En stunds förströelse med Elvis

Love Me Tender

Genre: Drama
Format: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: FOX, 2013
Ljud: DTS-HD 5.1 MA
Bild: 1080p High Definition 2.35:1
FILMEN

I modern tid har vi sett en hel del stora artister, mestadels tjejer, göra filmdebut. En del har varit minst sagt darriga som Britney Spears i "Crossroads". Andra har gjort det utan att behöva skämmas för sig som Christina Aguilera i "Burlesque". Efter att ha sett ett par Elvis-filmer någon gång för länge sedan hade jag mentalt placerat in honom i samma bås som Britney Spears men numera är känslan betydligt mer av Christina Aguilera-karaktär.

"Love Me Tender" hette från början "The Reno Brothers" men någonstans på vägen blev Elvis involverad och manuset bytte namn och justerades för att låta honom få göra det han kan bäst i några sångnummer. Vad som överraskar mig en aning är att resten av manuset mycket väl hade kunnat stå på egna ben och alltså inte är gjort enkom för den höftvickande filmdebutanten.

Elvis spelar den yngste av fyra bröder som blir kvar hemma på gården när de övriga rider ut och slåss i det amerikanska inbördeskriget. Efter att hans bröder rapporteras döda gifter han sig med en gammal flamma till äldste brodern Vance (Richard Egan). Det blir förstås problem när det visar sig att bröderna inte alls är döda och återvänder hem. Dessutom kompliceras situationen ytterligare av att bröderna jagas för ett värdetransportrån de trodde att de begick i skydd av krigets lagar.

Ramhandlingen är helt okej, speciellt i jämförelse med mycket annat från det sena 50-talet, men här finns också en lång rad av platta bi-karaktärer som är tråkigare än en nymålad ladugårdsvägg. De är korkade, förutsägbara och helt uppenbart inskrivna för dramaturgins skull mer än något annat. Att det är ett B-filmsmanus märks hela tiden.

Men trots detta lunkar dramat ändå på i maklig takt till ett slut som inte är helt väntat. För fansen är det här en given rulle i hyllan – Elvis rullar med höfterna, gråter, skrattar, blir arg och sjunger. Icke Elvis-frälsta som vill vidga sin horisont kan kanske finna en stunds förströelse men knappast mer än så. Det här är inte det bästa från Hollywood anno 1956 men det är långt ifrån det sämsta.


EXTRAMATERIALET

Det är i stort sett samma extramaterial här som på jubileums-DVD:n som släpptes 2006. Detta innebär en serie intervju-dokumentärer:

"Elvis hits Hollywood" tar upp en del intressant information om filmen. I "The Colonel & the King" berättas det om Colonel Parker som både hjälpte och utnyttjade Elvis i rollen som manager under större delen av Elvis karriär. "Love Me Tender: The birth and boom of the Elvis hit" tar upp hur låten kom till. "Love Me Tender: The soundtrack" går igenom de övriga låtarna i filmen.

Allt sammantaget så är de flesta saker som tas upp välkända för riktiga Elvis-fanatiker men samtidigt intressanta för oss noviser. De här trivia-filmerna är därför även föredömligt förpackade då varje videoklipp ligger runt 10 minuter i längd. Lätt att klämma och ta till sig informationen även om man inte är särskilt intresserad på förhand alltså.

Däremot är det lite bisarrt med filmens kommentarspår där Elvis-historikern, och gode vännen, Jerry Schilling berättar så mycket han kan om Elvis, karriären, drömmarna och allt annat han verkar komma på. Sällan, har det någon koppling till det man ser i filmen så ibland är det svårt att hänga med. Men för den som orkar hänga med så är detta en veritabel guldgruva med Elvis-information direkt från en som kände och levde nära honom under många år.

Extramaterialet avslutas med filmens originaltrailer i engelsk och i spansk version. Den sistnämnda känns lite bisarr. Men överlag är det här ett bra extramaterial som tar upp de flesta aspekter kring filmen, soundtracket och, förstås, Elvis själv.


TRE SAKER

1. Tre av låtarna framför Elvis i ganska intim miljö med några få personer som lyssnar. Den fjärde framför han i stället på en scen under en marknad i en liten stad. Där blir det en fullfjädrad Elvis som står på scenen och för varje höftvickning eller snurr med gitarren skriker tjejerna i publiken på typiskt 50- och 60-talsmanér. Det känns inte helt tidsenligt.

2. Den svenska titeln "Duell i Texas" är ganska missvisande då det inte förekommer någon duell över huvud taget.

3. Filmen, som från början skulle vara en billig B-produktion, kostade till slut en miljon dollar att göra. De pengarna fick filmbolaget igen redan efter den första helgen på biograferna i USA.


Arkiv
THOMAS HELSING (2013-09-01)