Paradoxalt nog inte helt rätt i franchisen

The Cloverfield Paradox

Genre: Science fiction
Format: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Paramount, 2019
Ljud: Dolby Atmos
Bild: 1080p High Definition 2.40:1
FILMEN

Den 4 februari 2018 annonserades "The Cloverfield Paradox" i ett reklamavbrott i Superbowl och hamnade på Netflix helt utan förvarning samma kväll. Det var sedan länge känt att Netflix skulle visa denna försenade tredje film i "Cloverfield"-franchisen, men att den skulle publiceras helt utan hype och utdragen marknadsföring var helt oväntat. Ungefär lika oväntat är denna fysiska utgåva ungefär ett år senare, men förstås glädjande för de som inte nyttjar streamingtjänsten.

Men var det briljant drag från J.J. Abrams Bad Robot att ursprungligen släppa filmen helt utan förvarning och marknadsföring, eller var det en nödlösning för att filmen inte riktigt höll? Tja, till att börja med måste jag säga att jag allt mer gillar det här udda sättet att skapa en franchise genom att inte göra regelrätta uppföljare, utan filmer som delar samma universum på något vis. Likt förra filmen "10 Cloverfield Lane" startade "The Cloverfield Paradox" som en helt egen historia, länge under namnet "God Particle", och Cloverfieldierades för att passa in i franchisen. Här är det dock lite tveksamt om det blev lika bra som i "10 Cloverfield Lane"... Det finns ett engelskt uttryck som jag översätter till "att skohorna in" och i fallet med den nya filmen har den skohornats in i franchisen på ett inte helt lyckat vis.

Filmen utspelar sig i en framtid där energiresurserna sinat och för att alstra ny energi skickas utvalda vetenskapspersoner från hela världen ut i rymden med en station som rymmer en partikelaccelerator. Stationen heter Cloverfield och acceleratorn Shepard och dessvärre har den varit trögstartad. I över två år har de svävat runt i rymden utan att få igång Shepard, allt meden situationen på jorden blivit allt värre. Strax innan ett nytt försök ska göras får vi se ett tv-inslag (hej exposition!) där en skeptisk författare bakom boken "The Cloverfield Paradox" lägger fram en teori om att det är en riktigt usel idé att starta acceleratorn då det finns en enorm risk att den skapar en reva i rumtiden och därmed kan släppa in - gud vet vad - från andra dimensioner... (Ni börjar ana kopplingen till grundfilmen väl?)

Givetvis startar acceleratorn och givetvis går något fel för plötsligt hamnar stationen någon helt annanstans och situationen för besättningsmedlemmarna förvärras avsevärt. Finns det något sätt att rätta till det som gått galet eller är det helt kört?

Historien blir en sorts "Alien"-variant där en efter en dukar under, men inte riktigt på det sätt man skulle kunna tro. Det är inte en rymdslasher på det viset utan en mer kvantfysiskt knasig thriller som har sina poänger, men som inte riktigt klarar av att engagera mig fullt ut och heller inte lyckas kännas som en "Cloverfield"-film. Upplägget med att Cloverfieldiera en fristående historia fungerade inte lika bra den här gången. Kopplingen känns lite sökt och alldeles för billig. Det kunde ha gjorts mycket bättre.

Skådespelarmässigt är filmen fylld av kända ansikten som dessvärre inte alla får så roliga karaktärer att jobba med. Vissa är snudd på utfyllnad och filmen kretsar främst kring Hamilton (Gugu Mbatha-Raw) som det är lätt att engagera sig i.

Mja, får bli det slutgiltiga omdömet. Å ena sidan kunde filmen ha blivit en rätt bra scifithriller utan Cloverfieldieringen och å andra sidan kunde filmen blivit en rätt bra "Cloverfield"-film med framför allt en mer genomarbetad koppling till franchisen. Nu hamnar den lite mellan stolarna och blir godkänd men inte så mycket mer.


EXTRAMATERIALET

De två featuretterna landar tillsammans på ungefär en halvtimmes spellängd och är utmärkta exempel på att det går att göra koncisa och bra bakomfilmer utan att sväva iväg i ryggdunkningar och överdrivet lovebombande. Visst, det handlar om två kvartslånga filmer vilket betyder att det inte blir några djupdykningar, men jag tycker ändå att man får med oväntat mycket. Det blir alltså ett bra mervärde att se dessa featuretter.

Den första går igenom filmens teman och produktion med vissa inledande haranger om vad som gör en "Cloverfield"-film en "Cloverfield"-film. Lustigt nog är inget av det som jag upplevde som det "skohornats in" med i just den här skildringen av inspelningen och i ärlighetens namn undviker man ganska bra att referera till filmen som just en "Cloverfield"-film.

Den andra fokuserar på karaktärerna och skådespelarna bakom dem. I och med att det är ganska tydliga karaktärer blir det en givande tittning. Inte minst för reprisen av en av filmens roligaste replikskiften:

Volkov: We're definitely not in Kentucky anymore.
Mundy: Kansas.
Volkov: Kansas? Really? Who gives a shit?
Mundy: People from Kansas?


TRE SAKER

1. Övriga besättningspersoner spelas av Daniel Brühl, Chris O'Dowd, Ziyi Zhang, David Oyelowo, John Ortiz, Aksel Hennie och (efter ett tag) Elizabeth Debicki...

2. Det är ganska tydligt att filmen långt in i produktionen inte var tänkt att ingå i franchisen och att nya scener filmades för att "skohorna in" den, så att säga.

3. Nästa film i "Clover-verse" (fiffigt samlingsnamn, som kanske inte är officiellt på något vis) är inte utannonserad, men det talas om en direkt uppföljare till ursprungsfilmen. Länge trodde folk att den Bad Robot-producerade "Overlord" skulle ingå i universumet, men det var en helt fristående film.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2019-02-27)