Spegel, spegel på väggen där...

Oculus

Genre: Skräck
Format: DVD, region 1, 1 skivor
Bolag: Twentieth Century Fox, 2014
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Widescreen 2.40:1
FILMEN

Spökskräck slutar aldrig vara aktuellt. "Paranormal Activity"-franchisen pytsar ut en ny film varje år, "Insidious" fick först en uppföljare och sedan en till, och "The Conjuring" har fortsatt i prequelen "Annabelle" och en regelrätt uppföljare ska vara på gång. Även om inget är bestämt ännu så skulle det inte förvåna mig om även "Oculus" får en rad uppföljare. Det är en sådan typ av film.

För att vara en spökfilm är det en ganska klurig sådan som blandar dåtid och nutid och fantasier och verklighet om vartannat, vilket snurrar till storyn ganska duktigt. Det är ju alltid något positivt att ta med sig från filmen. Personligen är jag ganska trött på spökerier och blir inte särskilt skrämd av filmen även om den i sig är välgjord.

Elva år tidigare än filmens nutid är de båda syskonen Kaylie (Karen Gillan) och Tim (Brenton Thwaites) med om något hemskt lämnar båda deras föräldrar döda, och lillebror Tim hamnar på institution. Det var nämligen han som orsakade pappans död. Eller var det det? Kaylie anklagar inte sin bror för något, utan finns där för honom när han vid 21 års ålder anses vara redo för att leva i det vanliga samhället igen. Kaylie har ordnat ett boende åt honom, men det dröjer inte många minuter innan hon kräver att Tim lever upp till det löfte han gav henne den där blodiga natten.

Parallellt med nutidsstoryn ser vi hur syskonen flyttar in i ett stort hus med sina föräldrar och pappa Alan (Rory Cochrane) inreder sitt kontor med antikviteter, så som en gammal spegel. När föräldrarnas beteende, för och främst mamma Marie (Katee Sackhoff), drastiskt förändras kommer syskonen underfund med att det är på grund av spegeln. I nutiden har Kaylie jobbat hårt för att hitta spegeln och har återinstallerat den i huset och med eller utan Tims hjälp ska hon stoppa den kraft som finns innanför den reflekterande ytan. Men hur enkelt är det egentligen?

En fördel med filmen är att den presenterar skräcken genom obehag och rysningar snarare än blod och slafs. Det finns ett par otäcka body horror-scener i filmen, men i övrigt är den ganska blodfattig, och jag tycker att det är bra. Bra är även den snurriga stämningen där Kaylies och Tims olika minnen ställs emot varandra. Vem minns rätt och vem har skapat sina egna minnen?

Även om jag inte blir skrämd av filmen så vet jag att den absolut kan ha den effekten på andra, och det är inom genren en bra film. Fast jag tycker även att det kan räcka med bara en film - allt behöver inte bli franchises...


EXTRAMATERIALET

Extramaterialet har inte setts då...


TRE SAKER

1. ..."Oculus" enbart släpptes på digital hyrfilm i Sverige. Till denna recension har vi valt den amerikanska utgåvan mest för att få ett omslag.

2. Filmen är skriven och regisserad av Mike Flanagan och är på sätt och vis en remake av kortfilmen "Oculus: Chapter 3 - The Man with the Plan" som han gjorde 2006. I kortfilmen ska en man bevisa att en spegel är besatt, och det ska även Kaylie göra i den här filmen.

3. På Flanagans lista över kommande jobb finns manus och regi till "Gerald's Game", en av Stephen Kings mindre kända romaner från 90-talet. I boken fängslas den kvinnliga huvudpersonen med handklovar i en säng, men hennes partner får en hjärtattack och dör under sexakten. Fastlåst hemsöks kvinnan av minnen och kanske något annat. Stilmässigt kommer historien passa Flanagan utmärkt.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2015-06-14)