Hopp och medmänsklighet i eländet

Boktjuven

Genre: Drama
Format: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: FOX, 2014
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.40:1
FILMEN

Om man ska inleda med det negativa så ställer jag mig väldigt tveksam till att "Boktjuven" framförs på tyskbruten engelska. Speciellt knepigt blir det när vissa ord och uttryck samt ett par längre tal är på tyska. Kunde inte hela filmen ha fått varit på tyska?

Men, nein, så är inte fallet. Amerikaner kan ju för allt i världen inte läsa textremsor och då blev det så här i stället. Den onaturliga brytningen blir till en början en jobbig bromskloss, men lyckligtvis är filmen så pass bra att man hör förbi det och i stället kan fokusera på storyn och karaktärerna.

På randen till det andra världskriget skickas Liesel (Sophie Nélisse) och hennes lillebror Werner bort från sin kommunistiska mor för att hamna hos paret Hubermann som främst tar emot barnen för att de får bidrag. På vägen dör Werner och begravs längs med tågrälsen. Begravningsentreprenören tappar en bok som Liesel lägger beslag på. Hennes nya "föräldrar" Hans (Geoffrey Rush) och Rosa (Emily Watson) är både snälla och stränga, men med Hans hjälp börjar Liesel att lära sig läsa. Hon får en kompis i grannpojken (Nico Liersch) som står vid hennes sida när skoleleverna kallar henne dummkopf.

Kriget inleds och nazisterna börjar rensa bort judar och kalla in granne efter granne till tjänstgöring. Och de bränner böcker på bål. Ur askan gräver Liesel fram ännu en bok. Hon är ju ändå en boktjuv. Men det är när familjen gömmer den unga juden Max (Ben Schnetzer) som tjuven vaknar till liv på allvar. Max trycker i den fuktiga och kalla källaren och blir sjuk men Liesel smyger in i en rik familjs bibliotek och lånar böcker som hon läser för Max för det är det enda hon kan göra för att hjälpa honom.

Filmen har en berättare, och det är självaste Döden (röst av Roger Allam), som hela tiden är närvarande, redo att ta ännu en själ och under andra världskriget är det många själar som hämtas.

"Boktjuven" är en film om hopp och medmänsklighet i en tid då det verkligen var brist på det. Som alltid chockas man av de hemskheter som pågick i Tyskland under det andra världskriget - trots att man sett så många skildringar vid det här laget att hälften vore nog. "Boktjuven" kompletterar den stora mängden av andra världskrigsfilmer på ett bra sätt och är absolut en bra och stundtals gripande film. Den är mycket välgjord och välspelad, men i sin helhet kanske inte riktigt så bra som jag hade hoppats på.


EXTRAMATERIALET

Några minuter bortklippta scener presenteras rakt upp och ned utan några förklaringar till varför de togs bort. Det är kompletta scener och min gissning är att de trimmats bort av det klassiska skälet: tid, eller möjligtvis att samma information kommer fram någon annanstans. Dock reagerar jag lite extra på en scen där det är tydligt att boktjuvens offer var väl medvetna om hennes gärningar...

En halvtimmeslång bakomfilm avhandlar lugnt och beskedligt produktionen i fyra tydliga delar, där den första handlar om storyn och bokförlagan, nästa om skådespelarna, den näst sista om dekor och kostymer och den avslutande om kompositören John Williams som satt sin prägel på filmen. Egentligen inget att orda om i all evighet - ett lagom komplement till filmen.


TRE SAKER

1. John Williams nominerades till både en Oscar och en Golden Globe för sin musik, men det blev inga vinster. Faktum är att av alla olika nomineringen dragit på sig är det enbart Sophie Nélisse som fått åka hem från olika galor med vinster.

2. En av de böcker Liesel läser för Max när han är sjuk är självaste förlagan till filmen.

3. Regissören Brian Percival har tidigare bland annat gjort sex avsnitt av "Downton Abbey", bland annat seriens absolut första avsnitt.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2014-08-15)