En filmupplevelse som fortsätter och växer

Roma

Genre: Drama
Format: Streamat
Bolag: Netflix, 2018
Ljud: Dolby Atmos
Bild: 1080p High Definition 2.35:1
FILMEN

Jag kan emellanåt förvånas över avsaknaden av logiska kopplingar mellan verken hos vissa filmskapare. Å ena sidan är det kanske exakt just det som särskiljer de stora skaparna från de som bara skyfflar ut film efter film i ungefär samma stil och ton. Å andra sidan gör det att jag inte får kläm på vad personen vill med sitt arbete.

Ur mexikanen Alfonso Cuaróns ganska sparsmakade cv har jag sett "Harry Potter och fången från Azkaban" som rankas som den kanske bästa filmen i sviten och som förde in en mörkare ton i en fram till dess ganska barnanpassad filmserie. Dystopiska "Children of Men" kom i DVDKritik.se:s barndom och var ingen munter historia men en väldigt bra film. Rymdfilmen "Gravity" var i grund och botten en historia om att födas på nytt placerad i ett klaustrofobiskt och rafflande format, där modern filmteknik utnyttjades till fullo.

Finns det en röd linje mellan dessa filmer? Kanske. Kanske inte. Allting kompliceras av Cuaróns senaste film som enklast beskrivs som "Ett år i en hushållerskas liv i Mexico City under det tidiga 70-talet" och som dessutom återges i svartvitt. Nomineringar, filmpriser och hyllningar har regnat över filmen, och det gör att jag förväntar mig en total golvning under de 135 minuterna. Och så smyger filmen igång. Vi lär känna en medelklassfamilj i Mexico City. En frånvarande pappa, en närvarande mamma, fyra barn. En mormor som dyker upp då och då och några anställda, bland annat huvudpersonen, hushållerskan Cleo (Yalitza Aparicio). Vi ser en vardag som puttrar på utan några direkta dramatiska inslag.

Initialt känns det som jag missar något. Varför vill Cuarón berätta filmen? Först efteråt får jag veta att 90 procent av filmen är plockat från hans minne. Det är hans uppväxt och filmens Cleo har en verklig förlaga som filmen dediceras till. Det förklarar bland annat kamerans tillbakadragna plats i gestaltningen. Genom linsen tittar vi på på avstånd. Vi kryper nästan aldrig nära utan allting visas i generösa wide shots som hela tiden ger en helhetsbild av vad som pågår. Kameran blir en betraktare som "minns".

Under året sker några avgörande saker som skakar om både Cleo och familjen. Det är politiskt stormiga tider i Mexiko och huvudstaden är en myllrande mångmiljonstad. Cleo blir på smällen och den blivande pappan försvinner i tomma intet när hon berättar. Familjens pappa reser bort på jobb i Kanada, men det hela är en lögn. Sorgen drabbar både Cleo och mamman och det blir något de förenas i.

"Roma" är en annorlunda film. Jag kan inte påstå att jag golvades under själva tittningen, men det är märkligt hur den pågår i mitt huvud efter att jag sett klart den. Det är en känsla av att man faktiskt sett något som har större betydelse än man först kan tro. Kombination av flugan på väggen-känslan och den story som sakta växer sig fram, samt ett väldigt vackert foto och realistiska skådespelarinsatser landar i en filmupplevelse som fortsätter och växer. Inte konstigt att det regnat nomineringar, filmpriser och hyllningar över filmen.


EXTRAMATERIALET

Inget.


TRE SAKER

1. Roma är namnet på en stadsdel i Mexico City.

2. Notera finliret när familjens pappa ska köra in sin enormt breda bil i den trånga, trånga ingången till huset och sedan hur mamman kör in bilen. Vad betyder bilen? Diskutera i grupp.

3. Filmen berättas på spanska och mixtekiska, men även andra språk hörs i familjen. Vid ett tillfälle kan jag svära på att jag hör svenska, men det kan även vara norska för direkt efter sjunger Kjartan Halvorsen den norska visan "Barndomsminne frå Nordland".


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2019-01-25)