En fullt tillfredsställande finalomgång

The Strain - Säsong 4

Genre: Skräck, TV-serie
Format: DVD, region 2, 3 skivor
Bolag: FOX, 2018
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
FILMEN

I nästan tio år har jag levt med "The Strain". Ja, i det här blogginlägget från juni 2009 skriver jag om romanen "The Strain" för första gången. Jag ska ärligt talat erkänna att jag aldrig läste klart den, men trots det köpte uppföljaren "The Fall" som ligger i den ångesthög av olästa böcker jag har. Jag är bra sugen på att bygga på ångesten med trilogins avslutande "The Night Eternal" som den fjärde och sista säsongen av tv-serien "The Strain" baseras på, för nu känner jag mig redo att ta mig an böckerna på allvar.

Fråga mig om ett år om det blev så...

Det var ju som tv-serie Guillermo Del Toro tänkte sig sin episka vampyrsaga, men när inget bolag nappade krokade han arm med Chuck Hogan och publicerade historien som böcker. Först 2014 blev det en tv-serie trots allt som nu efter totalt 46 avsnitt går i mål på ett fullt tillfredsställande sätt. Jag har under min tid med serien gillat den fast inte blivit så där förälskad i den som man kan bli i en bra serie, men den avslutande säsongen håller stilen ända in i mål och när jag gör en överblick över hela serien finner jag att den levererat riktigt bra. Den har varit tajt och spännande, stundtals grisigt äcklig, och även lyckats göra något eget och nytt inom den relativt fantasilösa vampyrgenren.

De tidigare tre säsongerna avverkade i verklig tid ungefär en tvåmånadersperiod från när det första fallet av vampyrsmittan nådde New York till punkten då hela världen var medvetna om vampyrvarelserna Strigoi, ledda av självaste urvampyren Mästaren som skiftar kropp när den är slutkörd och som mentalt har kontakt med alla som omvandlats. Genom serien har vi följt ett antal människor som tillsammans bildat en sorts motståndsrörelse. Doktor Ephraim Goodweather (Corey Stoll) från amerikanska smittskyddsmyndigheten har fungerat som huvudperson som tillsammans med skadedjursutrotaren Vasiliy Fet (Kevin Durand) och hackern Dutch Velders (Ruta Gedmintas) utgjort det huvudsakliga team som under ledning av åldermannen professor Abraham Setrakian (David Bradley) fått lära sig allt de kan om dessa varelser. Setrakian har slagits mot denna ondska i nästan hela sitt liv.

Det har även halvvampyren, den odödliga Quinlan (Rupert Penry-Jones) - "The Born", Mästarens son som i 2000 år jagat sin far för att utmana och ha ihjäl honom. Quinlan ansluter också till gänget, vilket även småkriminella Augustin "Gus" Elizalde (Miguel Gomez) gör, efter att till större delen haft sitt separata äventyr. Runt Mästaren finns några bundsförvanter, framför allt den utvalda Sentient Strigoi Thomas Eichhorst (Richard Sammel) som en gång i tiden var naziofficer och plågade Setrakian i ett fångläger, och affärsmannen Eldritch Palmer (Jonathan Hyde) som svikit sin egen ras. Mot slutet av säsong 3 flyttade Mästaren in i Palmers kropp till Eichhorsts stora besvikelse. Även Goodweathers omvandlade fru (Natalie Brown) finns i Mästarens närhet, vilket gör att sonen Zach (Max Charles) hamnar mitt emellan två läger.

I slutet av säsong 3 var vårt hjältegäng på väg att döda Mästaren men i stället slutade allting med att Zach fyrade av ett kärnvapen som ställer allt på ända och framkallar en atomvinter. Det är där, fast nio månader senare som den avslutande säsongen tar sin start. Ett nytt samhälle har växt fram där människor och Strigoi lever sida vid sida. Eller: Det är faktiskt så att Strigoi håller i spakarna och genom vissa mänskliga medarbetare och organisationen Partnerskapet håller de mänskligheten i schack.

Våra hjältar är initialt splittrade i olika grupperingar. Goodweather har ensam gått under radarn i Philadelphia där han gör vissa intressanta noteringar om vad Strigoi och Partnerskapet faktiskt håller på med. Setrakian och Dutch har hållit ihop för att professorn ska kunna forska vidare i den silverinbundna boken Lumen där det kan finnas instruktioner på hur man kan döda Mästaren. Paret tillfångatas av Partnerskapet och tvingas in i hemska experiment. Gus har i detta kraschade samhälle sett till att bli handlare av olika användbara varor, och Quinlan och Fet far runt på landsbygden och letar efter militärsilos med tillräckligt kraftfulla vapen för att kunna spränga Mästaren i bitar.

Allt leder givetvis till ett och samma spår i slutänden, den ultimata konfrontationen mellan de goda och det onda. Som skrev tidigare blir mitt bestående intryck när serien gått i mål att den gör det på ett fullt tillfredsställande sätt. Dramaturgin och finalen känns naturlig och i sin helhet känns "The Strain" som en serie som lyckats hålla ihop och bli lagom lång. Jag vet att seriens skapare hade hoppats på att få göra fem säsonger totalt när de var framme vid säsong 3. Trots det känns inte den avslutande säsongen hafsig eller forcerad utan helt perfekt.

Det slutgiltiga omdömet blir alltså att "The Strain" är en utmärkt skräckserie.


EXTRAMATERIALET

På de tidigare boxarna har det smugit sig in extramaterialsinslag av det mer oseriösa slaget som på ett skönt vis avdramatiserat det hela. Här utgörs det av en liten terapisession där nästan alla huvudkaraktärer (Quinlan saknas) rensar luften under ledning av Carlton Cuse. Mycket underhållande.

Det stora extramaterialsblocket utgörs av ett antal "Inside look"-snuttar som tillsammans bildar en nästan halvtimmeslång titt på säsongen utifrån framför allt karaktärerna. Ett fint komplement till serien.

Dessutom lite bortklippt och bloopers.


TRE SAKER

1. En eller flera klåpare som kallar sig översättare har avlönats för ett stundtals uselt jobb. Stavfel och rena misstag ("suicide mission" blir "självmordsmaskin" till exempel) varvas med felaktiga översättningar av namn specifika för serien. "The Master" blir ibland "Mästaren" och ibland "Härskaren". Värre är det med Quinlan som även kallas "The Born", vilket ibland skrivs som om "Born" är ett namn, eller - och detta är min personliga favorit - översatt till "De ofödda"! Plural?

2. Utöver att romantrilogin har förvandlats till fyra tv-säsonger har respektive bok även tolkats i tecknad format i 32 serietidningar. Dessutom har en separat omgång tidningar gjorts under namnet "Mister Quinlan - Vampire Hunter" som berättar karaktärens ursprung.

3. Jag måste säga att Mästare/Palmer-mashupen fungerar fint. Karaktären ser ut som Nosferatu nästan.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2018-12-05)