Sagan om den ryska ringen

Wolfhound

Genre: Äventyr
Format: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Atlantic, 2007
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
FILMEN

När jag växte upp på 70- och 80-talet var situationen i Ryssland, eller Sovjetunionen som var samlingsnamnet då, väldigt annorlunda. Det kablades ut grådassiga bilder på fattigt folk som köade vid soppkök och allt verkade så bistert. I ett otäckt ögonblick pratade mina föräldrar om att göra en semester med transibiriska järnvägen vilket skapade en enorm klump i min mage. Det ville jag inte göra!

Nu blev det inte så, och trots att tiderna är annorlunda nu så finns den där gamla spökbilden av Sovjet/Ryssland kvar någonstans och därför känns det alltid lika oväntat när storslagna filmer av Hollywoodtyp kommer därifrån. Det är fånigt, jag vet, men jag kan inte riktigt hjälpa det.

Rysk fantasy är väl inget man talar om till vardags. Spontant tänker jag på deras egna "Harry Potter"-böcker, men jag tänker också på den imponerande vampyrfilmen "Night watch", och via den kommer man ganska enkelt till "Wolfhound". Här har vi ett riktigt klassiskt äventyr med en långhårig man med skägg och svärd i en genretypisk vikinga-/medeltidsvärld.

Jag ska säga direkt att "Wolfhound" är en ganska bra film, men långt ifrån en originell sådan. Den inleds med en scen man sett i femtioelva andra äventyrsfilmer: Den unge Wolfhound (kanske tio år) får hela sin familj utplånad av några elaka människor och tas till fånga och blir slav i en gruva. Ni känner säkert igen det från till exempel "Conan - Barbaren".

Sedan tar vi ett jättekliv framåt (kanske 20 år) och Wolfhound är vuxen med långt hår och skägg och ett stort ärr på kinden. Han smyger sig in i ett slott som tillhör Kannibalen, en av de män som överföll hans by och faktiskt hade ihjäl hans far. Wolfhound slåss med Kannibalen och i den sistnämndes dödsstund frågar vår hjälte vem mannen med tatueringen på handen var. Det var nämligen en ännu ondare man som hade ihjäl hans mor. Kannibalen hinner inte svara.

Mannen Wolfhound söker heter Zhadoba och är en präst som tillber den fängslade gudinnan Morana. För att fria Morana behöver han komma över en speciell nyckel (filmens "ring") samt blodet från prinsessan Jelina, en prinsessa som lovats bort till krigaren Vinitar (som råkar vara Kannibalens son) som lovat strida mot Zhadoba. Wolfhound får jobbet som livvakt åt Jenina när hon ska föras till Vinitar, men det blir en äventyrsfylld resa då en konspiration finns med i följet vilket gör det enkelt för Zhadoba att få tag på prinsessan. Alltså måste Wolfhound strida hårt för att skydda henne och få sin efterlängtade hämnd på Zhadoba.

Som ni ser är historien lite rörig och stundtals blir det lite segt i 135-minuterskolossen, men för det mesta fungerar filmen väl. Det är som sagt inte direkt originellt någonstans med lånade idéer från främst "Sagan om ringen" så väl i karaktärer, bildvinklar och miljöer. Detta ska man inte enbart anklaga filmmakarna för då filmen bygger på en roman, men nog har trilogin rullat många varv hemma hos dem.

Filmiskt är "Wolfhound" riktigt snygg. Rejäla kulisser har byggts, fina naturbilder fotats i Slovakien och datoranimationer använts med lyckat resultat. Ibland blir blue-/greenscreeneffekterna lite väl uppenbara men i filmens final finns det riktigt bra animationer och en faktiskt originell "slutboss".

Skådespelet är överlag bra och att filmen är på ryska reflekterade jag knappt över, det kändes minst lika naturligt som om den hade varit på engelska.

Sammanfattningsvis är "Wolfhound" ett sevärt matinéäventyr, och när ryssarna börjar få till lite mer originella historier kommer de bli riktigt farliga inom den här typen av storfilmer.


EXTRAMATERIALET

Oväntat nog fanns det faktiskt lite extramaterial på skivan. Oväntat först och främst för att det inte stod med på omslaget och även för att sådant sällan hänger med till internationella släpp.

Det handlar om fyra bakomfilmer på ungefär 40-45 minuter och en trailer. Bakomfilmerna är uppdelade i olika delar - den första handlar om visualisering, det vill säga, bluescreen, CGI och modeller och hur allt föll på plats. Den andra tar upp kostymerna i filmen och den tredje handlar om kulisserna som byggdes. Den fjärde handlar om fladdermöss, för Wolfhound har nämligen en tam fladdermus - eller "ofladdermus" som den kallas då en vinge är trasig - som hjälpreda, vilket är lite originellt. Fladdermusen gör dessutom ett par heroiska insatser i filmen.

Kul att se alltihop faktiskt. Enda kruxet är att översättaren inte är konsekvent med filmen. Här heter filmen plötsligen "Varghund" (vilket jag i och för sig tycker är ett bättre namn) och både karaktärs- och skådespelarnamn är fel.


TRE SAKER

1. Det är nästan löjligt många stridande i filmen som går sitt öde till mötes genom att trilla nedför ett gigantiskt stup. Nästan så det blir parodiskt. Lyckligtvis slipper vi "Wilhelm screams" i alla fall.

2. I rollen som prinsessan Jelina hittar vi Oksana Akinshina, känd som huvudrollsinnehaverska i Lukas Moodyssons "Lilja 4-ever".

3. Den stora frågan jag ställer mig efter en sådan här film är hur ska någon lyckas göra äventyrsfilmer med skäggiga svärdsvingare i framtiden utan att man - och inte minst filmbolagen - direkt jämför med "Sagan om ringen".


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2007-11-14)