Videobutiksklassikern i knivskarp bild

Fright Night

Genre: Skräck
Format: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Universal, 2014
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.40:1
FILMEN

Om man som jag var barn och tonåring under videobutikernas glansdagar är "Fright Night" en välbekant titel. Här hette den visserligen "Skräcknatten" och bör ha ramlat ut i butikerna tidigast under 1986. Jag såg den den då eller något år senare och jag kan inte direkt påstå att den lämnade något oförglömligt minne. Nostalgikicken när jag ser om den nästan 30 år senare uteblir.

Filmen är en lite lätt humoristisk skräckis som blandar vampyrmyten, väldigt mycket formad utifrån Stephen Kings "Staden som försvann" ("'Salem's Lot"), med den gamla fabeln "Pojken och vargen" – åtminstone med fabelns andra del när pojken ropar varg utan att någon tror på honom. Pojken i det här fallet är tonåringen Charley Brewster (William Ragsdale) som verkar ha två intressen: Se på tv-programmet "Fright Night" med vampyrjägaren Peter Vincent (Roddy McDowall) och hångla sig blå med flickvännen Amy (Amanda Bearse). Båda intressena går dessutom att utföra samtidigt. Praktiskt.

Mitt i en film- och hångelsession ser Charley hur hans nya grannar kånkar in en stor kista i huset, och strax därpå drabbas staden av mystiska mord där Charley är säker på att han sett offren gå in hos grannen. Och han har definitivt sett grannen bokstavligt talat sätta tänderna i en ung kvinna. Ingen tror på honom – varken polisen, hans mamma, flickvännen Amy eller bästa kompisen Evil Ed (Stephen Geoffreys). Däremot blir han hotad av grannen som uppenbarligen vet att Charley vet. Det finns ingen annan utväg än att vända sig till idolen Peter Vincent, som heller inte tror på honom och framför allt inte är den vampyrjägare han är på film i verkligheten. Men sedan händer något som gör att alla plötsligt tror på Charley men det blir tillsammans med Peter som han ställer sig emot vampyrgrannarna.

"Fright Night" har kanske inte överlevt de snart 30 år som gått med hedern helt i behåll, men efter en ganska seg och tandlös inledning tar den sig mot slutet och lyckas bjuda på en hel del praktiska specialeffekter varav några av de slemmigaste tidigare varit bortklippta i de versioner av filmen som visats på bio och på video i Sverige. Det är ju lite fräckt, och filmen ser riktigt snygg ut i 2.40:1 och i HD. Men som jag skrev redan i inledningen: nostalgikicken uteblir och det blir rent av lite småsömnigt att ta sig igenom filmen.


EXTRAMATERIALET

Inget. Så vitt jag har förstått har det aldrig kommit någon version av filmen med något extramaterial över huvud taget. Däremot har några av skådespelarna spelat in kommentarspår som finns som mp3:or på Icons of Frights hemsida.


TRE SAKER

1. Filmen fick en uppföljare 1988. Samtidigt kom en serietidningsversion av originalfilmen i två nummer som efterföljdes av 20 relaterade äventyr innan förlaget gick i konkurs.

2. En remake kom 2011 som även den fått en efterföljare.

3. Det hånglande tonårsparet spelas av William Ragsdale, då 24 år och Amanda Bearse, då 26 år. Så såg det ofta ut på 80-talet. Bearse skulle bara några år senare synas regelbundet som grannen Marcy i "Våra värsta år". Ett betydligt märkligare karriär fick Stephen Geoffreys som snöade in på bodybuilding och började göra gayporr under större delen av 90-talet och gjorde sedan comeback till skräckgenren med "Sick Girl" 2007.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2014-10-25)