Klumpig, destruktiv final på andra trilogin

X-Men: Apocalypse

Genre: Action, TV-serie
Format: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: FOX, 2016
Ljud: DTS-HD Master Audio 7.1
Bild: 1080p High Definition 2.40:1
FILMEN

I en sekvens i "X-Men: Apocalypse" kommer några av karaktärerna ut ur en biosalong som visat "Star Wars VI: Return of the Jedi" och diskuterar beståndsdelarna i en trilogi och konstaterar att "alla vet ju att den tredje delen är sämst", vilket är en liten passning till "X-Men 3 - The Last Stand", den sista delen i franchisens originaltrilogi. Jag håller med, men konstaterar även att "X-Men: Apocalypse" är den sista delen i den andra trilogin som inleddes med "X-Men: First Class" och fortsatte med "X-Men: Days of Future Past". Betyder det att denna film följer mallen och är sämst i trilogin?

Svaret är faktiskt: ja. I jämförelse med "First Class" och "Days of Future Past" är "Apocalypse" tveklöst sämst. En ganska klumpig koloss där serien slår ett internt rekord i destruktion och faktiskt blir ganska tröttsam under de nästa två och en halv timmarna.

Inledningen är dock maffig värre. 3600 före Kristus i Egypten dyrkas den gudlika varelsen En Sabah Nur, ur-mutanten som växer sig starkare och starkare genom att föra över sitt medvetande till en yngre mutants kropp och absorberar därmed dess krafter. När han nu ska föras över till en självläkande mutant (Oscar Isaac) inleds en revolution mot En Sabah Nur och hans (apokalypsens) fyra ryttare och på ett listigt sätt förstörs hans pyramid och urmutanten begravs längst ned, satt i dvala och skyddad av en "energikokong". Sekvensen är riktigt fräck. Snyggt gjord och så där mytologiskt kittlande som egyptiska grejer kan vara.

Runt 5500 år senare, 1983, fortsätter berättelsen. Professor Charles Xavier (James McAvoy) bygger upp sin "School For Gifted Youngsters" och hjälper unga mutanter att komma till freds med sina gåvor. Några av de nya eleverna är två i franchisen välbekanta figurer som i sina yngre jag inte ännu lyckats hantera sina krafter, Scott Summers/Cyclops (Tye Sheridan) och Jean Grey (Sophie Turner). Magneto lever i skymundan i Polen där han skaffat en familj och håller sina krafter och sitt rätta jag i schack. Samtidigt är Mystique (Jennifer Lawrence) i Tyskland och räddar Kurt Wagner/Nightcrawler (Kodi Smit-McPhee) ur en knipa.

Men så väcks då En Sabah Nur/Apocalypse till liv och börjar acklimatisera sig i den moderna världen och letar rätt på fyra mutanter som kan bli hans nya ryttare. När hans närvaro uppmärksammas av Charles inser Apocalypse vilken mutants kraft han behöver absorbera härnäst samtidigt som han tycker att det är dags att rensa jorden en gång för alla.

Finalen blir omfattande och duktigt destruktiv och det blir inte så där jättespännande. Det är visserligen välgjort och maffigt, men samtidigt lite tomt. Då tidslinjen inom franchisen ändrades i förra filmen byter en del mutanter sida från onda till goda och vice versa, vilket gör att när vi slutligen landar i en första upplaga av X-Men så ser de inte riktigt ut så som vi minns dem från den första filmen. Det är på sätt och vis lite kul och öppnar för nya möjligheter framöver, om det nu ska bli mer. Kanske är det dags att sätta stopp här? Första filmen var otroligt viktig historiskt sätt för hela superhjältegenren eftersom det var en av de tidigaste filmerna som tog genren på allvar, men efter sex filmer eller nio och man räknar med den separata "Wolverine"-trilogin som strax avslutas, är kanske allt sagt.

"X-Men: Apocalypse" är ingen dålig film men den gav mig inte riktigt det jag ville få ut av den, trots en karismatisk skurk och ännu en superschysst sekvens med Peter Maximoff/Quicksilver (Evan Peters). Det räckte inte denna gång.


EXTRAMATERIALET

En timslång bakomfilm täcker upp rubbet när det gäller filmens karaktärer, deras kostymer och utseenden, scenbyggen och ja, det vanliga. Givande komplement för den som orkar titta.

I närmare en halvtimme kan man se borttaget eller förlängt material med valfria introduktioner av Bryan Singer som berättar var scenen skulle varit och varför den tagits bort. Det finns förstås även ett kommentarspår till filmen med just Singer.

På det lite mer lättsammare kontot finns en liten snutt med bloopers som avslutas med att alla dansar - något som är ganska vanligt i bloopersblock. Kanske är det ett sätt att hantera all ställtid under filmningarna? Det finns även ett sorts flugan på väggen-collage där man bland annat kan se när James McAvoy rakar av sig håret, något som uppenbarligen krävde att någon ringde upp Patrick Stewart med Facetime eller liknande för att visa upp slutresultatet. Lite kul, faktiskt.


TRE SAKER

1. För att knyta an till apokalypsens fyra ryttare spelas Metallicas "The Four Horsemen" i en sekvens. Låten var hyfsat färsk i den tid filmen utspelar sig i.

2. I filmen får vi en förklaring till hur Professor X blev av med sitt hår.

3. Självklart gör Hugh Jackman en sista cameo som Wolverine, innan han lägger ned rollen för gott i "Logan" 2017.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2016-10-26)