Samma namn men med nytt innehåll

True Detective - Säsong 2

Genre: Kriminaldrama, TV-serie
Format: Blu-ray, region B, 3 skivor
Bolag: Warner Bros., 2016
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 1.78:1
FILMEN

Kruxet med antologiserier, som "True Detective" har blivit, är att det är svårt att jämföra med den föregående säsongen då det inte är en fortsättning, samtidigt som man vill jämföra och oundvikligen gör det trots att man egentligen inte borde göra det. Det där resonemanget är nästan lika komplicerat som seriens story, men det är svårt att bortse från första säsongen som var en uppvisning i bra tv, där två omaka poliser delade ett utdraget seriemördarfall med ockulta förtecken. Serien bjöd på filosofi, kärvhet och ett lite lätt övernaturligt inslag.

Till andra omgången finns bara namnet kvar. Det är en ny miljö, ny story och med nya karaktärer/skådespelare, men ursprungskänslan finns fortfarande kvar till viss del. Filosofin och kärvheten finns där, men det övernaturliga inslaget har omvandlats till en obehagligt molande David Lynch-känsla utan skruvande konstigheter. Mycket av detta kommer från stämningsmusiken som styr känslorna hos tittaren. Men det finns även ett karaktärsobehag - om det är ett ord - som får mig att minnas "Wild at Heart" och "Mulholland Drive". Män med makt och sättet de utnyttjar den på.

Det går även att göra en lätt association till "Bron" då mordfallet som triggar igång säsongen tvingar ihop tre poliser med olika egenskaper från tre olika distrikt i Kalifornien och med olika inriktningar. Givetvis bär de på personliga bagage.

Colin Farrell spelar utredaren Ray Velcoro vid Vinci-polisen. Ett tiotal år tidigare blev Rays fru våldtagen och av den kriminella ledaren Frank Semyon (Vince Vaughn) fick Ray namnet på våldtäktsmannen. Ray letade rätt på mannen och slog ihjäl honom, men händelserna startade en ond spiral för förhållandet med frun fick en allvarlig törn och det är oklart vem som är far till den son hon födde nio månader senare. Ray eller våldtäktsmannen? I dag har den alldeles för häftigt drickande Ray en knepig relation till sonen, som mest verkar rädd för sin far. Frank har avancerat från det kriminella träsket till en framgångsrik affärsman med inkomstbringande - legala - affärer på gång. Alltid bra att ha en polis på sin sida då, speciellt en som står i skuld och som kan bloda ned sina händer utan att tänka två gånger.

Rachael McAdams spelar Ani Bezzerides, polissergeant i Ventura County. Hennes bagage är grundat i en incident från barndomen som gjort att hon distanserat sig från sin hippieaktiga far (David Morse) och sin betydligt mer levande syster (Leven Rambin). Ani har problem med både relationer och destruktivt leverne. Trion kompletteras av motorcykelpolisen Paul Woodrugh (Taylor Kitsch) som för tillfället är avstängd då en ung kvinnlig kändis felaktigt anklagat honom för sexuella trakasserier. Han är även krigsveteran där vissa tveksamheter bubblat upp till ytan vilket bara späder på problemen. Han är dessutom homosexuell men döljer det i en hetrosexuell relation, en hemlighet som tär hårt på honom.

Det är Paul som hittar liket efter affärsmannen Ben Caspere längs med motorvägen och de andra poliserna kallas in. Ray för att Caspere varit anmäld försvunnen i Vinci och Ani för att fyndet görs i hennes distrikt. Samtliga poliser ombeds att samarbeta med får även var och en instruktioner från olika håll att även utreda varandra, vilket de snart listar ut. De uppfyller sina instruktioner samtidigt som de är öppna inför varandra och blir ett oväntat nog välfungerande team.

Mordfallet är knepigt. Ju mer de hittar om Caspere ju mer växer härvan som innefattar korruption, manipulation och prostitution. Parallellt börjar Frank att svettas. Caspere var hans partner i en stor järnvägsaffär och plötsligt är hela hans förmögenhet försvunnen med Caspere. I ett desperat försök att snabbt tjäna ihop pengar för att genomföra den legala affären tvingas Frank starta upp sin kriminella verksamhet igen. Utredningen och Franks nya verksamhet snuddar vid varandra och löper parallellt mot finalen då alla sanningar kommer fram.

Den andra säsongen av "True Detective" bjuder på tuggmotstånd. Det är inte en story som man kan sova sig igenom under de åtta avsnitten. Det är emellanåt svårt att hänga med i alla svängar. Korruptionen har så många lager att man inte riktigt vet vem som vill vad och varför. Men det är väl så ett riktigt kriminalfall kan vara och det blir inte för komplicerat.

Jag vill ju inte jämföra, men jag gillade den första säsongen mer. Dock måste man ju inse att det inte är en regelrätt uppföljare utan bara mer under samma namn och som en egen serie är även "True Detective - Säsong 2" en bra miniserie. Inte lika klockren men snygg och bra gjord. Jag tycker att skådespelarna gör bra insatser, speciellt Farrell och McAdams, men det är även intressant att se Vaughn i en roll som skiljer sig mycket från hans komiska figurer. Med tanke på att det hittills varit rätt stora namn i huvudrollerna i båda omgångarna blir det spännande att se vilka som kan tänkas göra säsong 3. Vaughn är ett bra exempel på en oväntad person i ett nytt sammanhang och jag ser gärna mer av den varan.


EXTRAMATERIALET

Precis som i första säsongen finns det en lite mer actionartad sekvens som står ut. I säsong 2:s fall kommer den halvvägs och blir avgörande för det vi sett och det vi kommer att se. I en halvtimmestitt får vi vara med när sekvensen filmas under ett antal dagar. Intressant att se på sitt sätt.

En betydligt kortare vanlig "det här handlar säsongen om"-bakomfilm bjuds också där alla inblandade kommenterar både handling och karaktärer och allt möjligt jox.

Ett montage med flygbilder över Kalifornien ljudsätts med en av säsongens låtar. Det fanns ett liknande inslag i förra säsongens box och det blir som en liten mystisk musikvideo på något vis.

Utöver detta finns det två kommentarspår att ta del av om man vill fördjupa sig ytterligare.


TRE SAKER

1. Återigen är det en väldigt snygg vinjett med en väl utvald låt. Den här gången är det en hyfsat färsk Leonard Cohen-låt, "Nevermind" från 2014, som ackompanjerar bilderna. Vad som skiljer sig lite extra denna gång är att vinjetten använder sig av olika verser ur låten från avsnitt till avsnitt för att göra ytterligare en tydligare koppling till avsnittets innehåll.

2. Mer musik: Precis som sist har T Bone Burnett gjort stämningsmusik och Nashville-artisten Lera Lynn fungerar som en kommenterande musikalisk karaktär i en bar som figurerar i flera avsnitt. Musiken finns på Spotify.

3. Säsongen fick lite delad kritik och självaste HBO-bossen har i en väldigt öppen intervju beklagat sig lite över att den gjordes lite för snabbt. Skaparen Nic Pizzolatto hade jobbat med storyn och manuset till första säsongen i flera år och fick hyfsat snabbt göra säsong 2 med en fast deadline. Pizzolatto har ett ganska långt kontrakt med HBO vilket kan betyda att det eventuellt dröjer lite innan en säsong 3 kommer.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2016-01-11)