Ursnygg men långsam fortsättning

Blade Runner 2049

Genre: Science fiction
Format: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Sony, 2018
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.40:1
FILMEN

I mina två recensioner av "Blade Runner" som finns i DVDKritik.se:s arkiv kan man notera hur jag beklagar mig för att inte ha någon nostalgisk eller emotionell koppling till filmen. Jag gillar den men det är ingen film jag sett gång på gång på gång som vissa andra (filmskaparen Christopher Nolan har sagt att han sett filmen över 100 gånger!). Därför är det ganska skönt när "Blade Runner 2049" kommer för då har jag chansen att vara med från början och skapa mitt eget band till filmen. Nu kommer jag kanske inte alls att se om den mängder av gånger, men den blir onekligen "min" film mycket mer än föregångaren.

35 år har gått i verkligheten, vilket nästan matchas av filmens 30, när Denis Villeneuve ("Arrival", "Prisoners", "Nawals hemlighet") vågar kliva i Ridley Scotts fotspår och gör en riskabel uppföljare till en riktig kultfilm. När filmen hade biopremiär såg jag en recension där skribenten beskrev den som "en nästan helt perfekt film" och även om filmen hyllats blev den en biomässig flopp. Det blev även originalet, så det känns väl egentligen fullt logiskt att även uppföljaren blir kult snarare än kassako.

Världen är nu en ännu mer dystopisk plats med enorma storstäder i ett evigt regn. Det har varit tuffa tider då ekosystemet kollapsat och orsakat svält. Affärsmannen Niander Wallace (Jared Leto) uppfann syntetiskt jordbruk och kunde återuppta Tyrell Corporations gamla replikantprogram med en ny modell, Nexus-9. Dock finns det fortfarande en del äldre modeller där ute och i och med det behov av Blade Runners som jagar rätt på dem för "pensionering". K (Ryan Gosling) är en Nexus-9 med egna minnen och jobbar som Blade Runner. I samband med ett ingripande hittas nedgrävda skelettrester från en kvinna som fött barn. Men vid närmare undersökning hittas ett serienummer. Det är alltså en replikant som blivit gravid, något som är helt otänkbart.

Det betyder även att det finns ett unikt barn någonstans och K får i uppdrag att hitta det. I Wallace arkiv finns inte mycket bevarat men i ett kort ljudspår kan vi höra hur en viss Deckard (Harrison Ford) intervjuar replikanten (som vi då givetvis förstås vem det är). Hela den här historien triggar igång minnen i K som gör jakten personlig, men samtidigt är han inte ensam om att vilja hitta mirakelbarnet.

Det första jag måste säga är att "Blade Runner 2049" är sjukt snygg. Föregångaren var stilbildande och uppföljaren gör verkligen allt för att förvalta det visuella arvet och göra egna positiva tillägg. Det blir riktigt lyckat. För mig är det ingen tvekan om att filmerna delar samma värld med det här fantasifulla futuristiska utseendet som känns som en tänkbar utveckling av det vi har i dag samtidigt som det är sci-fi-udda på ett kittlande vis. När filmen dessutom bjuder på fler miljöer än de regniga neongatorna blir det den där lilla egna touchen som jag tycker gör susen. Det finns något stänk av Villeneuves stil från "Arrival" i helheten, med tunga skepp och byggnader som hänger i luften.

Den andra jag måste säga är att jag tycker storyn håller väl. Föregångaren upplevde jag som en smula komplicerad medan den här berättelsen är tydligare. Mytologin i världen förfinas, till exempel via K:s digitala partner Joi (Ana de Armas) som jag inledningsvis tycker är ett konstigt påhitt men som utvecklas till något positivt. Positiv ställd är jag även till filmens skurkar, som får representeras av iskalla replikanten Luv (Sylvia Hoeks) som jobbar för Wallace och Wallace själv. Jared Letos roll är egentligen inte så stor men han gör den karismatiskt och bra.

Det tredje och sista jag måste säga är att filmen är väldigt lång och långsam, något som tros vara den stora anledningen till fiaskot på bio. Den är nästan tre timmar lång och kunde definitivt ha mått bra av lite gaspedal här och där, men om man väljer att se filmen i uppdelade stycken så blir det inte så segt.

Sammanfattningsvis väger alla positiva bitar helt klart tyngre än den futtiga negativa åsikten så för mig är "Blade Runner 2049" både en lyckad film och en bra uppföljare.


EXTRAMATERIALET

En ambitiös halvtimmesfilm fokuserar på designen i filmen, och i och med att det är en av de saker jag tycker är allra bästa med uppföljaren så är detta förstås högintressant. Speciellt gillar jag att så mycket som möjligt är gjort praktiskt, från scenbyggen till modeller. Denis Villeneuve säger att han starkt ogillar green screen och menar att kulisser och byggen inspirerar filmandet på ett helt annat vis. Klokt tänkt.

Under ytterligare en halvtimme får vi se tre kortfilmer som knyter ihop originalfilmen med den nya genom stopp under åren 2022, 2036 och 2048. I huvudfilmen pratas det mycket om "the blackout" som stängde av all elektronik under en längre period och därmed raderade mängder av backupservrar med viktig information. Här får vi i animeutförande se några händelser som leder till detta. De andra två kortfilmerna är liveaction där vi återser Jared Leto samt David Bautista som figurerar i huvudfilmens öppning. Kul idé, men jag går inte riktigt igång på dessa kortfilmer.

Det sista extramaterialinslaget bjuder på kortare "kurser" i allt från vad en replkant är till tekniken i filmen. Kul!


TRE SAKER

1. Harrison Ford upprepar sig roll i filmen, och från originalfilmen får vi även återse Edward James Olmos som origamivikande Gaff i en liten scen och Sean Young (med viss digital hjälp) som Rachael.

2. Apropå digitala karaktärer så innehåller filmen hologramversioner av underhållare som Elvis Presley och Frank Sinatra. Delar av den här tekniken finns ju redan i dag och hur som det används i filmen känns som en logisk och smart förlängning.

3. Ridley Scott är producent till filmen och menar även att han varit med och format manuset. Han har sagt att han har en idé till en tänkbar tredje film, så vi får se om det blir något snart. 30 år till kan vi nog dock inte vänta för då är Scott 110 år...


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2018-02-23)