miss av en väldigt grundläggande grej för en talking heads-dokumentär. Med finns även ett kommentarspår med Paul Verhoeven samt de obligatoriska bio- och filmografierna. Originaltrailer och affischgalleri finnes också.
TRE SAKER
1. "På blodig mark" gavs ett svalt mottagande av den snobbiga holländska kritikerkåren, men filmen hyllades av framstående amerikanska recensenter vid utlandslanseringen.
2. Filmen är nästan helt och hållet inspelad on location. Endast en interiörsscen i ett bombplan är studiobygge.
3. Detta var den dyraste holländska filmen någonsin när den gjordes, och kostade motsvarande 2,5 miljoner dollar att spela in.
2. Filmen är nästan helt och hållet inspelad on location. Endast en interiörsscen i ett bombplan är studiobygge.
3. Detta var den dyraste holländska filmen någonsin när den gjordes, och kostade motsvarande 2,5 miljoner dollar att spela in.
JOEL FORNBRANT (2011-12-15)