Ricky Gervais bästa produktion hittills

After Life - Säsong 1

Genre: Dramakomedi, TV-serie
Format: Streamat
Bolag: Netflix, 2019
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 1.85:1
FILMEN

Okej, jag är dokumenterat svag för Ricky Gervais. Så till den grad att jag betalade någon på eBay en slant för en bränd skiva med nästan alla avsnitt av hans radioshow på Londonstationen XFM, i vilken han och Stephen Merchant parades ihop med teknikern och originalet Karl Pilkington för första gången. I den här serien har han varken Stephen eller Karl vid sin sida men har i stället fått till det absolut bästa han har gjort - hittills. Och det är det är ju rätt vågat att påstå något sådant när det ändå är mannen bakom "The Office" vi har att göra med här, men "After Life" är en helt utmärkt serie. Sex halvtimslånga avsnitt som får mig att skratta, gråta och tänka om vart annat.

De serier som Gervais ligger bakom - "The Office", "Extras", "Life's too short" och "Derek" - är alla historier där komedin trängts med ett allvar. Man kan säga att det blivit en gradvis stigande del allvar i produktionerna, med "Derek" som den första produktionen där allvaret haft en minst lika stor del som humorn. "After Life" knyter an till den känslan när Gervais spelar nyblivna änklingen Tony.

Egentligen är Tony en god människa. En sådan som gillar att skratta och skämta men efter sin frus bortgång har blivit en sarkastisk, elak och gravt deprimerad människa som egentligen inte bryr sig om han lever eller dör. Det enda som hållit honom borta från att faktiskt avsluta sitt liv är ansvaret för hunden Brandy. För att åtminstone få några sekunder av glädje innan verkligheten återigen kommer över honom slänger han ur sig sarkasmer och elakheter till alla som kommer i hans väg. Brevbäraren, störiga typer på puben eller framför allt kollegorna på den lokala gratistidningen där Tony skriver artiklar om banaliteter.

Frun Lisa (Kerry Godliman) finns kvar bevarad i videoklipp hon spelat in från sjukhusbädden eller i de filmer Tony själv spelat in långt innan sjukdomen kom. Stunder av lycka i allt det svarta.

Ja, det här låter kanske inte så roligt, men stundtals är det det. Sarkasmerna är roliga och de triader som Tony fyrar av är uppläxningar som är både skruvade och smarta. Det är ena sidan av "After Life", den andra är den sorgliga. Alla som har en sorg i sitt liv till följd av en närståendes död - förälder, syskon, barn, vän - kan relatera till Tonys uppgivenhet och totala avsaknad av ljuspunkter i livet. Det gör att Tonys öde går rätt i tittaren och karaktären känns verklig.

Men det är inte en totalt nattsvart historia. Under historiens gång möter Tony några människor som kan relatera till hans smärta eller som kan ge någon ljusning i tillvaron. Brevbäraren Pat (Joe Wilkinson), heroinisten Julian (Tim Plester), sexarbetaren Roxy (Roisin Conaty), änkan Anne (Penelope Wilton) och inte minst sköterskan (Ashley Jensen) på pappans (David Bradley) ålderdomshem. Även svågern (Tom Basden) och kollegorna (Tony Way, Diane Morgan, Mandeep Dhillon) på tidningen hjälper till på sitt sätt. Till och med hoarden Brian (David Earl) bidrar.

"After Life" är en riktig fullträff för Gervais och jag kommer definitivt att se om serien tämligen omgående.


EXTRAMATERIALET

Inget.


TRE SAKER

1. Om man lyssnat på Ricky Gervais gamla podcast med Stephen Merchant och Karl Pilkington kan man känna igen småsaker här och där. Allt från att irritera sig på någon som tuggar högt på puben till den filosofiska citat änkan Anne säger.

2. Den typ av artiklar Tony får skriva är exempelvis "Kvinna hittade en hatt i ett träd" och då är det inte det knäppaste eller roligaste exemplet.

3. Säsong 2? Helst inte, om jag får säga mitt. Det känns som den här storyn har ett definitivt slut i sista avsnittet.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2019-03-14)