Magnetiskt fascinerande och tjusig film

Berättelsen om Pi

Genre: Äventyr
Format: Blu-ray, region B, 2 skivor
Bolag: FOX, 2013
Ljud: DTS 7.1 HD
Bild: 1080p High Definition 1.85:1
FILMEN

Yann Martels populära och prisbelönta roman "Berättelsen om Pi" är en modern klassiker som man förstås bör ha läst. Det har jag inte gjort och kan därför inte jämföra boken och filmen, men den detaljerade plottsammanfattning av romanen som jag läst indikerar att Ang Lee följt den väldigt väl till sin Oscarsvinnande film. Fyra statyetter blev det - Bästa regi, Bästa foto, Bästa specialeffekter och Bästa originalmusik. Välförtjänt, för det är en mycket tjusigt gjord film.

Historien berättas med en ramberättelse, några kortare flashbacks och sedan en lång flashback som är själva huvudhistorien. En författare (Rafe Spall) har sökt upp Piscine Molitor "Pi" Patel (Irrfan Khan) som ska sitta inne på en riktig historia, en som ska få en att börja tro på gud. Pi inleder med att berätta om hur han fick sitt namn, hur hans familj skaffade ett zoo och hur han mötte gud genom både hinduismen, kristendomen och islam. Sen berättar han hur han som sextonåring (nu spelad av Suraj Sharma) skulle immigrera från Indien till Kanada tillsammans med sin familj och alla djuren från deras zoo. Via ett japanskt fraktfartyg skulle de resa, men en bit in i resan slår en enorm storm till och fartyget kapsejsar. Pi lyckas kravla upp i en livbåt - men inte helt ensam. Här finns en zebra med brutet ben, en orangutang, en hyena och den Bengaliska tigern Richard Parker. Ganska snart är det bara Pi och Richard Parker kvar som får lära sig att leva med varandra.

I boken ska Pi flyta runt på vattnet i 227 dagar. Att det är så lång tid framgår inte i filmen, även om man förstår att det handlar om en lång och påfrestande tid. Pis fysiska och mentala hälsa testas samtidigt som hans tro sätts på spel. Just det här partiet i filmen känns lite utdraget och långt, men samtidigt händer det tillräckligt mycket för att den där utdragna känslan ska kännas befogad. Det är ungefär som i "127 timmar" som hade ett liknande upplägg.

Det man tar med sig från filmen förutom att det är en magnetiskt fascinerande historia är utseendet där den ena spektakulära scenen efter den andra bidrar till en otroligt tjusig helhet. Man blir seriöst glad över att filmen inte gjordes för tio år sedan, utan i en tid då det finns resurser och möjligheter att göra en sådan här specialeffektspäckad film på rätt sett.

Så igen: välförtjänta framgångar för både filmen och Ang Lee, men man ska för allt i världen inte glömma bort den insats unga Suraj Sharma gör. En bättre filmdebut kunde han knappast ha gjort...


EXTRAMATERIALET

Den timslånga bakomfilmen "A Filmmaker's Epic Journey" vittnar just om den enorma resa som krävdes för främst Ang Lee för att få till filmen. Det är en väldigt bra och heltäckande bakomfilm som helt klart ger ett stort mervärde till filmen. Man får dessutom en större respekt för slutresultatet efter att ha sett hur mycket som krävdes för att nå dit.

Drygt 20 minuter långa "A Remarkable Vision" handlar om specialeffekterna, och de är många, för filmen är nästan helt uteslutande filmad mot bluescreen med datagjorda bakgrunder och djur. Även om detta inte är något ovanligt i dessa tider kan man inte låta bli att fascineras och imponeras av vad man faktiskt kan åstadkomma, och kanske imponeras ännu mer av skådespelarna (eller skådespelaren till och med) som tvingas agera mot ingenting och ändå förmedla helt rätt känslor.

Den kortare specialaren om tigern i filmen plockar lite material från de övriga två bakomfilmerna, men är givetvis även den mycket intressant och välgjord.

Sedan finns det bildgallerier av olika slag att titta på.


TRE SAKER

1. Det är väldigt uppenbart att filmen helst ska ses i 3D för bäst upplevelse. Jag kan föreställa mig 3D:n ganska lätt när jag ser hur vissa scener är uppbyggda. Fast Ang Lee kunde väl ha uteslutit "peta med något långt rätt in i kameran" - det var ju mossigt redan på 80-talet...

2. Jag som gillar att beskriva filmer som en blandning av den och den filmen vill enligt den modellen beskriva "Berättelsen om Pi" som en blandning av "Slumdog Millionaire" och "Cast Away".

3. M. Night Shyamalan var aktuell som regissör för många år sedan. Även om jag gillar Shyamalan så tror jag det blev bäst att Ang Lee gjorde den.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2013-04-26)