Rörigare och allvarligare, men bättre
Dead to Me - Säsong 2
Genre: Drama, TV-serieFormat: Streamat
Bolag: Netflix, 2020
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Första säsongen slutade med att Jen dödade Steve, Judys exman. Hon ringer sen till Judy som hjälper henne att dölja brottet. Jen säger att Steve försökte döda henne och att hon handlade i självförsvar men att hon inte vågar anmäla det till polisen då Steves familj har väldigt bra kontakter med just polisen. Men frågan är om det stämmer som Jen säger eller om det ligger något annat bakom?
Jag tyckte att första säsongen var rörig och här blir det än värre. Just när man tror att man fått grepp om serien så ringer det på dörren och någon oväntad står där eller så är någon annan inneboende men någon man inte trott. Den ena luskar ut det andra och hela serien bygger på de lögner Jen och Judy byggt upp genom att mer eller mindre vara ansvariga för den andres mans död.
Jag gillar dock säsong två (mer än den första faktiskt) men det är tur att den inte är längre än de tio 30-minutersavsnitt den består av. Jag blir nästan andfådd av att se den så mycket är det som händer, och det händer mycket hela tiden. Nästan varje avsnitt slutar med en cliffhanger, vilket gör att man gärna ser serien under kort tid. Själv tog det mig två dagar. Bäst är Linda Cordellini som Judy. Hon kan verkligen lida och se ledsen ut. Christina Applegate är även hon bra, men hon är som bäst när hon är hysterisk och upprörd. När hon ska gråta går det lite sådär tycker jag.
Som väntat slutar säsongen med en cliffhanger och det är inte vilken som helst. Man skulle med lite vilja kunna säga, utan att säga för mycket, att allt börjar om…
Jag tyckte att första säsongen var rörig och här blir det än värre. Just när man tror att man fått grepp om serien så ringer det på dörren och någon oväntad står där eller så är någon annan inneboende men någon man inte trott. Den ena luskar ut det andra och hela serien bygger på de lögner Jen och Judy byggt upp genom att mer eller mindre vara ansvariga för den andres mans död.
Jag gillar dock säsong två (mer än den första faktiskt) men det är tur att den inte är längre än de tio 30-minutersavsnitt den består av. Jag blir nästan andfådd av att se den så mycket är det som händer, och det händer mycket hela tiden. Nästan varje avsnitt slutar med en cliffhanger, vilket gör att man gärna ser serien under kort tid. Själv tog det mig två dagar. Bäst är Linda Cordellini som Judy. Hon kan verkligen lida och se ledsen ut. Christina Applegate är även hon bra, men hon är som bäst när hon är hysterisk och upprörd. När hon ska gråta går det lite sådär tycker jag.
Som väntat slutar säsongen med en cliffhanger och det är inte vilken som helst. Man skulle med lite vilja kunna säga, utan att säga för mycket, att allt börjar om…
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Första säsongen var allvarligare än jag förväntat mig och den här gången tar de det ett steg till.
2. Jag gillade postern till säsong ett och denna är nästan en fortsättning på den.
3. James Marsden gör ett kanonjobb. Han var med redan i säsong ett men här maxar han sin medverkan.
2. Jag gillade postern till säsong ett och denna är nästan en fortsättning på den.
3. James Marsden gör ett kanonjobb. Han var med redan i säsong ett men här maxar han sin medverkan.
HANS-ÅKE LILJA (2020-05-13)