Klassisk Scooby-Doo

Scooby-Doo! 13 spöklika berättelser: Surfäventyr

Genre: Animerad, TV-serie
Format: DVD, region 2, 2 skivor
Bolag: Warner Bros., 2015
Ljud: Dolby Digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
FILMEN

Det finns få tecknade serier som har överlevt så länge som just "Scooby-Doo". En enkel sökning på IMDB ger mig fler träffar än vad jag orkar räkna. I serien "13 spöklika berättelser" har det släppts sju samlingar på olika teman och den här har alltså ett vattentema. Ramhandlingen är att Scooby och gänget åker på välbehövlig semester till Florida men upptäcker snart att monster, spöken eller åtminstone övernaturliga händelser verkar följa var de än går. Jag är förvånad över att Scooby och gänget inte diagnostiserats med utbrändhet än.

Dessa nyproducerade serier skiljer sig lite i den tecknade stilen från de 70-talsditon jag växte upp med men handlingsmässigt är det mesta sig likt. Efter att ha sett några avsnitt kan jag dock konstatera att några av karaktärerna har genomgått små förändringar till sättet från det jag är van vid. Shaggy är inte riktigt lika skraj som när det begav sig och Fred är faktiskt ganska långt ifrån den sansade ledaren som jag minns honom som. Men i stort så är förstås konceptet intakt.

Och för er som missat det bygger i stort sett alla "Scooby-Doo"-serier på att gänget snubblar över ett övernaturligt monster som i själva verket är en finurligt iscensatt täckmantel för någon illegal aktivitet. Gänget skräms av monstret men lyckas ändå på något sätt avslöja bluffen och sätta dit skurkarna. Ingen skillnad där heller alltså. Därför är det svårt att säga varken bu eller bä om den här samlingen. Konsumenterna får precis vad de förväntar sig och det är väl ändå ett rätt okej betyg?


EXTRAMATERIALET

Inget.


TRE SAKER

1. Ja, jag vet. Man kan nog inte förvänta sig något maffigt ljud på en löpande band-producerad tecknad barnserie utgiven på DVD, men det känns ändå trist att vi i dagens läge får nöja oss med utgåvor med stereoljud.

2. Jag tyckte aldrig att "Scooby-Doo" var skrattframkallande ens som barn. Undantaget var Scrappy-Doo som livade upp de serier och filmer han medverkade i. Tyvärr gjordes han till skurk i den första långfilmen med riktiga skådespelare som kom 2002. Efter det är det ett stundtals återkommande inslag i de tecknade serierna att påpeka att de inte pratar om honom längre.

3. Scrappy-Doos medverkan i serierna har faktiskt delat fanskaran där den ena delen anser att Scrappy-Doo är utsatt för elakt förtal och rena lögner av den andra delen. Här finns en hel webbsida dedikerad till att rätta till lögner och missuppfattningar som den stackars hunden råkat ut för.


Arkiv
THOMAS HELSING (2015-06-20)