En ljummen eldsvåda

Fahrenheit 451

Genre: Science fiction
Format: Streamat
Bolag: HBO, 2018
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
FILMEN

"Fahrenheit 451" är i original en klassisk roman av Ray Bradbury som jag inte har läst. För mig är boken snarare en referens i annan litteratur jag konsumerat. Stephen King citerade den legendariska frasen "It was a pleasure to burn" som inledning på sin 1980-skräckis "Firestarter" ("Eldfödd") och hans son Joe Hill lät exakt samma fras vara inledning på sin roman "The Fireman" från 2016, där Hill även tackar Bradbury för titeln. För övrigt sägs frasen ganska tidigt i filmen.

Historien är satt i en dystopisk framtid där böcker är något fult och förbjudet och Brandmän är titeln på myndighetsfigurer som startar eldar och inte släcker dem. Historien har förvanskats så till den milda grad att Benjamin Franklin blivit en tidig Brandman som brände böcker på bål och att brandmän en gång släckte eldar är en lögn som bokläsande kriminella sprider. Dessa kallas Eels och Brandmännen ägnar sina dagar till att jaga Eels och bränna det de hittar. Jackpot är förstås böcker, men alla sätt som gammal information sprids på måste gå upp i flammor.

Detta dokumenteras dygnet runt på ett världsomfattande nätverk som kallas 9, en sorts blandning av direktsända nyheter och Twitter där bilderna projiceras på vad som helst och livekommenteras med trendande emojis. Brandmännen är rena rockstjärnorna.

Michael B. Jordan spelar Brandmannen Montag som är framgångsrik inom sitt yrke, där han jobbar tillsammans med sin kapten och mentor Beatty (Michael Shannon). Båda ligger bra till för att avancera i hierarkin och allt ser lysande ut tills den dagen de gör ett tillslag i ett hus där en Eels-kvinna sitter helt lugnt och läser en bok med ett helt bibliotek i anslutning, och när det hela slutar med att kvinnan sätter eld på sig själv och offrar sig börjar Montag fundera på allvar vad som pågår. Hur kan en person utan tvekan offra sig som kvinnan gjorde? Och varför tror Montag så blint på det att han gör utan att ifrågasätta det?

I och med att jag inte läst boken eller sett tidigare filmatiseringar kan jag inte avgöra hur väl denna film förhåller sig till originalet, men den research jag gjort pekar på att filmen moderniserat historien och gjort lite egna tillägg. Inget konstigt med det, men min känsla är att den här berättelsen blivit aningens komprimerad till en 90-minutersfilm. Michael B. Jordan känns lite stelbent och hans utveckling är alldeles för snabb och ryckig och jag tycker filmen tappar flytet på något vis.

Bradburys bok har blivit en klassiker för att den var tänkvärd och kritisk (och i och med det i vissa fall "farlig") och visst kan man hitta samhällskritik även i denna filmatisering i dessa "fake news"-tider, men det känns inte riktigt som den lockar till någon direkt eftertanke. Så det slutgiltiga omdömet blir att "Fahrenheit 451" endast blir en ljummen eldsvåda.


EXTRAMATERIALET

Inget.


TRE SAKER

1. Ray Bradbury publicerade sin bok 1953 och har i intervjuer sagt att den var en kommentar till faktumet att massmedia minskade intresset för bokläsning. Den filmades redan 1966.

2. Bland alla brinnande boksidor som syns i filmen kan man faktiskt se Bradburys namn på en av dem. Konstigt vore det väl annars.

3. Titeln syftar på gradantalet vid vilket papper fattar eld (motsvarande 233 grader celsius). Ray Bradbury fick höra denna uppgift och struntade i att göra en faktakoll. Givetvis finns det inget exakt gradantal eftersom typen av papper spelar in, men det är inte helt upp åt väggarna. Mellan 424-475 grader fahrenheit verkar vara spannet.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2018-05-25)