Feel good med doft av curry och vitlök

100 steg från Bombay till Paris

Genre: Drama
Format: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2015
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
FILMEN

Lasse Hallström fortsättare att vara - om inte den flitigaste så - en av de flitigaste svenska regissörerna internationellt. "100 steg från Bombay till Paris" är den senaste i raden av feel good-doftande filmer. Det är inte det enda som filmen doftar, utan här finns en tydlig doft av indiska kryddblandningar och en spetsig fransk vitlök. Temat för filmen är mat, eller snarare matlagning och matens betydelse.

Unge Hassan (Manish Dayal) har både näsa och känsla för matlagning. Han har ärvt kunskaperna från sin mamma, kunskaper man inte kan läsa sig till eller bevisa genom fina betygspapper, utan sådana som man bara lär sig genom att ha en rå talang och en utmärkt lärare. Familjen hade en restaurang i Mumbai men efter en attack och eldsvåda gick både restaurangen och mamman upp i rök. I sorg lämnade Hassan med sin pappa och sina syskon Indien och efter en kort stund i London crashlandar de på den franska landsbygden när deras skruttiga bil rasar ihop. Pappan (Om Puri) ser detta som ett tecken och han noterar även en nedlagd restaurang som med lite fix kan bli familjens nya hemvist.

Problemet är dock att restaurangen ligger mitt emot en riktig urfransk lyxrestaurang med en stolt stjärna i Michelinguiden, och ägarinnan Madame Mallory (Helen Mirren) vill inget hellre än att få stjärna nummer två och en högljudd indisk familj får verkligen inte stå i vägen. Ett smärre krig bryter ut där ingenting är heligt, men samtidigt är Hassan kanske den råa talang Madame Mallory behöver för att få sin efterlängtade stjärna.

Det vattnas i munnen när Hallström bjuder på matporr. Det hackas grönsaker, det vispas såser och det finliras med kryddor. En riktig fröjd för ögat som gör att det knorrar i magen. Även storyn är bra om än lite klassisk om kulturkrockar och om den oslipade diamanten. Samtidigt finns det utrymme för lite tyngre inslag så som sorgbearbetning och att tappa bort sig själv och vad som är viktigt i livet.

Jag gillade filmen. Det kommer inte att bli någon klassiker men det är ändå en trevlig feel good-stund den bjuder på och det kan man behöva emellanåt. Plus att man blir riktig hungrig av att se den.


EXTRAMATERIALET

Inget.


TRE SAKER

1. Lasse Hallström har två tunga producenter bakom sig denna gång - Steven Spielberg och Oprah Winfrey.

2. Filmen är baserad på den storsäljande romanen "En fransk curry" av Richard Morais.

3. Bokens titel är mycket bättre än den filmen fått. Till att börja med heter det ju inte Bombay längre, utan Mumbai. Paris är visserligen med i storyn, men inte så mycket och de hundra stegen känns mycket längre än de 30 meter som originaltiteln innehåller ("The Hundred-Foot Journey"). Mja, här tycker jag att man skulle döpt filmen efter boken!


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2015-01-22)