Temat försvinner i det amatörmässiga
The Great War
Genre: KrigFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Majeng media, 2020
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Det finns något uppmuntrande i att man vill lyfta en grupp människor ur historien och berätta om deras villkor och livssituation i en tid när man kan tycka att alla satt i samma båt. I det här fallet handlar det om afro-amerikaner som under första världskriget samlades i separata förband. Många gånger användes de sedan för omöjliga uppdrag eller så förpassades de till sidlinjen för att deras överordnade ansåg att färgade inte klarade av någonting.
När filmen startar befinner vi oss i krigets absoluta slutskede. Alla vet att förhandlingarna om fred pågår och krigsslutet är bara några skälvande timmar bort. Vad man också vet, på båda sidor, är att den mark man slåss om under de här sista timmarna högst troligt kommer att få vara kvar hos vinnaren även efter krigsslutet. Men när en grupp färgade soldater lyckas inta en kulle får deras överordnade problem.
De överordnade i det här fallet spelas av Hollywood-skådisarna Ron Perlman och Billy Zane i några få, själlösa scener. Deras dilemma består i att tyskarna lär skicka förstärkningar för att ta tillbaka kullen och det lär inte vara populärt att skicka fler vita förband för att hjälpa ett färgat dito. Att offra dem skulle innebära dålig publicitet. Så de väljer till slut alternativet att skicka ett förband för att hämta hem det färgade förbandet och ge upp kullen.
Den som ska leda den här impopulära räddningsaktionen är William Rivers (ojämnt spelad av Bates Wilder) som har två problem att brottas med. Dels hans egen nedsättande syn på färgade och dels att han står på randen inför ett mentalt sammanbrott. Men under resans gång utmanas hans fördomar och när han till slut hittar männen han söker, och förstår att de vägrar ge upp kullen, gör han gemensam sak med dem i det omöjliga uppdraget att försvara kullen mot de annalkande tyskarna.
Det här hade kunnat bli en habil film om den haft bättre förutsättningar. Skådespelarna framstår många gånger som amatörer och repliker som förefaller vara stabila kommer ut konstlade och forcerade. Undantaget är överraskande nog en passage i mitten av filmen där Rivers får en liten respit från krigandet och delar några glas (och känslor) med en annan soldat i en stuga. Där och då faller replikerna helt plötsligt naturligt, känslor förmedlas på ett trovärdigt sätt och jag börjar faktiskt känna något.
Resten av filmen är antingen svagt skådespeleri eller krigsscener som verkar gjorda av någon "reenactment"-grupp. Det är ingen total katastrof, och jag kan se att den här filmen skulle kunna användas som undervisningsmaterial i skolor, men dess kvaliteter ligger i övrigt alldeles för många snäpp under vad man kan förvänta sig av dagens filmutbud. Som om en grupp fantasy-lajvare skulle få göra "Sagan om ringen".
När filmen startar befinner vi oss i krigets absoluta slutskede. Alla vet att förhandlingarna om fred pågår och krigsslutet är bara några skälvande timmar bort. Vad man också vet, på båda sidor, är att den mark man slåss om under de här sista timmarna högst troligt kommer att få vara kvar hos vinnaren även efter krigsslutet. Men när en grupp färgade soldater lyckas inta en kulle får deras överordnade problem.
De överordnade i det här fallet spelas av Hollywood-skådisarna Ron Perlman och Billy Zane i några få, själlösa scener. Deras dilemma består i att tyskarna lär skicka förstärkningar för att ta tillbaka kullen och det lär inte vara populärt att skicka fler vita förband för att hjälpa ett färgat dito. Att offra dem skulle innebära dålig publicitet. Så de väljer till slut alternativet att skicka ett förband för att hämta hem det färgade förbandet och ge upp kullen.
Den som ska leda den här impopulära räddningsaktionen är William Rivers (ojämnt spelad av Bates Wilder) som har två problem att brottas med. Dels hans egen nedsättande syn på färgade och dels att han står på randen inför ett mentalt sammanbrott. Men under resans gång utmanas hans fördomar och när han till slut hittar männen han söker, och förstår att de vägrar ge upp kullen, gör han gemensam sak med dem i det omöjliga uppdraget att försvara kullen mot de annalkande tyskarna.
Det här hade kunnat bli en habil film om den haft bättre förutsättningar. Skådespelarna framstår många gånger som amatörer och repliker som förefaller vara stabila kommer ut konstlade och forcerade. Undantaget är överraskande nog en passage i mitten av filmen där Rivers får en liten respit från krigandet och delar några glas (och känslor) med en annan soldat i en stuga. Där och då faller replikerna helt plötsligt naturligt, känslor förmedlas på ett trovärdigt sätt och jag börjar faktiskt känna något.
Resten av filmen är antingen svagt skådespeleri eller krigsscener som verkar gjorda av någon "reenactment"-grupp. Det är ingen total katastrof, och jag kan se att den här filmen skulle kunna användas som undervisningsmaterial i skolor, men dess kvaliteter ligger i övrigt alldeles för många snäpp under vad man kan förvänta sig av dagens filmutbud. Som om en grupp fantasy-lajvare skulle få göra "Sagan om ringen".
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Ron Perlman har förvisso tillräcklig pondus för den general han spelar men han går på autopilot här. Än värre med Billy Zane vars karaktär känns helt överflödig och bara finns till för att Perlmans tankar ska kunna yttras. De båda är dessutom bara med i 2-3 scener så man kan undra hur många som blir lurade av att de pryder omslaget på den här utgåvan?
2. När jag läser på lite om filmen visar det sig att många av statisterna har tydliga kopplingar till så kallade "reenactments" – ett slags teaterspel där man försöker återskapa kända historiska händelser, ofta strider. Och många av filmens strider känns ungefär lika amatörmässiga.
3. Det finns en hel del likheter med "Saving Private Ryan" där hela scener känns misstänkt kopierade från den filmen.
2. När jag läser på lite om filmen visar det sig att många av statisterna har tydliga kopplingar till så kallade "reenactments" – ett slags teaterspel där man försöker återskapa kända historiska händelser, ofta strider. Och många av filmens strider känns ungefär lika amatörmässiga.
3. Det finns en hel del likheter med "Saving Private Ryan" där hela scener känns misstänkt kopierade från den filmen.
THOMAS HELSING (2020-04-10)